Revised Common Lectionary (Complementary)

Herren är min herde,
    mig ska inget fattas.
^2 (B) Han låter mig vila på gröna ängar,
    han för mig till vatten
        där jag finner ro.
^3 (C) Han ger liv åt^[a] min själ,
    han leder mig på rätta vägar
        för sitt namns skull.

^4 (D) Även om jag vandrar
    i dödsskuggans dal
        fruktar jag inget ont,
    för du är med mig.
        Din käpp och stav^[b],
            de tröstar mig.
^5 (E) Du dukar för mig ett bord
        i mina fienders åsyn,
    du smörjer mitt huvud med olja^[c]
        och låter min bägare flöda över.
^6 (F) Ja, godhet och nåd ska följa mig
        i alla mina livsdagar,
    och jag ska bo i^[d] Herrens hus
        för alltid.

    när jag vill gå till rätta
        med dig.
    Ändå måste jag tala med dig
        om dina domslut.
    Varför lyckas de ogudaktiga så väl?
        Varför lever alla trolösa
            så trygga?
^2 (B) Du planterar dem och de slår rot,
        de växer och bär frukt.
    Du är nära i deras mun,
        men långt från deras inre.

^3 (C) Men du, Herre, känner mig.
    Du ser mig och prövar
        hur mitt hjärta är mot dig.
    Ryck bort dem som får till slakt
        och förbered dem för dagen
            då de dödas.
^4 (D) Hur länge ska landet sörja
    och hela markens gräs
        torka bort,
    så att både fyrfotadjur och fåglar
        går under för invånarnas ondska?
    De säger: ”Han kan inte se
        vår framtid.”

⁷ Jag har övergett mitt hus,
        lämnat mitt arv
    och gett min älskade
        i fiendens hand.
⁸ Min arvedel blev
        som ett lejon i skogen mot mig.
    Hon höjde sin röst mot mig,
        därför hatar jag henne.
^9 (G) Min arvedel har blivit för mig
        som en spräcklig rovfågel
    som angrips av andra rovfåglar^[b]
        runt omkring.
    Gå och samla markens alla djur
        och låt dem komma för att äta!

^10 (H) Många herdar
    har fördärvat min vingård
        och trampat ner mitt land.
    De har gjort mitt härliga land
        till en öde öken,
            till en ödemark.
¹¹ Sörjande och öde
        ligger det framför mig.
    Hela landet ligger öde,
        för ingen bryr sig om det.
¹² Över alla kala höjder i öknen
        rycker plundrare fram,
    för Herrens svärd slukar allt
        från landets ena ände
            till den andra.
    Ingen kan känna sig trygg.
^13 (I) De har sått vete men skördat törne.
        Förgäves tröttar de ut sig.
    Ni kommer att skämmas
        över er gröda
    på grund av Herrens
        brinnande vrede.