Revised Common Lectionary (Complementary)
Templets förstöring
74 (A) En vishetspsalm av Asaf.
Varför, Gud, har du förkastat oss
för alltid?
Varför ryker din vrede
mot fåren i din hjord?
2 Tänk på din församling
som du vann i forna tider,
din arvedels stam
som du återlöste.
Tänk på Sions berg
där du tog din boning.
3 Vänd dina steg till dessa eviga ruiner.
Allt i helgedomen
har fienden förstört.
4 (B) Dina motståndare skränade
på platsen där du möter oss,
de satte upp sina fälttecken
som tecken.
5 Det var som när yxor höjs
i en tät skog,
6 (C) alla ornament slog de sönder
med yxa och hacka.
7 (D) De satte eld på din helgedom
och vanhelgade ditt namns boning
ända till grunden.
8 De sade i sina hjärtan:
"Vi ska kuva dem fullständigt!"
Alla Guds mötesplatser
brände de ner i landet.
9 (E) Vi ser inte våra tecken,
ingen profet finns kvar
och ingen av oss vet
hur länge det varar.
10 Hur länge, Gud,
ska fienden få håna
och ständigt förakta ditt namn?
11 Varför håller du tillbaka din hand,
din högra hand?
Dra fram den ur din famn
och förgör dem!
12 (F) Gud, min kung sedan urminnes tid,
du som skapar frälsning på jorden!
13 (G) Du delade havet med din makt,
du krossade drakarnas huvuden
på vattnet,
14 (H) du knäckte Leviatans huvuden
och gav honom till mat
åt öknens skaror.
15 (I) Du lät källa och bäck bryta fram,
du lät starka strömmar torka ut.
16 (J) Din är dagen, din är också natten,
du har skapat ljuset[a] och solen.
17 Du har fastställt jordens alla gränser.
Sommar och vinter är skapade
av dig.
18 Tänk på hur fienden hånar, Herre,
hur ett dåraktigt folk
föraktar ditt namn!
19 Ge inte din turturduvas själ
åt vilddjuren,
glöm inte dina förtrycktas liv
för alltid!
20 Tänk på förbundet,
för landets mörka vrår
är fulla av våldets nästen.
21 Låt inte den kuvade
vända skamsen tillbaka,
låt den förtryckte och fattige
få prisa ditt namn.
22 (K) Res dig, Gud, och för din talan!
Tänk på hur dåren hånar dig
dagen lång.
23 Glöm inte dina fienders rop,
det skrän som ständigt stiger
från dina motståndare.
16 (A) Herre, i nöden sökte de dig,
de utgöt tysta böner
när din tillrättavisning
drabbade dem.
17 (B) Som en havande kvinna våndas
när hon är nära att föda
och ropar ut sin smärta,
så är det med oss inför dig, Herre.
18 (C) Vi var havande och våndades,
men vi födde vind.
Vi har inte gett landet frälsning,
och ingen föds till att bo
på jorden.
19 (D) Dina döda ska bli levande,
mina dödas[a] kroppar ska uppstå.
Vakna upp och jubla,
ni som bor i stoftet,
för din dagg är ljusets dagg,
och jorden ska ge igen
de avsomnade.
20 (E) Kom, mitt folk,
och gå in i dina kamrar,
stäng igen dörrarna efter dig.
Göm dig ett litet ögonblick
tills vreden har gått förbi.
21 (F) För se, Herren kommer
ut ur sin boning
för att straffa jordens invånare
för deras missgärning.
Jorden ska blotta
sina blodskulder
och inte längre dölja
sina dräpta.
Israel, Herrens vingård
27 (G) På den dagen ska Herren
med sitt hårda, stora
och starka svärd
straffa Leviatan,
den snabba ormen,
Leviatan, den ringlande ormen,
och han ska döda draken[b] i havet.
Jesus eller Beelsebul
14 (A) En gång drev Jesus ut en ond ande som var stum. När den onda anden hade farit ut, talade den stumme och folk var förundrade. 15 (B) Men några av dem sade: "Det är med hjälp av Beelsebul[a], de onda andarnas furste, som han driver ut andarna." 16 (C) Andra ville pröva honom och begärde ett tecken från himlen av honom.
17 (D) Men han visste vad de tänkte och sade till dem: "Ett rike som är splittrat blir ödelagt, och hus faller på hus. 18 Om nu Satan skulle vara splittrad och i strid med sig själv, hur kan då hans rike bestå? Ni säger att det är med hjälp av Beelsebul jag driver ut de onda andarna. 19 Men om jag driver ut andarna med Beelsebul, med vem driver då era söner ut dem? De blir alltså era domare. 20 (E) Men om det är med Guds finger jag driver ut de onda andarna, då har Guds rike nått er.
21 När den starke beväpnad vaktar sin gård får hans ägodelar vara i fred. 22 (F) Men kommer det en som är ännu starkare och besegrar honom, då tar han ifrån honom alla de vapen som han litade till och fördelar bytet. 23 (G) Den som inte är med mig är mot mig, och den som inte samlar med mig skingrar.
En ond andes återkomst
24 (H) När en oren ande har farit ut ur en människa, går den genom ökentrakter och söker efter en viloplats men finner ingen. Då säger den: Jag vänder tillbaka till mitt hus som jag lämnade. 25 När den kommer och finner det städat och snyggt, 26 (I) går den och hämtar sju andra andar som är ännu värre, och de går in och bosätter sig där. För den människan blir slutet värre än början."
27 (J) När Jesus sade detta ropade en kvinna i folkskaran: "Saligt är det moderliv som burit dig och de bröst du har diat!" 28 (K) Han sade: "Säg hellre: Saliga är de som lyssnar till Guds ord och bevarar det."
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation