Revised Common Lectionary (Complementary)

כKaf

Bokrullen

^8 (A) Men du människobarn, hör vad jag talar till dig. Var inte upprorisk som detta upproriska släkte. Öppna din mun och ät vad jag ger dig.” ⁹ Och jag såg en hand räckas ut mot mig, och i den såg jag en bokrulle. ¹⁰ Han bredde ut den framför mig. Den var fullskriven på insidan och utsidan, och där stod skrivet sorgesånger, suckan och jämmerrop.

3 Han sade till mig: ”Människo­barn, ät vad du ser framför dig! Ät upp bokrullen och gå och tala till Israels hus.” ² Jag öppnade min mun, och han gav mig rullen att äta. ^3 (B) Han sade till mig: ”Människobarn, mätta din mage och fyll din buk med rullen som jag ger dig.” Jag åt, och den var söt som honung i min mun.

Sänd till det upproriska Israel

⁴ Han sade till mig: ”Människobarn, gå till Israels hus och tala mina ord till dem. ^5 (C) Du blir inte sänd till ett folk med främmande språk och obegripligt tal, utan till Israels hus, ⁶ inte till många folk med främmande språk och obegripligt tal som du inte förstår. Hade jag sänt dig till sådana skulle de lyssna på dig.

^7 (D) Men Israels hus vill inte lyssna på dig, för de vill inte lyssna på mig. Hela Israels hus har hårda pannor och förhärdade hjärtan. ^8 (E) Se, jag gör ditt ansikte hårt som deras ansikten och din panna hård som deras pannor. ^9 (F) Jag gör din panna hård som diamant, hårdare än flinta. Var inte rädd för dem och tappa inte modet inför dem, för de är ett upproriskt släkte.”

¹⁰ Och han sade till mig: ”Männi­skobarn, allt som jag talar till dig ska du ta till ditt hjärta och höra med dina öron. ¹¹ Gå till dina landsmän i fångenskapen och säg till dem: Så säger Herren Gud – vare sig de lyssnar eller inte.”

Apostelns försvarstal

^16 (A) Jag upprepar: ingen får ta mig för en dåre. Men om ni nu gör det, ta då emot mig som en dåre så att också jag får berömma mig lite. ¹⁷ Det jag nu säger, det säger jag inte så som Herren skulle säga utan som en dåre, i den fasta övertygelsen att jag har skäl att^[a] berömma mig. ^18 (B) När många berömmer sig på människors vis vill också jag göra det. ¹⁹ Ni står ju gärna ut med dårar, ni som är så kloka. ²⁰ Ni accepterar att man gör er till slavar, att man suger ut och plundrar^[b] er, att man uppträder överlägset och slår er i ansiktet. ²¹ Till min skam måste jag säga att vi har varit för svaga för det.

Men vad andra vågar skryta med – jag talar som en dåre – det vågar jag också. ^22 (C) Är de hebreer? Jag också. Är de israeliter? Jag också. Är de Abrahams barn? Jag också. ^23 (D) Är de Kristi tjänare? Nu talar jag som en galning: Jag är det ännu mer. Jag har arbetat mer, suttit i fängelse mer, fått hugg och slag i överflöd och ofta varit i livsfara. ^24 (E) Av judarna har jag fem gånger fått fyrtio rapp minus ett^[c]. ^25 (F) Tre gånger har jag blivit piskad med spö, en gång har jag blivit stenad, tre gånger har jag lidit skeppsbrott, ett helt dygn har jag drivit på öppet hav. ^26 (G) Jag har ofta varit på resor, i faror på floder, faror bland rövare, faror från landsmän, faror från hedningar, faror i städer, i öknar och på hav, faror bland falska bröder, ^27 (H) allt under möda och slit, ofta under vaknätter, under hunger och törst, ofta fastande, frusen och naken.

^28 (I) Utöver allt annat har jag det dagliga ansvaret, omsorgen om alla församlingarna. ^29 (J) Vem är svag utan att jag blir svag? Vem faller utan att det bränner i mig? ^30 (K) Om jag måste berömma mig, vill jag berömma mig av min svaghet. ^31 (L) Herren Jesu Gud och Far, välsignad i evighet, vet att jag inte ljuger. ^32 (M) I Damaskus lät kung Aretas^[d] ståthållare bevaka staden för att gripa mig, ³³ och jag firades ner i en korg^[e] genom en öppning i muren och kom undan hans grepp.