Revised Common Lectionary (Complementary)

En glädjesång till Israels Gud

^1-2 Herren gör oss starka! Jubla högt inför honom. Låt oss höja glädjerop till Israels Gud.

³ Stäm upp lovsång och slå på trummor. Spela på lyror och harpor.

⁴ Blås i trumpeter! Kom till våra glada fester vid fullmåne och nymåne.

⁵ Gud har gett oss dessa högtidsdagar. De finns nerskrivna i Israels lagar.

⁶ Redan då, när han kämpade mot egyptierna, gav han dessa lagar till sitt folk.Då hör jag en okänd röst som säger:

⁷ Nu ska jag befria er från denna börda! Ni ska få lägga ner er tunga last!

⁸ Ni ropade på mig när ni var i nöd, och jag frälste er. Jag svarade er från Sinais berg, mitt gömställe i stormen. Jag prövade er tro vid Meriba, när ni klagade över att det inte fanns något vatten.

⁹ Lyssna till mig, mitt folk, och ta emot mina varningar! Israel, om du bara ville lyssna!

¹⁰ Ni ska aldrig tillbe någon avgud eller ha främmande gudar ibland er.

Vila på sabbaten

^12-13 Sedan sa Herren till Mose: Påminn Israels folk att de ska vila på min sabbatsdag. Den hjälper er att minnas att jag är Herren, som gör er heliga.

^14-15 Ja, vila på sabbaten, för den är helig. Den som inte lyder denna befallning måste dö och den som utför något arbete på den dagen kommer att dö.

¹⁶ Arbeta bara i sex dagar, för den sjunde är en särskild vilodag och den är helig för Herren. Denna lag gäller för all framtid.

¹⁷ Den är en evig symbol för förbundet mellan mig och Israels folk. På sex dagar skapade nämligen Herren himlen och jorden, men på den sjunde dagen vilade han.

¹⁸ När Gud hade slutat att samtala med Mose på berget Sinai, gav han honom de två stentavlorna på vilka Gud med sitt finger hade skrivit ner de tio budorden.

Paulus vädjar till kejsaren inför Festus

25 Tre dagar efter det att Festus hade kommit till Caesarea för att ta itu med sina nya uppgifter reste han till Jerusalem.

² Där blev han uppsökt av översteprästerna och andra judiska ledare, som gav honom sin version av fallet Paulus.

³ De bad honom att genast föra Paulus tillbaka till Jerusalem. Deras plan var att överfalla och döda honom.

⁴ Men Festus svarade att eftersom Paulus var i Caesarea, och han själv snart skulle återvända dit, skulle

⁵ de som hade något att säga i fallet följa med honom dit och vara med vid rättegången.

⁶ Åtta eller tio dagar senare återvände han till Caesarea, och följande dag började rättegången mot Paulus.

⁷ När Paulus kom till rätten samlade sig judarna från Jerusalem omkring honom och kastade fram många allvarliga anklagelser, som de inte kunde bevisa.

⁸ Paulus nekade till anklagelserna. Jag är inte skyldig, sa han. Jag har inte handlat i strid med de judiska lagarna eller kränkt templets helighet eller gjort uppror mot den romerska staten.

⁹ Då frågade Festus, som var angelägen att hålla sig väl med judarna: Är du villig att resa till Jerusalem och där ställas inför rätta inför mig?

^10-11 Nej!svarade Paulus. Jag åberopar min rätt som romersk medborgare att få stå till svars inför kejsaren själv. Du vet mycket väl att jag inte är skyldig. Om jag har gjort något som förtjänar döden, så är jag beredd att dö. Men om jag är oskyldig, så har varken du eller någon annan rätt att överlämna mig åt dessa män, så att de kan döda mig. Jag vädjar till kejsaren.

¹² Festus överlade med sina rådgivare och svarade sedan: Saken är avgjord! Du har vädjat till kejsaren, och till kejsaren får du fara.