Revised Common Lectionary (Complementary)
Dom och frälsning i Israels historia
78 En vishetspsalm av Asaf.
Lyssna, mitt folk,
till min undervisning,
vänd era öron till min muns ord!
2 Jag vill öppna min mun
för att tala visdomsord[a],
lägga fram gåtor från gången tid.
3 (A) Vad vi har hört och lärt känna,
vad våra fäder berättat för oss
4 vill vi inte dölja för deras barn.
För det kommande släktet
förkunnar vi Herrens lov,
hans makt och de under han gjort.
52 (A) Han lät sitt folk bryta upp
som en fårflock
och förde dem som en hjord
genom öknen.
53 (B) Han ledde dem tryggt,
de behövde inte vara rädda,
deras fiender svaldes av havet.
54 (C) Han förde dem till sitt heliga land,
till det berg som hans högra hand
hade vunnit.
55 (D) Han fördrev hednafolken
framför dem,
han gav dem deras land
som arvedel
och lät Israels stammar bo
i deras hyddor.
56 (E) Men de trotsade och frestade
Gud den Högste,
de höll inte fast
vid hans vittnesbörd.
57 (F) De vek trolöst tillbaka
som sina fäder,
de gav vika som en opålitlig båge.
58 (G) De väckte hans vrede
med sina offerhöjder
och kränkte honom
med sina avgudabilder.
59 Gud hörde det och blev vred,
han förkastade Israel med all kraft.
60 (H) Han övergav sin boning i Shilo[a],
det tält han rest bland människorna.
61 (I) Han gav sin makt i fångenskap
och sin ära[b] i fiendehand.
62 (J) Sitt folk utlämnade han åt svärdet,
han blev vred på sin arvedel.
63 Deras unga män förtärdes av eld,
deras unga kvinnor
blev utan brudsång.
64 (K) Deras präster föll för svärd,
deras änkor kunde inte
hålla dödsklagan.
65 Då vaknade Herren som ur sömn,
som en hjälte bedövad av vin.
66 Han slog tillbaka sina fiender
och drog evig skam över dem.
67 Han förkastade Josefs hydda
och utvalde inte Efraims stam,
68 (L) men Juda stam utvalde han,
Sions berg som han älskar.
69 (M) Han byggde sin helgedom
hög som himlen,
grundade den likt jorden för evigt.
David i Nob
21 David kom till prästen Ahimelek[a] i Nob[b]. Men Ahimelek blev förskräckt när han mötte David och frågade honom: ”Varför kommer du ensam, har du ingen med dig?” 2 David svarade prästen Ahimelek: ”Kungen har gett mig ett uppdrag och sagt till mig: Ingen får veta något om ärendet jag skickat och beordrat dig till. Mina män har jag visat till det och det stället. 3 Vad har du till hands? Ge mig fem bröd eller det som finns.” 4 (A) ”Något vanligt bröd har jag inte”, svarade prästen. ”Det finns bara heligt bröd – ifall dina män har avhållit sig från kvinnor.” 5 (B) David svarade prästen: ”Jag försäkrar dig att kvinnor har varit skilda från oss sedan i förrgår. När jag drar ut är mina mäns utrustning helig[c] även när uppdraget är vanligt. Hur mycket heligare är den då inte i dag?” 6 (C) Då gav prästen honom det heliga, för det fanns inget annat bröd än skådebröden[d]. De hade legat inför Herrens ansikte men burits undan för att ersättas av nybakat bröd samma dag.
Jesus botar en sjuk vid Betesda
5 Sedan kom en av judarnas högtider, och Jesus gick upp till Jerusalem. 2 (A) Vid Fårporten i Jerusalem finns en damm som på hebreiska kallas Betesda[a]. Den har fem pelargångar, 3 och i dem låg många sjuka, blinda, halta och lama.
5 Där fanns en man som hade varit sjuk i trettioåtta år. 6 Jesus såg honom ligga där och visste att han hade varit sjuk så länge, och han frågade honom: "Vill du bli frisk?" 7 Den sjuke svarade: "Herre, jag har ingen som hjälper mig ner i dammen när vattnet börjar svalla. Och när jag försöker ta mig dit själv, hinner någon annan före mig." 8 Jesus sade till honom: "Res dig, ta din bädd[b] och gå!" 9 Genast blev mannen frisk, och han tog sin bädd och gick.
Men det var sabbat den dagen, 10 (B) och judarna sade till mannen som hade blivit botad: "Det är sabbat! Du får inte bära din bädd." 11 Han svarade dem: "Han som gjorde mig frisk sade till mig: Ta din bädd och gå!" 12 Då frågade de: "Vem var den mannen som sade åt dig att ta din bädd och gå?" 13 Men han som hade blivit botad visste inte vem det var. Jesus hade nämligen dragit sig undan, eftersom det var mycket folk på platsen.
14 (C) Senare fann Jesus honom på tempelplatsen och sade till honom: "Se, du har blivit frisk. Synda nu inte mer, så att inte något värre drabbar dig." 15 Mannen gick då och berättade för judarna att det var Jesus som hade gjort honom frisk. 16 (D) Därför började judarna förfölja Jesus, eftersom han gjorde sådant på sabbaten. 17 (E) Men Jesus sade till dem: "Min Far verkar fortfarande, och därför verkar även jag." 18 Då blev judarna ännu ivrigare att döda honom, eftersom han inte bara upphävde sabbaten utan också kallade Gud sin Far och gjorde sig själv lik Gud.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation