Revised Common Lectionary (Complementary)

Lova Herren och lyssna till vad han sagt

95 Kom, låt oss sjunga högt till Herrens ära! Stäm upp en glädjefull lovsång till vår mäktige räddare!

² Kom till honom fyllda av tacksamhet! Låt oss sjunga lovsånger till honom,

³ för Herren är den störste bland alla gudar.

⁴ De djupaste dalar och de högsta berg, håller han i sin hand. Allt är hans.

⁵ Han skapade havet och hans händer har format landet. De är också hans.

⁶ Kom, knäböj inför Herren, vår skapare,

⁷ för han är vår Gud! Vi är hans får och han är vår herde. O, att du idag bara ville lyssna till honom när han kallar på dig, och komma till honom!

⁸ Förhärda inte era hjärtan, som Israel gjorde i öknen vid Meriba och Massa.

⁹ Där tvivlade era förfäder på Gud, fast de hade sett så många av hans under. De prövade hans tålamod hårt.

¹⁰ I fyrtio år såg jag på dem med avsmak, säger Herren Gud. De var ett folk vars hjärtan och tankar var långt borta ifrån mig. De vägrade att följa mina lagar.

¹¹ Därför svor jag i min vrede att de aldrig skulle få komma in i det utlovade landet, till den viloplats som jag hade förberett åt dem.

David intar Jerusalem

11 Ledarna i Israel kom till David i Hebron och sa: Vi är dina släktingar,

² och till och med när Saul var kung var det du som anförde oss i strid. Och Herren, din Gud, har sagt till dig: 'Du ska vara herden för mitt folk Israel, och du ska regera över dem.'

³ David gjorde då en överenskommelse med dem inför Herren, och de smorde honom till kung i Israel, precis som Herren hade sagt till Samuel.

⁴ Sedan tågade David och hela Israel mot Jerusalem, eller Jebus, som staden brukade kallas.

^5-6 Men jebuseerna vägrade att släppa in dem i staden. David intog då Sions borg, som senare kom att kallas Davids stad, och sa till sina män: Den som anför oss mot jebuseerna blir min befälhavare! Joab, Serujas son, anmälde sig först och fick posten.

⁷ David bosatte sig i borgen, och det är därför det området av Jerusalem har blivit kallat Davids stad.

⁸ Han byggde upp området runt borgen och ut till stadsmuren, medan Joab byggde upp det övriga Jerusalem.

⁹ David blev allt mäktigare, för Herren var med honom.

¹³ Sedan frågade en av de tjugofyra äldste mig: Vet du vilka dessa är som är klädda i vita kläder, och varifrån de kommer?

¹⁴ Nej, Herre, svarade jag, vill du tala om det för mig? Det är de som kommer ur det stora lidandet, sa han. De har tvättat sina kläder rena i Lammets blod.

¹⁵ Det är därför som de står här vid Guds tron och tjänar honom dag och natt i hans tempel. Han som sitter på tronen ska beskydda dem.

¹⁶ De kommer aldrig att bli hungriga eller törstiga igen, och de ska aldrig brännas av middagssolens hetta.

¹⁷ För Lammet, som står framför tronen, ska ge dem mat och vara deras herde och leda dem till källorna med livets vatten. Och Gud ska torka bort tårarna från deras ögon.