Revised Common Lectionary (Complementary)
Psalm 23
Den gode herden
1 En psalm av David.
Herren är min herde,
mig skall intet fattas.
2 Han låter mig vila på gröna ängar,
han för mig till vatten där jag finner ro.
3 Han vederkvicker min själ,
han leder mig på rätta vägar
för sitt namns skull.
4 Om jag än vandrar i dödsskuggans dal,
fruktar jag intet ont,
ty du är med mig.
Din käpp och stav, de tröstar mig.
5 Du dukar för mig ett bord
i mina ovänners åsyn.
Du smörjer mitt huvud med olja
och låter min bägare flöda över.
6 Idel godhet och nåd skall följa mig
i alla mina livsdagar,
och jag skall bo i Herrens hus
evinnerligen.
Profeten undrar över Herrens handlande
12 Rättfärdig är du, Herre, när jag vill gå till rätta med dig.
Ändå måste jag tala med dig om dina domslut.
Varför lyckas de ogudaktiga så väl?
Varför lever alla trolösa så trygga?
2 Du planterar dem och de slår rot,
de växer och bär frukt.
Nära är du i deras mun,
men långt borta från deras innersta.
3 Men du, Herre, känner mig.
Du ser mig och prövar
hur mitt hjärta är mot dig.
Ryck bort dem som får till slakt
och förbered dem för dagen då de skall dödas.
4 Hur länge skall landet sörja
och gräset på marken förtorka,
så att både fyrfotadjur och fåglar går under
på grund av invånarnas ondska?
De säger: "Han kan inte se vår framtid."
Guds svar
5 Om du springer ikapp med fotgängare och de tröttar ut dig,
hur skulle du då kunna tävla med hästar?
Det må vara att du känner dig trygg i fredligt land,
men hur skall du klara dig i Jordanbygdens täta snår?
6 Dina bröder och din fars hus, också de är trolösa mot dig.
De ropar för full hals bakom din rygg.
Lita inte på dem,
även om de talar vänligt med dig.
7 Jag har övergivit mitt hus,
lämnat mitt arv,
och givit min älskade
i fiendens hand.
8 Min arvedel blev mot mig
som ett lejon i skogen.
Hon har höjt sin röst mot mig,
därför hatar jag henne.
9 Har inte min arvedel blivit för mig
som en spräcklig rovfågel,
som angrips av andra rovfåglar runt omkring?
Gå och samla ihop alla markens djur
och låt dem komma för att äta!
10 Många herdar har fördärvat min vingård
och trampat ner mitt land.
De har gjort mitt härliga land till en öde öken,
till en ödemark.
11 Sörjande och öde ligger det framför mig.
Hela landet ligger öde,
ty ingen bryr sig om det.
12 Över alla höjder i öknen rycker plundrare fram,
ty Herrens svärd slukar allt
från den ena änden av landet till den andra.
Ingen kan känna sig trygg.
13 De har sått vete men skördat törne.
Förgäves tröttar de ut sig.
Ni kommer att skämmas över er gröda
på grund av Herrens brinnande vrede.
Den blinde vid Jeriko
35 När Jesus närmade sig Jeriko, satt en blind man vid vägen och tiggde. 36 Han hörde folk gå förbi och frågade vad som stod på. 37 Man talade om för honom att det var Jesus från Nasaret som gick förbi, 38 och då ropade han: "Jesus, Davids son, förbarma dig över mig!" 39 De som gick främst sade åt honom att tiga, men han ropade bara ännu mer: "Davids son, förbarma dig över mig!" 40 Jesus stannade och befallde att mannen skulle ledas fram till honom. När han kom frågade Jesus: 41 "Vad vill du att jag skall göra för dig?" Han svarade: "Herre, gör så att jag kan se." 42 Jesus sade till honom: "Du får din syn. Din tro har frälst dig." 43 Genast kunde han se, och han följde Jesus och prisade Gud. Och allt folket som såg det prisade Gud.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln