Revised Common Lectionary (Complementary)
Tacksamhet för räddning
30 En psalm, en sång för tempelinvigningen[a]. Av David.
2 Jag vill upphöja dig, Herre,
för du drog mig upp ur djupet
och lät inte mina fiender
triumfera över mig.
3 (A) Herre min Gud,
jag ropade till dig
och du helade mig.
4 (B) Herre, du förde min själ
upp ur dödsriket,
du tog mig levande bort
från dem som går[b] ner
i graven.
5 (C) Lovsjung Herren, ni hans trogna,
prisa hans heliga namn!
6 (D) Hans vrede varar ett ögonblick,
hans nåd hela livet.[c]
På kvällen gästar gråt,
på morgonen kommer jubel.
7 Jag sade i min trygghet:
"Jag ska aldrig vackla."
8 (E) Herre, i din nåd gav du
styrka åt mitt berg,
men du dolde ditt ansikte
och jag blev förskräckt.
9 Till dig, Herre, ropade jag,
till Herren bad jag om nåd:
10 Vad vinner du på mitt blod,
på att jag går ner i graven?
Kan stoftet tacka dig?
Kan det förkunna din trofasthet?
11 Hör, Herre,
och förbarma dig över mig!
Herre, var min hjälpare!
צTsade
18 Deras hjärtan ropar till Herren.
Du dotter Sions mur,
låt tårarna rinna som en bäck
både dag och natt.
Ge dig ingen ro,
unna inte ditt öga någon vila.
קQof
19 (A) Stig upp, ropa högt i natten
när nattväkterna[a] börjar.
Utgjut ditt hjärta som vatten
inför Herrens ansikte,
lyft dina händer till honom
för dina barns liv
som tynar bort av hunger
i alla gathörn.
רResh
20 (B) Se, Herre, och tänk på
vem du gjort så emot.
Ska kvinnor äta sin livsfrukt,
barnen de burit i sin famn?
Ska präster och profeter dödas
i Herrens helgedom?
שShin
21 På marken, på gatorna
ligger unga och gamla.
Mina jungfrur och unga män
har fallit för svärd,
du har dödat på din vredes dag,
slaktat utan att skona.
תTaw
22 (C) Som till högtidsdag bjöd du in
skräck från alla håll.
På Herrens vredes dag
var det ingen som kom undan
eller överlevde.
Dem som jag burit
i famnen och fostrat
har min fiende förgjort.
Jesus i Kapernaum
31 (A) Han kom ner till Kapernaum, en stad i Galileen, och undervisade folket på sabbaten. 32 (B) De var överväldigade av hans undervisning, eftersom hans ord hade makt.
33 (C) I synagogan fanns en man med en oren ande, och han skrek högt: 34 (D) "Sluta! Vad har vi med dig att göra, Jesus från Nasaret? Har du kommit för att fördärva oss? Jag vet vem du är: Guds Helige!" 35 Då talade Jesus strängt till anden: "Tig! Far ut ur honom!" Anden kastade omkull mannen mitt ibland dem och for ut ur honom utan att skada honom. 36 Alla greps av bävan och sade till varandra: "Vad är det med hans ord? Med makt och myndighet befaller han de orena andarna och de far ut." 37 Och ryktet om honom gick ut överallt i området.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation