Revised Common Lectionary (Complementary)
Tacksamhet för seger över fiender
118 Tacka Herren, för han är god! Hans nåd varar i evighet.
2 Låt Israels folk prisa honom med just de orden: Hans nåd varar i evighet!
19 Öppna templets portar för mig! Jag vill gå in genom dem och ge honom mitt tack!
20 Dessa portar är Herrens portar, och endast de som tjänar Herren, får gå in genom dem.
21 Herre, jag tackar dig innerligt för att du har besvarat min bön och räddat mig.
22 Den sten som inte dög åt byggnadsarbetarna har nu blivit en hörnsten.
23 Detta är Herrens verk, det är fantastiskt att få se det med egna ögon.
24 Herren har förberett denna festdag för oss, därför är vi glada och jublar.
25 Herre, hjälp oss och ge oss framgång i allt vad vi gör!
26 Välsignad är den som kommer, den som är sänd av Herren till oss. Vi välsignar er från templet.
27-28 Herren Gud är vårt ljus. Jag bär fram mitt offer på altaret inför honom, för han är min Gud och jag vill tacka och lova honom.
29 Tacka Herren, för hans godhet! Hans nåd varar för evigt.
Jesus rider in i Jerusalem på en åsna
11 När de närmade sig byarna Betfage och Betania som låg alldeles utanför Jerusalem vid Oljeberget, skickade Jesus två av sina lärjungar i förväg.
2 Gå in i byn som ligger framför er, sa han till dem. När ni kommer fram dit, så får ni se en ung åsna stå bunden där, som ingen har ridit på än. Ta den och kom hit med den.
3 Och om någon frågar vad ni tänker göra med den så säg bara: 'Vår Mästare behöver den, men han kommer snart att lämna tillbaka den.'
4-5 De två männen gav sig iväg och fann åsnan stå bunden på bygatan vid en husport. Medan de höll på att lösgöra den sa några som stod där: Vad tar ni er till med? Tänker ni ta åsnan?
6 De svarade som Jesus hade sagt, och då lät man dem ta den.
7 De ledde sedan den unga åsnan till Jesus, och lärjungarna lade sina mantlar på den och Jesus steg upp på den och red mot Jerusalem.
8 För att hylla honom lade många människor ut sina kläder som en matta framför honom och andra bredde ut gröna kvistar från träden.
9 Och både de och de som gick bakom Jesus ropade: Leve kungen! Må Herrens välsignelse vila över honom som nu kommer!
10 Välsignat är det rike som han för med sig, vår fader Davids rike. Gud bevare kungen!
11 Sedan red han in i Jerusalem och gick in i templet. Där gick han runt och iakttog noga allt vad som försiggick. Men eftersom det redan var sent på eftermiddagen återvände han till Betania med de tolv lärjungarna.
Jesus rider in i Jerusalem på en åsna
12 Dagen efter spreds nyheten över hela stan att Jesus var på väg till Jerusalem. Och en stor skara påskfirare
13 tog palmblad och gick ut på vägen för att möta honom och ropade: Gud välsigne Israels kung! Var hälsad, du som kommer i Guds namn!
14 Jesus red på en ung åsna och uppfyllde därmed profetorden som säger:
15 Var inte rädd för din kung, du Israels folk, för han ska komma till dig i ödmjukhet, ridande på ett åsneföl.
16 Hans lärjungar fattade inte då att detta var en uppfyllelse av profetian. Men när Jesus återvänt till sin härlighet i himlen gick det upp för dem att många av Skriftens profetior hade gått i uppfyllelse.
4 Herren Gud har gett mig visdomens ord så att jag kan förstå vad jag ska säga till alla dessa uttröttade människor. Morgon efter morgon väcker han mig och öppnar mitt förstånd, så att jag kan förstå hans vilja.
5 Herren Gud har talat till mig, och jag har lyssnat. Jag gör inte uppror och vänder mig inte bort.
6 Jag vänder min rygg mot piskan och mina kinder mot dem som rycker mig i skägget. Man spottar mig i ansiktet, men jag drar mig inte undan skammen.
7 Därför att Herren, min Gud, hjälper mig, ska jag inte bli förskräckt. Jag har gjort min panna hård för att kunna göra hans vilja, och jag vet att jag ska segra.
8 Han som ger mig rättvisa är nära. Vem vågar strida mot mig nu? Var finns mina fiender? Låt dem träda fram!
9 Herren Gud är för mig! Vem ska kunna säga att jag är skyldig? Alla mina fiender ska skingras framför mig som malätna kläder faller sönder!
9 Du har hindrat mina fiender från att gripa mig. Nu är jag fri, och jag kan gå dit jag vill.
10-11 Herre, förbarma dig över mig i mina svårigheter! Mina ögon är röda av gråt. Min hälsa har brutits ner, och jag håller på att tyna bort av plågor. Under sorger och bekymmer rinner mitt liv iväg. Mina synder har sugit musten ur mig och mina leder är förlamade.
12 Alla mina fiender föraktar mig, och mina grannar och vänner gör det ännu mer. De är rädda för att möta mig och vänder bort blicken när jag går förbi dem.
13 Jag är lika bortglömd som en död man, ja, jag är som en sprucken kruka som kastas bort.
14 Jag märker vad de säger bakom min rygg. De vill skrämma mig och de går tillsammans för att röja mig ur vägen.
15-16 Men jag litar på dig, Herre! Jag håller fast vid att endast du är min Gud. Mitt liv ligger i dina händer hur än framtiden blir för mig.
5 Ni bör vara sådana som Jesus Kristus var.
6 Fast han var Gud, krävde han inte att få ha kvar sina rättigheter som Gud,
7 utan avstod sin stora makt och härlighet för att komma till jorden och betjäna oss. Han blev en människa bland människor.
8 Han gick så långt i sin ödmjukhet att han till och med var villig att dö som en brottsling på ett kors.
9 Och det var därför som Gud gav honom tillbaka allt det han varit villig att offra, både liv och gudomlighet, och också gav honom ett namn med större makt än alla andra namn.
10 Han gjorde det för att alla knän ska böjas inför detta namn, i himlen, på jorden och under jorden, och
11 för att alla utan undantag ska bekänna att Jesus Kristus är Herre, och därmed ära vår Gud och Far.
De religiösa ledarna planerar att döda Jesus
14 Två dagar senare började påskfirandet - en årlig festvecka då judarna helt avstår från att äta bröd som bakats med jäst. Översteprästerna och de andra judiska ledarna sökte fortfarande efter ett tillfälle att i hemlighet arrestera Jesus och döda honom.
2 Men vi kan inte göra det under festdagarna, sa de, för då kommer det att bli oroligheter.
En kvinna smörjer Jesus med dyrbar olja
3 Under tiden var Jesus i Betania, i Simon den leprasjukes hus. Under kvällsmåltiden kom en kvinna dit med en flaska fylld med välluktande och dyrbar olja. Hon bröt sönder flaskan och hällde oljan över hans huvud.
4-5 Några av gästerna vid bordet förargade sig över detta 'slöseri
6 Men Jesus sa: Lämna henne i fred! Varför kritiserar ni henne? Det hon har gjort mot mig är rätt och riktigt.
7 Fattiga, som verkligen behöver er hjälp, kommer det alltid att finnas ibland er. Dem kan ni hjälpa när ni vill. Men jag däremot kommer inte att vara här länge till.
8 Denna kvinna har gjort vad hon kunde. Hon har i förväg smort min kropp med olja inför min begravning.
9 Och jag kan försäkra er att överallt i världen där de goda nyheterna förkunnas, där kommer man också att tala om denna kvinna och vad hon gjorde.
Judas går med på att förråda Jesus
10 Då gick Judas Iskariot, en av hans lärjungar, till översteprästerna för att förråda Jesus.
11 När översteprästerna hörde varför han hade kommit blev de ivriga och glada och lovade honom pengar. Och han började från och med nu att söka efter lämplig tid och plats för att förråda Jesus.
Lärjungarna gör i ordning påskmåltiden
12 På första dagen i påskfirandet, den dag då lammen slaktades, frågade lärjungarna Jesus var han hade tänkt sig att de skulle äta den traditionella påskmåltiden.
13 Han sände då två av dem till Jerusalem för att ordna med måltiden.När ni kommer dit, sa han till dem, kommer ni att möta en man som bär en vattenkruka. Följ efter honom.
14 Säg sedan till den man som äger huset där han går in: 'Vår Mästare skickade hit oss för att se på det rum, som du har gjort i ordning åt oss och där vi ska äta påskmåltiden i kväll.'
15 Han kommer att visa er till ett stort rum en trappa upp där det är dukat. Laga till vår måltid där.
16 De två lärjungarna gick då i förväg till staden och fann allt vara som Jesus hade sagt, och de gjorde i ordning påskmåltiden.
Jesus och hans lärjungar äter den sista måltiden
17 På kvällen kom Jesus dit med de andra lärjungarna.
18 Medan de åt sa Jesus till dem: Jag har något allvarligt att säga er. En av er kommer att förråda mig, en av er som nu äter här vid bordet.
19 Alla blev bestörta och såg på varandra, och en efter en frågade de Jesus: Är det jag?
20 Han svarade: Det är en av er tolv, en som doppar sitt brödstycke i samma skål som jag.
21 Människosonen måste nämligen dö, precis som profeterna för länge sedan sagt, men stackars den som förråder mig! Det hade varit bättre om han aldrig hade blivit född!
22 Medan de åt tog Jesus en bit bröd och bad Gud välsigna det. Sedan bröt han det i bitar och gav åt dem och sa: Ät detta. Det är min kropp.
23 Sedan tog han en bägare vin och tackade Gud för den och gav den till lärjungarna, och alla drack ur den.
24 Och han sa till dem: Detta är mitt blod, som ges ut för många och bekräftar det nya förbundet mellan Gud och människor.
25 Jag försäkrar er att jag från och med nu inte kommer att dricka vin förrän den dag då jag dricker det nya vinet i Guds rike.
Jesus förutsäger att Petrus ska svika honom
26 Sedan de sjungit en lovsång tillsammans gick de ut till Oljeberget.
27 Ni kommer att svika mig allesammans, sa Jesus till dem, för genom profeterna har Gud sagt: 'Jag ska döda herden och fåren kommer att skingras åt alla håll.'
28 Men sedan jag uppstått till livet igen kommer jag att gå före er till Galileen och möta er där.
29 Då sa Petrus: Även om alla de andra sviker dig kommer inte jag att göra det!
30 Petrus, sa Jesus, innan tuppen har galit två gånger i morgon bitti, kommer du att ha förnekat mig tre gånger.
31 Nej! utropade Petrus. Inte ens om jag måste dö med dig! Jag kommer aldrig att förneka dig! Och alla de andra sa detsamma.
Jesus ber i Getsemane
32 De kom så till en olivlund, som kallades Getsemane, och Jesus sa till lärjungarna: Sätt er här medan jag går bort och ber.
33 Han tog med sig Petrus, Jakob och Johannes, och han greps av fasa och djup ångest.
34 Och han sa till dem: Jag är nära att bryta samman under den börda jag måste bära. Stanna kvar hos mig och lämna mig inte ensam.
35 Han gick lite längre bort och föll på knä, och han bad att den fruktansvärda stund som väntade honom om möjligt aldrig skulle behöva komma.
36 Far, bad han, allt är möjligt för dig. Bevara mig från detta lidande. Men jag vill att din vilja ska ske och inte min.
37 Sedan kom han tillbaka till de tre lärjungarna och fann att de sov.Simon, sa han till Petrus, sover du? Kunde du inte hålla dig vaken en enda timme?
38 Vaka och be, annars kan Frestaren övermanna er. Ni vill gärna göra ert bästa, men i er själva är ni svaga.
39 Så gick han bort igen och bad till Gud med samma ord.
40 När han sedan kom tillbaka till de tre lärjungarna fann han att de sov igen. De kunde inte ens hålla ögonen öppna, och de visste inte vad de skulle säga.
41 När han kom tillbaka till dem för tredje gången sa han: Sover ni fortfarande och vilar er? Men nu är det dags! Tiden är inne! Nu ska jag överlämnas i onda människors händer.
42 Res er upp! Vi måste gå. Här kommer den som förråder mig!
Jesus blir förrådd och arresterad
43 Just när han sa detta kom Judas (en av hans lärjungar) med en folkhop beväpnad med svärd och klubbor och utsänd av översteprästerna och andra judiska ledare.
44 Judas hade kommit överens med dem och sagt: Mannen som jag ger en hälsningskyss ska ni gripa. Han är det.
45 Så snart de hade kommit dit gick han fram till Jesus. Mästare, ropade han och omfamnade honom och gav honom en hälsningskyss.
46 Då grep folkhopen Jesus och höll fast honom.
47 Men en av lärjungarna drog ett svärd och högg av örat på en av översteprästernas tjänare.
48 Jesus frågade dem: Jag måste vara en farlig brottsling eftersom ni kommer på det här viset, beväpnade till tänderna för att gripa mig?
49 Varför arresterade ni mig inte i templet? Dag efter dag har jag undervisat där utan att ni har rört mig. Men detta sker för att profetiorna om mig ska uppfyllas.
50 Livrädda övergav nu alla lärjungarna honom och flydde.
51-52 Men en ung man som följt med Jesus stod lite på avstånd. Han var klädd i bara ett linneskynke, och när man försökte att gripa honom tappade han skynket och sprang därifrån fullständigt naken.
Jesus förhörs av översteprästen Kajafas
53 De förde nu Jesus till översteprästens hus, där översteprästerna och många andra judiska ledare snart samlades.
54 Petrus följde efter på avstånd och kom in på gården till översteprästens palats. Där satte han sig ner vid elden bland tjänarna.
55 Inne i huset försökte översteprästerna och hela den judiska högsta domstolen hitta en anklagelse som skulle vara tillräcklig för att döma Jesus till döden. Men de fann ingen.
56 Många vittnade falskt, men de motsa varandra hela tiden.
57 Till sist förklarade några män:
58 Vi har hört denne Jesus påstå: 'Jag ska riva ner detta tempel, som byggts av människor, och på tre dagar ska jag bygga upp ett annat utan någon hjälp av människor!'
59 Men inte heller på denna punkt stämde deras berättelser överens!
60 Då reste sig översteprästen upp inför domstolen och sa till Jesus: Vad svarar du på det? Har du sagt det eller inte?
61 Men Jesus teg.Då frågade översteprästen honom: Är du Messias, Guds Son?
62 Ja, det är jag, svarade Jesus, och du ska få se Människosonen sitta på Guds högra sida och återvända till jorden på himlens skyar.
63-64 Då rev översteprästen sönder sina kläder och skrek: Det räcker. Vi behöver inga fler vittnen. Ni har själva hört hans hädelse. Vad röstar ni för? Då röstade alla för att han skulle dömas till döden.
65 Sedan började några som stod där att spotta på honom, och de band för hans ögon så att han inte kunde se och började slå honom i ansiktet med knytnävarna.Profetera nu och säg vem det var som slog dig den här gången, hånade de honom. Till och med vakterna använde knytnävarna mot honom när de ledde bort honom.
Petrus förnekar att han känner Jesus
66-67 Under tiden väntade Petrus på gårdsplanen. En av tjänsteflickorna, som arbetade hos översteprästen, lade märke till Petrus, som satt och värmde sig vid elden. Hon stirrade ett ögonblick på honom och sa sedan: Du var också tillsammans med Jesus, nasarén!
68 Petrus nekade till det: Jag vet inte vad du talar om! utbrast han och gick bort till andra sidan av gårdsplanen. Just då gol tuppen.
69 Flickan såg honom stå där och sa då högt till de andra: Där är han! Han är en lärjunge till Jesus!
70 Men Petrus nekade ännu en gång.Lite senare sa några andra, som stod runt elden, till Petrus: Visst är du en av hans vänner? Man hör på dig att du kommer från Galileen.
71 Då började han svära och förbanna: Jag känner inte den där karln, som ni talar om! skrek han.
72 Just då gol tuppen för andra gången, och i samma ögonblick for Jesu ord genom Petrus hjärna: Innan tuppen gal två gånger ska du förneka mig tre gånger. Och han började gråta.
Judarnas högsta domstol dömer Jesus till döden
15 Tidigt på morgonen möttes översteprästerna, de äldste och lagexperterna - alltså hela högsta domstolen - för att diskutera vad som skulle ske härnäst. De beslutade sig då för att sända Jesus under sträng bevakning till Pilatus, den romerske landshövdingen.
Jesus förhörs av Pilatus
2 Pilatus frågade honom: Är du judarnas kung? Ja, svarade Jesus, det är som du säger.
3-4 Sedan anklagade översteprästerna honom för många olika brott, och Pilatus frågade honom: Varför säger du ingenting? Stämmer de här anklagelserna?
5 Men till Pilatus stora förvåning sa Jesus inte ett ord.
Pilatus utlämnar Jesus till att korsfästas
6 Nu var det sed att Pilatus frigav en judisk fånge varje år i samband med påskfirandet, en fånge vilken som helst som folket begärde att få fri.
7 En av dem som satt fängslad vid detta tillfälle hette Barabbas. Tillsammans med några andra hade han dömts för mord under ett politiskt uppror.
8 Nu började en folkhop samlas omkring Pilatus för att be honom göra som han brukade.
9 Vad säger ni om 'judarnas kung'? frågade Pilatus. Är det honom ni vill få frisläppt?
10 (Han förstod nu att Jesus var populär bland folket, och att det var av avundsjuka som översteprästerna organiserat denna komplott.)
11 Men översteprästerna hetsade upp folkhopen och fick dem att kräva att Barabbas skulle släppas fri i stället för Jesus.
12 Men om jag släpper Barabbas, frågade Pilatus, vad ska jag då göra med den här mannen som ni kallar er kung?
13 Korsfäst honom! ropade de tillbaka.
14 Men varför det? frågade Pilatus. Vad har han gjort för ont? Då skrek de ännu högre: Korsfäst honom!
15 Då släppte Pilatus Barabbas fri eftersom han var rädd för att gå emot den upprörda folkmassan. Och han befallde att Jesus skulle piskas med ett blygissel och skickade så iväg honom för att korsfästas.
Romerska soldater hånar Jesus
16-17 De romerska soldaterna förde då in Jesus i palatsets militärförläggning och kallade sedan samman hela vaktstyrkan. De klädde på honom en röd mantel, så att han skulle se ut som en kung, och gjorde en krona av långa vassa törnen och tryckte fast den på hans huvud.
18 Sedan gjorde de honnör och skrek: Länge leve judarnas kung.
19 Och de slog honom i huvudet med ett rör och spottade på honom och föll ned på sina knän för att tillbe honom.
20 När de slutligen tröttnade på att håna honom tog de av honom den röda manteln och satte på honom hans egna kläder igen. Därefter ledde de bort honom för att korsfästa honom.
Jesus förs bort för att korsfästas
21 På vägen dit mötte de Simon från Kyrene, som var på väg från landet in till staden. Honom tvingade de att bära Jesu kors (Simon var far till Alexander och Rufus).
22 Och soldaterna förde Jesus till en plats som kallades Golgata (det betyder skalle).
23 Där gav man honom vin, som blandats med bittra örter, men han vägrade dricka det.
24 Sedan spikade de fast honom på ett kors och delade hans kläder mellan sig genom att kasta lott om dem.
Jesus blir korsfäst
25 Klockan var omkring nio på morgonen när de korsfäste honom.
26 På korset, ovanför hans huvud, satte man upp en skylt där man kunde läsa vad han blivit dömd för. Det stod: Judarnas kung.
27 Samma morgon korsfästes också två brottslingar, den ene till höger och den andre till vänster om Jesus.
28 Så uppfylldes det som profeten Jesaja förutsagt: Han räknades som en brottsling.
29-30 Och de som gick förbi platsen spottade hånfullt och visade sitt förakt för honom genom att skaka på huvudet.Var det inte du som ville riva ner templet och bygga upp det igen på tre dagar? skrek de. Om du är så märkvärdig hjälp då dig själv och kom ner från korset.
31 Också översteprästerna och lagexperterna stod där och skämtade om Jesus.Han är ganska bra på att 'hjälpa' andra, sa de, men han kan inte hjälpa sig själv!
32 Du Messias! ropade de åt honom. Du som är Israels kung! Kom ner från korset så ska vi tro på dig!Och till och med rövarna, som skulle dö tillsammans med honom, hånade honom.
Jesus dör på korset
33 Vid middagstid blev det plötsligt mörkt i hela landet, och det var mörkt ända till klockan tre.
34 Då ropade Jesus med hög röst: Eli, Eli, lema sabachtani, (det betyder 'min Gud, min Gud, varför har du övergett mig')?
35 Några av dem som stod där trodde att han ropade på profeten Elia.
36 En man sprang då bort och hämtade en svamp och fyllde den med surt vin, och de sträckte upp den till honom på en käpp.Nu får vi se om Elia kommer och tar ner honom, sa han.
37 Då ropade Jesus ännu en gång, och i nästa ögonblick var han död.
38 Då brast förhänget i templet mitt itu, uppifrån och ända ned.
39 När den romerske officeren, som stod bredvid korset, såg hur Jesus dog, ropade han: Den här mannen var verkligen Guds Son!
40 Några kvinnor hade stått på avstånd och sett allt det som hände. Bland dem var Maria Magdalena, Maria (Jakob den yngres och Joses mor), Salome och några till.
41 De hade redan i Galileen följt med honom och hjälpt honom. Nu hade de tillsammans med flera andra kommit till Jerusalem.
Jesus begravs
42-43 Allt detta hände på fredagen före sabbaten. Sent på eftermiddagen samma dag var Josef från Arimataia modig nog att gå till Pilatus och be om att få Jesu kropp. Josef var en aktad medlem av den judiska högsta domstolen, och en man som personligen ivrigt väntade på att Guds rike skulle komma.
44 Men Pilatus hade svårt att tro att Jesus redan var död så han kallade till sig den romerske befälhavaren för att fråga honom.
45 Officeren meddelade att Jesus redan var död. Då gav Pilatus Josef tillåtelse att ta hand om kroppen.
46 Och Josef gick och köpte en lång linneduk. Sedan tog han ner Jesu kropp från korset, lindade in den i duken och lade den i en klippgrav. Därefter spärrade han ingången med en stor sten,
47 och Maria Magdalena och Maria, Joses mor, stod och såg på när han lade Jesu kropp i graven.
Judarnas högsta domstol dömer Jesus till döden
15 Tidigt på morgonen möttes översteprästerna, de äldste och lagexperterna - alltså hela högsta domstolen - för att diskutera vad som skulle ske härnäst. De beslutade sig då för att sända Jesus under sträng bevakning till Pilatus, den romerske landshövdingen.
Jesus förhörs av Pilatus
2 Pilatus frågade honom: Är du judarnas kung? Ja, svarade Jesus, det är som du säger.
3-4 Sedan anklagade översteprästerna honom för många olika brott, och Pilatus frågade honom: Varför säger du ingenting? Stämmer de här anklagelserna?
5 Men till Pilatus stora förvåning sa Jesus inte ett ord.
Pilatus utlämnar Jesus till att korsfästas
6 Nu var det sed att Pilatus frigav en judisk fånge varje år i samband med påskfirandet, en fånge vilken som helst som folket begärde att få fri.
7 En av dem som satt fängslad vid detta tillfälle hette Barabbas. Tillsammans med några andra hade han dömts för mord under ett politiskt uppror.
8 Nu började en folkhop samlas omkring Pilatus för att be honom göra som han brukade.
9 Vad säger ni om 'judarnas kung'? frågade Pilatus. Är det honom ni vill få frisläppt?
10 (Han förstod nu att Jesus var populär bland folket, och att det var av avundsjuka som översteprästerna organiserat denna komplott.)
11 Men översteprästerna hetsade upp folkhopen och fick dem att kräva att Barabbas skulle släppas fri i stället för Jesus.
12 Men om jag släpper Barabbas, frågade Pilatus, vad ska jag då göra med den här mannen som ni kallar er kung?
13 Korsfäst honom! ropade de tillbaka.
14 Men varför det? frågade Pilatus. Vad har han gjort för ont? Då skrek de ännu högre: Korsfäst honom!
15 Då släppte Pilatus Barabbas fri eftersom han var rädd för att gå emot den upprörda folkmassan. Och han befallde att Jesus skulle piskas med ett blygissel och skickade så iväg honom för att korsfästas.
Romerska soldater hånar Jesus
16-17 De romerska soldaterna förde då in Jesus i palatsets militärförläggning och kallade sedan samman hela vaktstyrkan. De klädde på honom en röd mantel, så att han skulle se ut som en kung, och gjorde en krona av långa vassa törnen och tryckte fast den på hans huvud.
18 Sedan gjorde de honnör och skrek: Länge leve judarnas kung.
19 Och de slog honom i huvudet med ett rör och spottade på honom och föll ned på sina knän för att tillbe honom.
20 När de slutligen tröttnade på att håna honom tog de av honom den röda manteln och satte på honom hans egna kläder igen. Därefter ledde de bort honom för att korsfästa honom.
Jesus förs bort för att korsfästas
21 På vägen dit mötte de Simon från Kyrene, som var på väg från landet in till staden. Honom tvingade de att bära Jesu kors (Simon var far till Alexander och Rufus).
22 Och soldaterna förde Jesus till en plats som kallades Golgata (det betyder skalle).
23 Där gav man honom vin, som blandats med bittra örter, men han vägrade dricka det.
24 Sedan spikade de fast honom på ett kors och delade hans kläder mellan sig genom att kasta lott om dem.
Jesus blir korsfäst
25 Klockan var omkring nio på morgonen när de korsfäste honom.
26 På korset, ovanför hans huvud, satte man upp en skylt där man kunde läsa vad han blivit dömd för. Det stod: Judarnas kung.
27 Samma morgon korsfästes också två brottslingar, den ene till höger och den andre till vänster om Jesus.
28 Så uppfylldes det som profeten Jesaja förutsagt: Han räknades som en brottsling.
29-30 Och de som gick förbi platsen spottade hånfullt och visade sitt förakt för honom genom att skaka på huvudet.Var det inte du som ville riva ner templet och bygga upp det igen på tre dagar? skrek de. Om du är så märkvärdig hjälp då dig själv och kom ner från korset.
31 Också översteprästerna och lagexperterna stod där och skämtade om Jesus.Han är ganska bra på att 'hjälpa' andra, sa de, men han kan inte hjälpa sig själv!
32 Du Messias! ropade de åt honom. Du som är Israels kung! Kom ner från korset så ska vi tro på dig!Och till och med rövarna, som skulle dö tillsammans med honom, hånade honom.
Jesus dör på korset
33 Vid middagstid blev det plötsligt mörkt i hela landet, och det var mörkt ända till klockan tre.
34 Då ropade Jesus med hög röst: Eli, Eli, lema sabachtani, (det betyder 'min Gud, min Gud, varför har du övergett mig')?
35 Några av dem som stod där trodde att han ropade på profeten Elia.
36 En man sprang då bort och hämtade en svamp och fyllde den med surt vin, och de sträckte upp den till honom på en käpp.Nu får vi se om Elia kommer och tar ner honom, sa han.
37 Då ropade Jesus ännu en gång, och i nästa ögonblick var han död.
38 Då brast förhänget i templet mitt itu, uppifrån och ända ned.
39 När den romerske officeren, som stod bredvid korset, såg hur Jesus dog, ropade han: Den här mannen var verkligen Guds Son!
40 Några kvinnor hade stått på avstånd och sett allt det som hände. Bland dem var Maria Magdalena, Maria (Jakob den yngres och Joses mor), Salome och några till.
41 De hade redan i Galileen följt med honom och hjälpt honom. Nu hade de tillsammans med flera andra kommit till Jerusalem.
Jesus begravs
42-43 Allt detta hände på fredagen före sabbaten. Sent på eftermiddagen samma dag var Josef från Arimataia modig nog att gå till Pilatus och be om att få Jesu kropp. Josef var en aktad medlem av den judiska högsta domstolen, och en man som personligen ivrigt väntade på att Guds rike skulle komma.
44 Men Pilatus hade svårt att tro att Jesus redan var död så han kallade till sig den romerske befälhavaren för att fråga honom.
45 Officeren meddelade att Jesus redan var död. Då gav Pilatus Josef tillåtelse att ta hand om kroppen.
46 Och Josef gick och köpte en lång linneduk. Sedan tog han ner Jesu kropp från korset, lindade in den i duken och lade den i en klippgrav. Därefter spärrade han ingången med en stor sten,
47 och Maria Magdalena och Maria, Joses mor, stod och såg på när han lade Jesu kropp i graven.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®