Revised Common Lectionary (Complementary)

En lovsång för Guds godhet

107 Tacka Herren för att han är god mot oss, och för att hans kärlek aldrig upphör.

² Har Herren befriat dig? Tala då om det! Berätta för andra att han har räddat dig ur dina fienders våld!

³ Han har fört de fångna tillbaka från jordens alla hörn,

⁴ alla dem som vandrade i öknen utan att finna vägen hem.

⁵ De var hungriga, törstiga och svaga.

⁶ Herre, hjälp oss, ropade de, när de inte såg någon utväg mer, och han förbarmade sig över dem!

⁷ Han förde dem till en plats där de kunde bo.

⁸ Tänk om dessa människor bara ville prisa Herren för hans kärlek och för allt underbart han gjort!

⁹ Han gav vatten till den törstige och den hungriges själ mättade han med sitt goda.

¹⁰ Vilka är det som sitter i mörker och dödsskugga, förkrossade av sorg och slaveri?

¹¹ Det är de som gjort uppror mot Gud och inte lytt hans ord och föraktat honom som är en Gud över alla gudar.

¹² Därför fick de slita ont och arbeta hårt. De föll till marken och ingen kunde hjälpa dem att resa sig.

¹³ Då ropade de till Herren i sina svårigheter, och han befriade dem!

¹⁴ Han ledde dem ut från mörkret och dödsskuggan, och bröt sönder deras bojor.

¹⁵ Tänk om dessa människor bara ville prisa Herren för hans godhet och för allt underbart han gjort.

¹⁶ Han slog in portarna av koppar och järnbommarna bröt han sönder.

Mose slår på klippan och blir straffad

20 Israels folk kom fram till öknen Sin i den första månaden och slog läger vid Kades. Där dog Mirjam och man begravde henne.

² Det fanns då inte tillräckligt med vatten att dricka, och därför gjorde folket på nytt uppror mot Mose och Aron.

³ Om ändå vi också hade fått dö tillsammans med våra bröder som Herren dödade! skrek de åt Mose.

⁴ Ni har med avsikt lett oss ut hit i öknen för att bli av med oss och våra hjordar.

⁵ Varför tvingade ni oss att lämna Egypten, så att vi hamnade här på denna fruktansvärda plats? Var är det bördiga landet med säd, fikon, vin och granatäpplen ni lovade? Här finns ju inte ens tillräckligt med vatten att dricka!

⁶ Mose och Aron vände då om och gick till tabernaklets ingång, där de föll ner inför Herren, och Herrens härlighet visade sig för dem.

⁷ Och Herren sa till Mose:

⁸ Ta staven! Sedan ska du och Aron sammankalla allt folket. Medan de ser på ska du tala till klippan där borta. Då kommer den att ge er vatten. Du ska ge dem vatten ur klippan, och det kommer att räcka åt både folket och boskapen!

⁹ Mose gjorde som han hade blivit tillsagd. Han tog staven från platsen där den var förvarad inför Herren,

¹⁰ och tillsammans med Aron uppmanade han folket att samlas vid klippan. Han höjde rösten och ropade: Lyssna ni upprorsmakare! Måste jag ordna vatten åt er ur klippan?

¹¹ Men i stället för att tala till klippan lyfte Mose sin arm och slog med staven två gånger på den. Vatten forsade fram, och folket och all boskap drack.

¹² Men Herren sa till Mose och Aron: Därför att ni inte trodde på mig och inte håller mig för helig i Israels folks ögon, ska ni inte få leda dem in i det land som jag har lovat dem!

¹³ Platsen fick namnet Meriba, som betyder uppror. Där satte sig Israels folk upp mot Herren, och där visade Herren dem sin helighet.

⁶ Allt detta är för oss ett varnande exempel. Vi får inte dras och lockas att göra det onda,

⁷ och inte heller tillbe avgudar som en del av dem gjorde. Skriften säger oss: Människorna slog sig ner för att äta och dricka och reste sig sedan för att dansa omkring guldkalven.

⁸ Vi kan också lära oss av det som hände när några av dem var otrogna och begick äktenskapsbrott. Då föll tjugotretusen ner döda på en dag.

⁹ Fresta inte heller Herrens tålamod, det gjorde många av dem och dog av ormbett.

¹⁰ Och klaga inte på Gud och på vad han gör med dig som några av dem gjorde. Därför sände Gud sin ängel för att döda dem.

¹¹ Allt detta hände med dem för att tjäna som exempel, och det skrevs ned för att varna oss, som lever i dessa sista dagar när världen närmar sig sitt slut.

¹² Därför ska ni vara försiktiga! Om ni tänker: Jag skulle aldrig handla på det sättet, så var ändå försiktiga, för ni kan också falla i synd.

¹³ Men kom ihåg att de onda begär som ni lockas av inte är nya eller annorlunda. Många andra före er har mött precis samma problem. Och ingen frestelse är för stark. Ni kan lita på att Gud ser till att frestelsen inte blir så stark att ni inte kan stå emot den. Det har han lovat, och han håller sitt ord. Och när frestelsen kommer visar han er samtidigt en utväg att komma igenom den.