Revised Common Lectionary (Complementary)
Petrus tal hos Cornelius
34 Då svarade Petrus: Jag ser nu mycket tydligt att Gud inte bara är intresserad av judarna.
35 Hos varje folk finns sådana som tillber honom och gör sådant som behagar honom.
36-37 Jag är säker på att ni har hört om de goda nyheterna för Israels folk - att man kan få frid med Gud genom Jesus, Messias, som är skapelsens Herre.
38 Detta budskap har spridits i hela Judeen. Det började med Johannes döparen i Galileen. Och utan tvivel vet ni att Gud gav sin makt och sin helige Ande till Jesus från Nasaret, och att han gick omkring och gjorde gott och botade alla som var besatta av onda andar, för Gud var med honom.
39 Vi apostlar är vittnen till allt han gjorde både i Israel och i Jerusalem, där han också blev avrättad på ett kors.
40-41 Men tre dagar senare förde Gud honom tillbaka till livet och lät honom visa sig, inte för hela folket, utan för vissa vittnen som Gud tidigare valt ut, nämligen för oss, vi som åt och drack med honom efter det att han uppstått från de döda.
42 Och han skickade iväg oss för att predika de goda nyheterna överallt och för att vittna om att Jesus har fått i uppdrag av Gud att vara domare över alla - både levande och döda.
43 Och alla profeterna har skrivit om honom och sagt att var och en som tror på honom ska få sina synder förlåtna genom hans namn.
6 Här på berget Sion i Jerusalem ska Herren, härskarornas Gud, ordna ett gästabud för alla nationer, en underbar fest med god mat och utsökta viner och kött av bästa slag.
7 Då ska han skingra det mörka moln, den dödens svepning, som täcker jorden.
8 Han ska för alltid göra slut på döden. Herren Gud ska torka bort alla tårar och avvända det hån och förakt som riktas mot hans folk och land. Herren har talat, och han ska också göra detta!
9 På den dagen ska man säga: Det här är vår Gud, den som vi trodde och väntade på. Nu är han äntligen här. Låt oss vara glada!
Tacksamhet för seger över fiender
118 Tacka Herren, för han är god! Hans nåd varar i evighet.
2 Låt Israels folk prisa honom med just de orden: Hans nåd varar i evighet!
14 Han är min styrka och min sång i stridens hetta, och nu har han låtit mig segra.
15-16 Lyssna till glädjeropen och sången från Guds folk: Herren har med makt utfört sina väldiga gärningar. Han har lyft sin hand till segertecken!
17 Jag behöver inte dö, i stället får jag leva och berätta vad han gjort.
18 Herren har straffat mig hårt, men inte överlämnat mig åt döden.
19 Öppna templets portar för mig! Jag vill gå in genom dem och ge honom mitt tack!
20 Dessa portar är Herrens portar, och endast de som tjänar Herren, får gå in genom dem.
21 Herre, jag tackar dig innerligt för att du har besvarat min bön och räddat mig.
22 Den sten som inte dög åt byggnadsarbetarna har nu blivit en hörnsten.
23 Detta är Herrens verk, det är fantastiskt att få se det med egna ögon.
24 Herren har förberett denna festdag för oss, därför är vi glada och jublar.
Allt beror på om Kristus har uppstått
15 Bröder, låt mig nu få påminna er om vad de goda nyheterna handlar om. De har verkligen inte förändrats utan är samma goda nyheter som jag tidigare har gett er. Ni var öppna för dem då och det är ni också nu. Er tro är ju ett resultat av dem.
2 Och det är genom dem ni har blivit frälsta, om ni nu fortfarande håller fast vid er tro. Annars har ju allt varit bortkastat.
3 Från första början förmedlade jag till er vad jag själv fått kunskap om, nämligen att Kristus dog för våra synder, precis som Skriften sa att han skulle göra,
4 och att han begravdes, och att han uppstod från graven tre dagar senare, alldeles som profeterna hade förutsagt.
5 Petrus såg honom, och senare såg också resten av de tolv honom.
6 Efter det såg mer än femhundra kristna bröder honom på samma gång, och de flesta av dem lever fortfarande.
7 Sedan såg Jakob honom, och därefter alla apostlarna.
8 Sist av alla såg också jag honom, långt efter de andra, som om jag hade blivit född nästan alltför sent för att uppleva det.
9 Jag är den minst värdige av alla apostlarna, ja, jag borde inte alls kallas apostel, med tanke på hur jag tidigare behandlade Guds församling.
10 Men vad jag nu än är, så är jag det därför att Gud slösade en sådan förlåtelse och nåd på mig - och det inte utan resultat, för jag har arbetat mer intensivt än alla de andra apostlarna. Och ändå är det inte jag som har gjort det, utan Gud som har arbetat i mig för att välsigna mig.
11 Det spelar ingen roll vem som har arbetat mest intensivt, jag eller de, det viktiga är att vi har predikat de goda nyheterna för er, och att ni har trott dem.
Petrus tal hos Cornelius
34 Då svarade Petrus: Jag ser nu mycket tydligt att Gud inte bara är intresserad av judarna.
35 Hos varje folk finns sådana som tillber honom och gör sådant som behagar honom.
36-37 Jag är säker på att ni har hört om de goda nyheterna för Israels folk - att man kan få frid med Gud genom Jesus, Messias, som är skapelsens Herre.
38 Detta budskap har spridits i hela Judeen. Det började med Johannes döparen i Galileen. Och utan tvivel vet ni att Gud gav sin makt och sin helige Ande till Jesus från Nasaret, och att han gick omkring och gjorde gott och botade alla som var besatta av onda andar, för Gud var med honom.
39 Vi apostlar är vittnen till allt han gjorde både i Israel och i Jerusalem, där han också blev avrättad på ett kors.
40-41 Men tre dagar senare förde Gud honom tillbaka till livet och lät honom visa sig, inte för hela folket, utan för vissa vittnen som Gud tidigare valt ut, nämligen för oss, vi som åt och drack med honom efter det att han uppstått från de döda.
42 Och han skickade iväg oss för att predika de goda nyheterna överallt och för att vittna om att Jesus har fått i uppdrag av Gud att vara domare över alla - både levande och döda.
43 Och alla profeterna har skrivit om honom och sagt att var och en som tror på honom ska få sina synder förlåtna genom hans namn.
Jesus uppstår från de döda
20 Tidigt på söndagsmorgonen, medan det ännu var mörkt, kom Maria från Magdala till graven och upptäckte att stenen var bortrullad från ingången.
2 Hon sprang då därifrån och letade reda på Petrus och den lärjunge som Jesus älskade och sa: De har tagit bort Herrens kropp från graven, och jag vet inte var de har lagt den.
3-4 Då rusade båda till graven för att se efter. Den andre lärjungen sprang fortare än Petrus och kom dit först
5 och böjde sig och tittade in och såg linneduken ligga där, men han gick inte in.
6 Sedan kom Petrus och han gick in. Han lade också märke till linneduken som låg där,
7 medan den duk, som täckt Jesu huvud, var hoprullad i en rulle och låg för sig.
8 Sedan gick också den andre lärjungen in och såg och trodde att han uppstått -
9 för till dess hade de inte fattat att Skrifterna sa att Jesus skulle återvända till livet!
Jesus visar sig för Maria Magdalena
10 Sedan gick de båda lärjungarna hem.
11 Under tiden hade Maria gått tillbaka till graven och stod utanför den och grät. Och medan hon grät lutade hon sig in
12 och såg då två vitklädda änglar sitta där Jesu kropp hade legat, den ene vid huvudets plats och den andre vid fötternas.
13 Varför gråter du? frågade änglarna henne.Därför att de har tagit bort min Herre, svarade hon, och jag vet inte var de har lagt honom.
14 Hon kastade en blick över axeln och såg att någon stod bakom henne. Men att det var Jesus märkte hon inte.
15 Varför gråter du? frågade han henne. Vem letar du efter? Hon trodde det var trädgårdsmästaren och svarade därför:Om du har tagit bort honom, tala då om för mig var du har lagt honom, så ska jag gå och hämta honom.
16 Maria, sa Jesus. Hon ryckte till och vände sig mot honom.Herre! utropade hon.
17 Rör mig inte, sa han, för jag har ännu inte återvänt till Fadern. Men gå och leta reda på mina bröder och tala om för dem att jag ska gå till min Far och er Far, min Gud och er Gud.
18 Maria från Magdala sprang då till lärjungarna och sa: Jag har sett Herren. Sedan berättade hon vad han hade sagt.
Jesus uppstår från de döda
16 Nästa kväll, när sabbaten var över, gick Maria Magdalena, Salome och Maria, Jakobs mor, och köpte välluktande kryddor att smörja den döde med.
2 Tidigt på söndagsmorgonen just innan soluppgången gick de ut till graven.
3 På vägen dit pratade de om hur de skulle kunna rulla undan stenen framför ingången.
4 Men när de kom fram såg de att stenen, som var mycket tung, redan var bortrullad och graven öppen.
5 Då gick de in, och där på högra sidan satt en ung man klädd i vitt. Kvinnorna blev förskräckta.
6 Men den unge mannen sa: Var inte rädda. Söker ni Jesus från Nasaret som blev korsfäst? Han är inte här, han har återvänt till livet! Titta, där låg hans kropp.
7 Gå nu och säg till lärjungarna, och särskilt till Petrus, att Jesus ska gå före dem till Galileen. Där ska de få se honom, precis som han sa till dem innan han dog.
8 Så snart kvinnorna kommit ut ur graven sprang de därifrån så fort de kunde. De var chockade och darrade i hela kroppen, och de vågade inte berätta för någon vad de varit med om.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®