Revised Common Lectionary (Complementary)

Sänklodet

⁷ Detta lät han mig se:

Jag såg Herren stå på en lodrät mur, och i sin hand höll han ett blylod. ⁸ Och Herren sade till mig: "Vad ser du, Amos?" Jag svarade: "Ett blylod." Då sade Herren: "Se, jag skall hänga upp ett blylod mitt ibland mitt folk Israel. Jag skall inte skona dem ytterligare en gång.

⁹ Isaks offerhöjder skall bli ödelagda och Israels helgedomar förstörda och mot Jerobeams hus skall jag resa mig upp med svärdet."

Amos och prästen i Betel

¹⁰ Amasja, prästen i Betel, sände bud till Jerobeam, Israels kung, och lät säga: "Amos har anstiftat en sammansvärjning mot dig mitt i Israel. Landet härdar inte ut med allt hans ordande. ¹¹ Ty så har Amos sagt: Jerobeam skall dö genom svärd och Israel skall föras bort i fångenskap från sitt land."

¹² Och Amasja sade till Amos: "Du siare, gå din väg och fly till Juda land. Tjäna där ditt levebröd och profetera där! ¹³ Men i Betel får du inte profetera mer, för det är en kunglig helgedom och ett rikets tempel." ¹⁴ Amos svarade Amasja: "Jag är inte en profet, en yrkesprofet.^[a] Jag är en boskapsherde som lever av mullbärsfikon. ¹⁵ Men Herren tog mig från hjorden och Herren sade till mig:

Utkorelsen ett ämne för lovprisning

³ Välsignad är vår Herre Jesu Kristi Gud och Fader, som i Kristus har välsignat oss med all den himmelska världens andliga välsignelse, ⁴ liksom han innan världens grund blev lagd har utvalt oss i honom för att vi skulle vara heliga och fläckfria inför honom. ⁵ I sin kärlek har han genom Jesus Kristus förutbestämt att vi skulle tas upp som hans barn, enligt sin vilja och sitt beslut, ⁶ för att den härliga nåd som han har skänkt oss i den Älskade skall prisas. ⁷ I honom är vi friköpta genom hans blod och har förlåtelse för våra synder på grund av den rika nåd ⁸ som han har låtit flöda över oss, med all vishet och insikt. ⁹ Han har låtit oss få veta sin viljas hemlighet, enligt det beslut som han hade fattat i Kristus, ¹⁰ den plan som skulle genomföras när tiden var fullbordad: att i Kristus sammanfatta allt i himlen och på jorden. ¹¹ I honom har vi också fått vårt arv, förutbestämda till det av honom som utför allt efter sin vilja och sitt beslut, ¹² för att vi som har vårt hopp i Kristus skall prisa hans härlighet och ära. ¹³ I honom har också ni, sedan ni hört det sanna budskapet, evangeliet om er frälsning, ja, i honom har också ni, sedan ni kommit till tro, tagit emot den utlovade helige Ande som ett sigill. ¹⁴ Anden är en handpenning på vårt arv, att hans eget folk skall förlossas, för att hans härlighet skall prisas.

Johannes Döparens död

¹⁴ Jesu namn hade nu blivit känt, och kung Herodes^[a] fick höra att det var Johannes Döparen som hade uppstått från de döda och att dessa krafter därför verkade i honom. ¹⁵ En del sade att han var Elia, och andra att han var en profet, lik någon av profeterna. ¹⁶ När Herodes hörde detta sade han: "Johannes, han som jag har halshuggit, har uppstått."

¹⁷ Herodes hade nämligen låtit gripa och binda Johannes och sätta honom i fängelse för Herodias skull, hustru till hans bror Filippus. Henne hade Herodes gift sig med, ¹⁸ men Johannes hade sagt till honom: "Det är inte tillåtet^[b] för dig att ha din brors hustru." ¹⁹ Herodias hatade honom och ville döda honom, men hon kunde inte, ²⁰ eftersom Herodes hade respekt för Johannes. Han visste att Johannes var en rättfärdig och helig man och skyddade honom. Och när han hörde honom blev han många gånger villrådig. Ändå lyssnade han gärna på honom.

²¹ Så kom en dag ett lämpligt tillfälle, när Herodes firade sin födelsedag och ställde till fest för sina stormän och överstar och de främsta männen i Galileen. ²² Då kom Herodias dotter in och dansade, och Herodes och hans bordsgäster blev så förtjusta att kungen sade till den lilla flickan: "Be mig om vad du vill, så skall du få det." ²³ Han svor på det och sade till henne: "Allt vad du ber om skall jag ge dig, ända till hälften av mitt rike." ²⁴ Då gick hon ut och frågade sin mor: "Vad skall jag be om?" Hon svarade: "Johannes Döparens huvud." ²⁵ Flickan skyndade in till kungen och bad: "Jag vill att du genast ger mig Johannes Döparens huvud på ett fat." ²⁶ Kungen blev mycket bedrövad över sin ed inför gästerna, men han ville inte avvisa henne. ²⁷ Han skickade därför genast i väg en bödel och befallde honom att bära fram Johannes Döparens huvud. Denne gick då och halshögg Johannes i fängelset. ²⁸ Och han bar fram hans huvud på ett fat och gav det åt den lilla flickan, och hon gav det åt sin mamma. ²⁹ Johannes lärjungar fick höra det, och de kom och tog hans döda kropp och lade den i en grav.