Revised Common Lectionary (Complementary)
Psalm 92
Glädje över Herrens väldiga gärningar
1 En psalm, en sång för sabbats- dagen.
2 Det är gott att tacka Herren
och att lovsjunga ditt namn, du den Högste,
3 att om morgonen förkunna din nåd
och om natten din trofasthet
4 med tiosträngat instrument och psaltare,
med spel på harpa.
12 Mina ögon får se att mina förföljare faller,
mina öron får höra hur det går med de onda
som reser sig mot mig.
13 De rättfärdiga grönskar som palmer,
som cedrar på Libanon växer de till.
14 De är planterade i Herrens hus,
de grönskar i vår Guds förgårdar.
15 Ännu vid hög ålder bär de frukt,
de frodas och grönskar
Amasja blir kung i Juda
14 I Joas, Joahas sons, Israels kungs, andra regeringsår blev Amasja, Joas son, kung i Juda. 2 Han var tjugofem år, när han blev kung, och han regerade tjugonio år[a] i Jerusalem. Hans mor hette Joaddin och var från Jerusalem. 3 Han gjorde det som var rätt i Herrens ögon, men ändå inte som hans fader David. Han gjorde i allt som hans fader Joas hade gjort, 4 men offerhöjderna avskaffades inte, utan folket fortsatte att frambära offer och tända offereld på höjderna. 5 Sedan hans kungadöme hade blivit befäst lät han döda dem av sina tjänare som hade dräpt hans far, kungen. 6 Men mördarnas barn dödade han inte enligt det som stod skrivet i Moses lagbok där Herren befallt: "Föräldrar skall inte dödas för sina barns skull, och barn skall inte dödas för sina föräldrars skull. Var och en skall dö genom sin egen synd."
7 Han slog edomiterna i Saltdalen, 10 000 man, och intog Sela med vapenmakt och gav det namnet Jokteel, som det heter än i dag.
8 Sedan skickade Amasja sändebud till Joas, son till Joahas, son till Jehu, Israels kung, och lät säga: "Kom, låt oss drabba samman med varandra." 9 Men Joas, Israels kung, sände då detta svar till Amasja, Juda kung: "Törnbusken på Libanon sände en gång bud till cedern på Libanon och lät säga: Ge din dotter till hustru åt min son. Men ett vilddjur på Libanon gick fram över törnbusken och trampade ner den. 10 Du har slagit Edom, och ditt hjärta har blivit övermodigt. Men låt dig nöja med den äran och stanna hemma. Varför utmanar du olyckan? Du kommer att falla och Juda med dig."
11 Men Amasja lyssnade inte till detta. Och Joas, Israels kung, drog upp, och de drabbade samman med varandra, han och Amasja, Juda kung, vid det Bet-Semes som hör till Juda. 12 Juda besegrades av Israel och de flydde, var och en till sitt. 13 Och Amasja, Juda kung, son till Joas, son till Ahasja, blev tillfångatagen[b] i Bet-Semes av Joas, Israels kung. När de kom till Jerusalem bröt han ner ett stycke av Jerusalems mur vid Efraimsporten och därifrån ända till Hörnporten, fyrahundra alnar. 14 Han tog allt guld och silver och alla kärl som fanns i Herrens hus och skatterna i kungshuset. Han tog även gisslan och vände sedan tillbaka till Samaria.
Liknelsen om såningsmannen
4 Sedan började han undervisa vid sjön igen. Då samlades så mycket folk kring honom att han steg i en båt och satt i den ute på sjön, medan allt folket stod på stranden. 2 Han använde många liknelser, när han undervisade dem och sade: 3 "Lyssna! En såningsman gick ut för att så. 4 Och när han sådde föll en del vid vägen, och fåglarna kom och åt upp det. 5 En del föll på stenig mark där det inte fanns mycket jord, och det kom snart upp därför att det inte hade djup jord. 6 Men när solen steg sveddes det, och eftersom det inte hade någon rot torkade det bort. 7 En del föll bland tistlar, och tistlarna växte upp och kvävde det, så att det inte gav någon skörd. 8 Men en del föll i god jord. Det sköt upp och växte och gav skörd, trettiofalt och sextiofalt och hundrafalt." 9 Och han sade: "Hör, du som har öron att höra med!"
10 När han blev ensam med de tolv och de andra som var med honom, frågade de honom om liknelserna. 11 Då sade han till dem: "Ni har fått del i Guds rikes hemlighet. Men de som står utanför får allt i liknelser, 12 för att de skall se med sina ögon och ändå inte se och höra med sina öron och ändå inte förstå och omvända sig och få förlåtelse."
Liknelsens innebörd
13 Han sade vidare till dem: "Om ni inte förstår denna liknelse, hur skall ni då kunna förstå några liknelser alls? 14 Såningsmannen sår ordet. 15 De vid vägen är de hos vilka ordet sås. Men när de hör det, kommer genast Satan och tar bort ordet som är sått i dem. 16 De som sås på stenig mark är de som genast tar emot ordet med glädje, när de hör det. 17 Men de har inte någon rot i sig utan tror bara till en tid. Möter de sedan lidande eller förföljelse för ordets skull, kommer de strax på fall. 18 Hos andra faller säden bland tistlar. Det är de som har hört ordet, 19 men världsliga bekymmer, bedräglig rikedom och begär efter allt annat kommer in och kväver ordet, så att det blir utan frukt. 20 Men de hos vilka säden faller i god jord, det är de som hör ordet och tar emot det och bär frukt, trettiofalt och sextiofalt och hundrafalt."
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln