Revised Common Lectionary (Complementary)
24 Herre, hur rikt och hur mångsidigt är inte ditt verk! Ja, i din vishet har du gjort alltsammans, och dina rikedomar översvämmar hela jorden.
25 Där finns det mäktiga havet. Det myllrar av liv av alla slag, av både stora och små djur.
26 Där stävar fartygen fram och där leker sjöodjuret.
27 Alla djur väntar på att du ska ge dem deras dagliga föda.
28 Du ger dem, och de samlar in. Du öppnar din hand för att mata dem, och de äter och blir mätta.
29 Men om du vänder dig bort ifrån dem så blir de förskräckta. Ja, när du tar deras livsande ifrån dem så dör de och blir åter jord.
30 Du sänder din Ande, och nytt liv uppstår på jorden.
31 Prisa Gud i evighet! Han själv känner glädje över allt vad han skapat!
32 Han behöver bara se på jorden så bävar den, och när han rör vid bergen börjar de ryka.
33 Jag vill sjunga till Herren, så länge jag lever. Jag vill prisa Gud till mitt sista andetag!
34 Jag hoppas att sång behagar honom, för han är källan till all min glädje.
35 Låt alla syndare gå under, alla som vägrar att lovprisa honom! Men jag vill lova Herren. Halleluja!
De döda benens dal
1-2 Herrens kraft kom över mig, och av Herrens Ande leddes jag bort till en dal full av gamla torra ben, som låg utspridda på marken. Han förde mig runt bland dem
3 och frågade mig sedan:Du människa, kan de här benen bli levande igen? Jag svarade: Herre, det är bara du själv som kan svara på det.
4 Då uppmanade han mig att tala till benen och säga: Ni torra ben, lyssna till Guds ord,
5 för Herren Gud säger: Jag ska låta er bli levande och börja andas igen!
6 Jag ska fästa senor vid er, ge er kött och muskler och täcka er med hud. Jag ska ge er liv, och ni ska förstå att jag är Herren.
7 Jag profeterade så som jag blivit ombedd att göra och plötsligt hördes ett rassel över hela dalen. Benen förenade sig med varandra så som de en gång varit förenade.
8 Medan jag såg på fick de senor och muskler och täcktes med hud, men ännu hade de inget liv.
9 Då sa han till mig att ropa på vinden och säga: Herren Gud säger: Kom från de fyra väderstrecken, o Ande, och blås på dessa slagna kroppar, så att de får liv igen.
10 Jag talade till vindarna som han hade befallt mig, och kropparna började andas. De levde och reste sig upp på fötterna - en väldig armé.
11 Sedan talade han om för mig vad synen betydde. De här benen, sa han, representerar hela Israels folk. De säger: 'Vi är bara en hög uttorkade ben. Allt hopp är ute.'
12 Men tala om för dem vad Herren Gud säger: Mitt folk, jag ska öppna era gravar och få er att stå upp och vända tillbaka till Israels land.
13 Och då, mitt folk, ska ni äntligen förstå att jag är Herren.
14 Jag ska låta min Ande komma in i er, och ni ska leva och vända tillbaka hem till ert eget land. Då ska ni förstå att jag, Herren, har gjort precis det jag en gång lovade.
Jesus visar sig för lärjungarna bakom stängda dörrar
19 På kvällen samma dag samlades lärjungarna bakom stängda dörrar av rädsla för de judiska ledarna. Då stod plötsligt Jesus mitt ibland dem och sa till dem: Frid vare med er!
20 Så visade han dem sina händer och sin sida. Och deras glädje visste inga gränser när de såg sin Herre igen.
21 Han talade till dem och sa: Som Fadern har sänt mig, så sänder också jag er.
22 Sedan andades han på dem och sa till dem: Ta emot den helige Ande.
23 Om ni förlåter någons synder så är de förlåtna, men om ni vägrar att förlåta dem så blir de inte förlåtna.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®