Revised Common Lectionary (Complementary)
Klagan i djupaste nöd
88 (A) En sång, en psalm av Koras söner. För körledaren, till mahalát-leannót[a]. En vishetspsalm av esraiten Heman.[b]
2 (B) Herre, min frälsnings Gud,
dag och natt ropar jag till dig.
3 Låt min bön komma
inför ditt ansikte,
vänd ditt öra till mitt rop,
4 för min själ är mättad med lidanden
och mitt liv närmar sig dödsriket.
5 (C) Jag räknas bland dem
som går ner i graven,
jag är som en man utan livskraft.
6 (D) Jag är övergiven bland de döda,
likt de fallna som ligger i graven,
dem du inte längre tänker på
och som inte mer
är i dina händer.
7 (E) Du har sänkt mig längst ner i hålan,
ner i mörkret, ner i djupet.
8 (F) Din vrede vilar tung över mig,
alla dina böljor låter du
skölja över mig. Sela
9 (G) Du har fjärmat mina förtrogna
från mig,
du har gjort mig vidrig för dem,
fångad så att jag inte kommer ut.
10 (H) Mitt öga förtärs av lidande.
Herre, jag ropar till dig varje dag,
jag sträcker mina händer
mot dig.
11 (I) Gör du under för de döda,
kan skuggorna resa sig
och tacka dig? Sela
12 Förkunnar man din nåd i graven,
din trofasthet i avgrunden?
13 (J) Känner man dina under i mörkret,
din rättfärdighet i glömskans land?
14 (K) Men jag ropar till dig, Herre,
om morgonen möter dig min bön.
15 (L) Varför, Herre,
förkastar du min själ?
Varför döljer du
ditt ansikte för mig?
16 Plågad är jag och döende
från min ungdom,
jag bär förskräckelser från dig
och förtvivlar.
17 (M) Din vredes lågor sveper över mig,
dina fasor förgör mig.
18 Ständigt omsluter de mig
som vatten,
omringar mig helt och hållet.
19 (N) Mina nära och kära
har du fjärmat från mig.
I mina förtrognas ställe
har jag bara mörker.
Prästernas helighet
21 (A) Herren sade till Mose: Tala till prästerna, Arons söner, och säg: En präst får inte orena sig genom någon död bland sitt folk 2 utom genom sina närmaste släktingar: sin mor, sin far, sin son, sin dotter, sin bror 3 eller genom sin syster, om hon var jungfru och stod honom nära och inte tillhörde någon man. I sådant fall får han dra på sig orenhet genom henne. 4 Eftersom han är en ledare bland sitt folk, får han inte dra på sig orenhet och göra sig ohelig.
5 (B) Prästerna får inte som tecken på sorg raka någon del av sitt huvud, raka av kanten av sitt skägg eller rista något märke på sin kropp. 6 De ska vara heliga inför sin Gud och får inte ohelga sin Guds namn, för de bär fram Herrens eldsoffer, sin Guds mat. Därför ska de vara heliga.
7 (C) Ingen av dem ska ta till hustru[a] en prostituerad eller en vanärad kvinna. De ska inte heller ta till hustru en kvinna som blivit förskjuten av sin man[b], för prästen är helgad åt sin Gud. 8 Därför ska du hålla honom helig, för han bär fram din Guds mat. Han ska vara helig för dig, för jag, Herren som helgar er, är helig.
9 Om en dotter till en präst vanärar sig genom att begå otukt, vanärar hon sin far. Hon ska brännas upp i eld.
10 (D) Den som är överstepräst bland sina bröder, den som fått smörjelseoljan utgjuten på sitt huvud och blivit vigd med rätt att bära prästkläderna, ska inte ha sitt hår oordnat eller riva sönder sina kläder. 11 Han ska inte gå in till någon död. Varken genom sin far eller sin mor får han orena sig. 12 (E) Han ska inte heller gå ut ur helgedomen och inte ohelga sin Guds helgedom, för den vigning han fick genom sin Guds smörjelseolja är över honom. Jag är Herren.
13 Till hustru ska han ta en kvinna som är jungfru. 14 (F) Han får inte ta en änka eller en frånskild kvinna, eller en vanärad kvinna, en prostituerad. Han ska ta en jungfru av sitt eget folk till hustru, 15 så att han inte ohelgar sina efterkommande bland sitt eget folk, för jag är Herren som helgar honom.
16 Vi tackar Gud som har väckt samma iver för er i Titus hjärta. 17 Han lyssnade till vår maning och blev så ivrig att han av egen fri vilja gav sig i väg till er. 18 Tillsammans med honom har vi sänt den broder som får beröm[a] i alla församlingarna för sitt arbete i evangeliets tjänst. 19 (A) Och inte bara det, han är också vald av församlingarna till att följa med oss på resan med gåvan som vi förmedlar till Herrens ära och som bevis på vår goda vilja. 20 (B) Så undviker vi att någon kritiserar oss för hur vi förmedlar den frikostiga gåvan. 21 (C) Vi är nämligen noga med att göra det som är rätt, inte bara inför Herren utan också inför människor.
22 Tillsammans med dem har vi sänt ännu en broder[b], som vi ofta och på många sätt har prövat och funnit hängiven, särskilt nu eftersom han har så stort förtroende för er. 23 Titus är min vän och medarbetare hos er, och våra andra bröder är församlingarnas sändebud[c] till Kristi ära. 24 (D) Ge dem nu inför församlingarna bevis på er kärlek och på att vi hade rätt när vi berömde er inför dem.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation