Revised Common Lectionary (Complementary)
Herren är större än andra gudar
1-2 Halleluja! Prisa Herren, ja, låt hans folk prisa honom då de står på templets förgårdar.
3 Ja, prisa Herren, för han är god! Sjung om hans underbara namn,
4 för Herren har utvalt Jakobs efterlevande och gjort hela Israel till sin personliga egendom.
5 Jag vet hur stor Herren är, ja, han är mycket större än någon annan gud.
6 Han gör vad han vill både i himlen och på jorden och i de djupa haven.
7 Han låter molnen stiga upp vid horisonten, han sänder blixt och regn och han sänder ut stormvindarna från sina väldiga förråd.
8 I Egypten dödade han det äldsta barnet i varje familj och allt förstfött bland djuren.
9 Han utförde väldiga under och tecken inför Farao och hans folk.
10 Han besegrade många folk och utrotade mäktiga kungar,
11 Sihon, amoreernas kung, Og, Basans kung och Kanaans kungar.
12 Han gav deras länder som en gåva till sitt folk Israel.
13 Herre, ditt namn varar i evighet. Generation efter generation kommer att minnas dig.
14 Du kommer att se till att inget ont sker ditt folk och du förbarmar dig över alla som tillhör dig.
15 Andra folks gudar är bara föremål av guld och silver, som människor gjort med sina händer.
16 De har munnar som inte kan tala, och ögon som inte kan se.
17 De har öron som inte kan höra, och de kan inte ens andas.
18 Lika stela och döda som dessa gudar är, ska de som tillber dem bli.
19 Israel, prisa Herren! Ni Arons överstepräster, prisa hans namn!
20 Ni präster av Levis stam, prisa Herren! Prisa hans namn, alla ni som fruktar honom och litar på honom.
21 Prisa Herren på berget Sion, för där i Jerusalem står hans tempel. Prisa Herren! Halleluja!
Männen i den brinnande ugnen
3 Kung Nebukadnessar lät tillverka en guldstaty, som var trettio meter hög och tre meter bred och ställde upp den på Duraslätten i provinsen Babylon.
2 Sedan skickade han bud till furstar, landshövdingar, officerare, domare, skattmästare, rådgivare och lagmän i alla provinser i riket och inbjöd dem att komma till avtäckningen av statyn.
3 När de allesammans hade samlats och stod framför monumentet,
4 ropade en härold ut följande befallning från kungen:Folk från alla länder och av alla språkgrupper:
5 När ni hör ljudet av horn, flöjter, cittror, lyror och harpor ska ni falla ner och tillbe kung Nebukadnessars guldstaty.
6 Den som vägrar att göra det kommer omedelbart att kastas i den brinnande ugnen.
7 När orkestern började spela föll folk av alla nationaliteter ner och tillbad statyn.
8 Men några ämbetsmän gick till kungen och beskyllde en del judar för att ha vägrat att tillbe statyn. De sa:
9-10 Ers Majestät stiftade en lag att alla måste falla ner och tillbe guldstatyn så snart musiken hördes,
11 och du gav befallning om att den som vägrade skulle kastas i en brinnande ugn.
12 Men Sadrak, Mesak och Abed-Nego, några judar som du har tillsatt att förvalta Babylons furstendöme, har trotsat dig genom att vägra tjäna dina gudar och tillbe statyn.
13 Nebukadnessar blev då fruktansvärt arg och befallde att Sadrak, Mesak och Abed-Nego skulle föras fram till honom.
14 Är det sant, Sadrak, Mesak och Abed-Nego, att ni vägrar att tjäna mina gudar och tillbe den guldstaty jag har rest? frågade kungen.
15 I så fall ska jag ge er en chans till. Om ni faller ner och tillber statyn nästa gång musiken hörs, är allt bra igen. Men om ni vägrar kommer ni att kastas i den brinnande ugnen ögonblickligen. Och vilken gud kan då rädda er ur min hand?
16 Sadrak, Mesak och Abed-Nego svarade: Kung Nebukadnessar, vi är inte alls bekymrade för vad som ska hända oss.
17 Ers Majestät ska veta att om vi blir kastade i den brinnande ugnen, är vår Gud mäktig att befria oss!
18 Men om han inte gör det, så kan vi ändå inte under några omständigheter tjäna dina gudar eller tillbe den guldstaty som du har låtit göra.
19 Då blev Nebukadnessar rasande på Sadrak, Mesak och Abed-Nego, och hans ansikte mörknade av vrede. Han befallde att ugnen skulle göras sju gånger hetare än vanligt.
20 Sedan gav han några av sina starkaste soldater order att binda Sadrak, Mesak och Abed-Nego och kasta dem i elden.
21 Man band dem med kraftiga rep innan man kastade in dem i ugnen fullt påklädda.
22-23 Men eftersom kungen i sin vrede hade befallt att ugnen skulle vara extra het, slog lågorna ut och brände ihjäl de soldater som fått i uppgift att kasta ner Sadrak, Mesak och Abed-Nego i de flammande lågorna.
24 När Nebukadnessar satt och tittade in i elden, hoppade han plötsligt upp och utropade förskräckt: Kastade vi inte in tre män i ugnen? Jo, visst gjorde vi det, Ers Majestät, svarade hans rådgivare.
25 Men titta där! skrek Nebukadnessar. Jag ser fyra män, som går omkring i elden. De är inte bundna och har inte ens blivit brända av lågorna, och den fjärde ser ut som en gud!
26 Nebukadnessar gick närmare öppningen och ropade: Sadrak, Mesak och Abed-Nego, den högste Gudens tjänare! Kom ut! Kom ut!Då klev de ut ur elden.
27 När furstarna, landshövdingarna, officerarna och rådgivarna trängdes omkring dem, såg de att elden inte på något sätt hade skadat dem. Inte ens håret på deras huvuden var svett. Deras kläder var oskadade, och det luktade inte ens rök om dem!
28 Då sa Nebukadnessar: Välsignad vare Sadraks, Mesaks och Abed-Negos Gud, som skickade sin ängel att befria sina trogna tjänare. De trotsade min befallning och var villiga att dö hellre än att tjäna och tillbe någon annan gud än sin egen.
29 Därför befaller jag att den som säger något emot Sadraks, Mesaks och Abed-Negos Gud, från vilket land, vilken språkgrupp eller religion han än kommer, ska slitas i stycken, och hans hus ska förvandlas till en stenhög, för ingen annan kan göra vad deras Gud har gjort.
30 Sadrak, Mesak och Abed-Nego befordrades av kungen till högt uppsatta poster och blev hedrade män i provinsen Babylon.
Kungens dröm om ett träd
31 Detta är den proklamation som kung Nebukadnessar sände ut till varje folk och språkgrupp i hela världen:Jag hälsar er och önskar er välgång!
32 Jag vill att ni allesammans ska veta vilket märkligt under den allra högste Guden har gjort med mig.
33 Det är obegripligt - ett mäktigt under! Nu vet jag säkert att Guds rike ska bestå för evigt, från generation till generation.
3 Hur kan vi vara säkra på att vi tillhör honom? Jo, genom att hålla hans bud. Försöker vi då verkligen göra vad han vill att vi ska göra?
4 Någon kanske säger: Jag är kristen. Jag är på väg till himlen. Jag tillhör Jesus. Men om han inte gör vad Jesus har sagt att han ska göra, är han en lögnare.
5 Den däremot som lyder hans ord lever ett liv genomlyst av Guds kärlek. Så kan ni alltså veta om ni är kristna eller inte.
6 Den som säger att han är kristen måste leva som Kristus gjorde.
7 Kära bröder, det är inte något nytt bud jag skriver till er om. Det är ett gammalt bud, som ni alltid har haft, ända från början. Ni har hört det förut.
8 Ändå är det nytt, för genom Jesus och hans exempel blev det verklighet och så är det också i era liv. När vi älskar varandra försvinner mörkret i våra liv, och det nya ljuset från livet i Jesus Kristus har börjat lysa.
9 Den som säger att han vandrar i det ljuset men hatar sin kristne bror, han är fortfarande kvar i mörkret.
10 Men den som älskar sin kristne bror vandrar i ljuset och kan se hur han går och behöver inte snubbla i mörkret och falla i synd.
11 Den som hatar sin kristne bror vandrar däremot omkring i andligt mörker och vet inte vart han går, för mörkret har förblindat honom så att han inte kan se vägen.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®