Revised Common Lectionary (Complementary)

Jubel inför Herren

100 ^(A) En tacksägelsepsalm.

David blir kung över hela Israel

5 ^(A) Sedan kom Israels alla stammar till David i Hebron och sade: ”Vi är av samma kött och blod^[a] som du. ^2 (B) Redan för länge sedan, när Saul var kung över oss, var det du som var ledare och anförare för Israel. Och Herren har sagt till dig: Du ska vara herde för mitt folk Israel, du ska vara furste över Israel.” ^3 (C) När Israels alla äldste kom till kungen i Hebron, slöt kung David förbund med dem i Hebron inför Herren. Och de smorde David till kung över Israel.

^4 (D) David var trettio år när han blev kung, och han regerade i fyrtio år. ^5 (E) I Hebron regerade han över Juda i sju år och sex månader, och i Jerusalem regerade han i trettiotre år över hela Israel och Juda.

David erövrar Jerusalem

^6 (F) Kungen och hans män tågade nu mot Jerusalem och jebusiterna som bodde där i landet. De sade till David: ”Hit kommer du inte in, till och med blinda och halta ska driva bort dig.” De tänkte: David kommer aldrig hit in. ⁷ Men David intog Sions borg^[b], det vill säga Davids stad.

⁸ På den dagen sade David: ”Den som slår jebusiterna ska gå genom vattentunneln^[c] och nå fram till dessa halta och blinda som Davids själ hatar^[d].” Därför brukar man säga: ”Blinda och halta får inte komma in i huset.” ⁹ Och David slog sig ner i borgen och kallade den Davids stad. Där byggde han runt omkring, från Millo^[e] och vidare inåt. ^10 (G) David blev allt mäktigare, och Herren Gud Sebaot var med honom.

^11 (H) Kung Hiram^[f] i Tyrus skickade sändebud till David med cederträ^[g] och med snickare och stenhuggare, och de byggde ett hus åt David. ¹² Och David förstod att Herren hade befäst honom som kung över Israel och att han hade upphöjt hans kungadöme för sitt folk Israels skull.

Liknelsen om det förlorade fåret

15 ^(A) Alla tullindrivare och syndare höll sig nära Jesus för att höra honom. ² Men fariseerna och de skriftlärda kritiserade honom ständigt och sade: "Den där mannen tar emot syndare och äter med dem."

³ Då berättade han denna liknelse för dem: ^4 (B) "Om någon av er har hundra får och förlorar ett av dem, lämnar han då inte de nittionio i öknen och går ut efter det förlorade tills han finner det? ⁵ Och när han har funnit det, blir han glad och lägger det över sina axlar. ^6 (C) När han sedan kommer hem, samlar han sina vänner och grannar och säger till dem: Gläd er med mig! Jag fann mitt förlorade får. ^7 (D) Jag säger er: På samma sätt blir det större glädje i himlen över en enda syndare som omvänder sig än över nittionio rättfärdiga som inte behöver någon omvändelse.