Revised Common Lectionary (Complementary)
Herren svarar Job (Kap 38-39:35)
38 (A) Herren svarade Job ur stormvinden. Han sade:
2 Vem är den som fördunklar mitt råd
med ord utan förstånd?
3 (B) Spänn bältet om livet som en man.
Jag ska fråga dig,
och du ska ge mig besked.
23 De for ut på havet med skepp
och drev handel på väldiga vatten,
24 de såg Herrens gärningar
och hans under i havets djup.
25 [a]Han talade och framkallade
en stormvind
så att havets vågor gick höga.
26 De for upp mot himlen
och ner i djupen,
deras själ var förtvivlad
i faran.
27 De vinglade och raglade
som druckna,
all deras vishet var borta.
28 Men de ropade till Herren
i sin nöd,
och han förde dem ut
ur deras svårigheter.
29 Han stillade stormen
och vågorna tystnade.
30 De gladdes över att det blev lugnt,
och han förde dem till hamnen
dit de ville.
31 De ska tacka Herren
för hans nåd
och hans under
mot människors barn,
32 de ska upphöja honom
i folkets församling
och prisa honom i de äldstes råd.
6 (A) Som Guds medarbetare uppmanar vi er också att ta emot Guds nåd så att den blir till nytta. 2 (B) Han säger ju: Jag bönhör dig i nådens tid, jag hjälper dig på frälsningens dag. Nu är den rätta tiden, nu är frälsningens dag.[a]
Prövningen och glädjen i tjänsten
3 (C) Vi vill inte på något sätt väcka anstöt, för att vår tjänst inte ska smutskastas. 4 (D) Nej, i allt vill vi visa att vi är Guds tjänare: i stor uthållighet, i lidande, nöd och ångest, 5 i misshandel, fångenskap och upplopp, i arbete, nattvak och svält, 6 (E) i renhet och insikt, i tålamod och godhet, i den helige Ande, i uppriktig kärlek, 7 (F) med sanningens ord och Guds kraft, med rättfärdighetens vapen i höger och vänster hand[b], 8 i ära och vanära, i vanrykte och gott rykte. Vi kallas villolärare men är sanningssägare, 9 (G) vi är okända men ändå erkända, vi är döende men lever, vi är tuktade men inte dödade, 10 (H) vi är bedrövade men alltid glada, vi är fattiga men gör många rika, vi har inget men äger allt.
11 Vi talar öppet till er, korintier. Våra hjärtan är vidöppna. 12 (I) Ni har det inte trångt hos oss, men i era hjärtan är det trångt. 13 (J) Gör som vi – nu talar jag som till barn – och öppna också ni era hjärtan.
Jesus stillar stormen
35 (A) På kvällen samma dag sade Jesus till sina lärjungar: "Vi far över till andra sidan." 36 De lämnade folket och tog med honom i båten som han var[a]. Även andra båtar följde med.
37 Då kom en stark stormvind, och vågorna slog in i båten så att den höll på att fyllas. 38 Själv låg han i aktern på en dyna och sov. De väckte honom och sade: "Mästare[b]! Bryr du dig inte om att vi går under?" 39 Han vaknade och talade strängt till vinden och sade till sjön: "Tig! Var tyst!" Då lade sig vinden och det blev alldeles stilla. 40 Han sade till dem: "Varför är ni rädda? Har ni fortfarande ingen tro?" 41 (B) Då greps de av stor fruktan och sade till varandra: "Vem är han? Till och med vinden och sjön lyder ju honom!"
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation