Revised Common Lectionary (Complementary)

Glädje över Herrens gärningar

92 ^[a]En psalm, en sång för sabbatsdagen.

Amasja blir kung i Juda

14 ^(A) I Joashs, Joahas sons, Israels kungs, andra regeringsår blev Amasja, Joashs son, kung i Juda. ² Han var tjugofem år, när han blev kung, och han regerade tjugonio år^[a] i Jerusalem. Hans mor hette Joaddin^[b] och var från Jerusalem. ^3 (B) Han gjorde det som var rätt i Herrens ögon, men ändå inte som hans fader David. Han gjorde i allt som hans far Joash hade gjort, ⁴ men offerhöjderna avskaffades inte, utan folket fortsatte att frambära offer och tända offereld på höjderna.

^5 (C) Sedan hans kungadöme hade blivit befäst lät han döda dem av sina tjänare som hade dräpt hans far, kungen. ^6 (D) Men mördarnas barn dödade han inte, som det stod skrivet^[c] i Moses lagbok där Herren befallt: ”Föräldrar ska inte dödas för sina barns skull, och barn ska inte dödas för sina föräldrars skull. Var och en ska dö genom sin egen synd.” ⁷ Han slog edomiterna i Saltdalen, 10 000 man, och intog Sela med vapenmakt och gav det namnet Jokteel, som det heter än i dag.

^8 (E) Sedan skickade Amasja sändebud till Joash, son till Joahas, son till Jehu, Israels kung, och lät säga: ”Kom, låt oss drabba samman med varandra.” ^9 (F) Men Joash, Israels kung, sände då detta svar till Amasja, Juda kung: ”Törnbusken på Libanon sände en gång bud till cedern på Libanon och lät säga: Ge din dotter till hustru åt min son. Men ett vilddjur på Libanon gick fram över törnbusken och trampade ner den. ¹⁰ Du har slagit Edom, och ditt hjärta har blivit övermodigt. Men nöj dig med den äran och stanna hemma. Varför utmanar du olyckan? Du kommer att falla och Juda med dig.”

¹¹ Men Amasja lyssnade inte till detta. Och Israels kung Joash drog upp, och de drabbade samman med varandra, han och Juda kung Amasja, vid det Bet-Shemesh som hör till Juda. ¹² Juda besegrades av Israel och de flydde, var och en till sitt. ¹³ Och Juda kung Amasja, son till Joash, son till Ahasja, blev tillfångatagen^[d] i Bet-Shemesh av Israels kung Joash. När de kom till Jerusalem bröt han ner ett stycke av Jerusalems mur vid Efraimsporten och därifrån ända till Hörnporten, fyrahundra alnar^[e]. ^14 (G) Han tog allt guld och silver och alla kärl som fanns i Herrens hus och skatterna i kungapalatset. Han tog även gisslan och vände sedan tillbaka till Samaria.

Liknelsen om såningsmannen

4 ^(A) Sedan började han undervisa vid sjön igen. Då samlades så mycket folk runt honom att han steg i en båt och satt i den ute på sjön medan allt folket stod på stranden. ^2 (B) Han lärde dem mycket i liknelser, och i sin undervisning sade han till dem:

^3 (C) "Lyssna! En såningsman gick ut för att så. ⁴ När han sådde föll en del vid vägen, och fåglarna kom och åt upp det. ⁵ En del föll på stenig mark där det inte hade mycket mylla, och det kom upp snabbt eftersom det inte hade djup jord. ⁶ Men när solen steg sveddes det, och eftersom det saknade rot vissnade det bort. ⁷ En del föll bland tistlar, och tistlarna sköt upp och kvävde det så att det inte gav någon skörd. ⁸ Men en del föll i god jord, och det sköt upp och växte och gav skörd, trettiofalt och sextiofalt och hundrafalt^[a]." ⁹ Och han sade: "Hör, du som har öron att höra med!"

^10 (D) När han blev ensam, frågade de tolv och de andra som var med honom om liknelserna. ¹¹ Då sade han till dem: "Ni har fått del i Guds rikes hemlighet. Men de som står utanför får allt i liknelser, ^12 (E) för att de ska se och se och ändå inte se, och höra och höra och ändå inte förstå, så att de inte vänder om och får förlåtelse."^[b]

Liknelsens innebörd

¹³ Han sade sedan till dem: "Förstår ni inte den här liknelsen? Hur ska ni då kunna förstå några liknelser alls? ¹⁴ Såningsmannen sår ordet. ¹⁵ De vid vägen är de hos vilka ordet sås, men när de hör det kommer genast Satan och tar bort ordet som är sått i dem. ¹⁶ De som sås på stenig mark är de som genast tar emot ordet med glädje när de hör det, ¹⁷ men de har ingen rot inom sig utan tror bara för en tid. När de sedan möter lidande eller förföljelse för ordets skull så kommer de genast på fall. ¹⁸ Hos andra sås säden bland tistlar. Det är de som hör ordet, ^19 (F) men världsliga bekymmer, bedräglig rikedom och begär efter annat kommer in och kväver ordet så att det blir utan frukt. ²⁰ Men de hos vilka säden faller i god jord, det är de som hör ordet och tar emot det och bär frukt, trettiofalt och sextiofalt och hundrafalt."