Revised Common Lectionary (Complementary)

Längtan till Guds tempel

^1-2 Herre, du som är Gud över både himmel och jord, vad jag älskar ditt härliga tempel!

³ O, vad jag längtar, ja, jag nästan förgås av iver att få gå in i dina gårdar och komma nära dig. Med kropp och själ jublar jag inför dig, du den levande Guden.

⁴ Till och med sparvarna och svalorna är välkomna att bygga bo bland dina altaren och där föda upp sina ungar. Herre, du Gud över himmel och jord, du är min kung och min Gud!

⁵ Vad lyckliga de är som kan bo i ditt tempel och sjunga lovsånger till dig.

⁶ De som har sin starkhet i Herren är lyckliga, de som gärna och med glädje drar upp till ditt tempel.

⁷ När de vandrar genom tårarnas dal blir den fylld av källor, och höstregnet bevattnar landet.

⁸ De kommer ständigt att växa i styrka, tills de står inför Gud på berget Sion.

⁹ Herre, du Gud över himmel och jord, hör min bön! Lyssna, Israels Gud!

¹⁰ Gud, vår försvarare och vår sköld, välsigna den som du har smort till din kung.

¹¹ En enda dag i ditt tempel är mer värd än tusen dagar någon annanstans! Jag vill hellre vara vaktmästare i min Guds tempel än att bo tillsammans med de ogudaktiga.

¹² Herren Gud är vårt ljus och vårt skydd. Han ger oss nåd och ära. Han undanhåller inget gott från dem som vandrar på hans vägar.

¹³ Herre, du Gud över himmel och jord, välsignade är de som tror på dig!

Hiskia öppnar templet igen

29 Hiskia var tjugofem år gammal när han blev kung över Juda, och han regerade i tjugonio år i Jerusalem. Hans mor hette Abia och var Sakarjas dotter.

² Hans regeringstid var god i Herrens ögon, precis som hans förfader Davids hade varit.

³ I första månaden av Hiskias första regeringsår öppnade han på nytt dörrarna till templet och reparerade dem.

^4-5 Han kallade sedan samman prästerna och leviterna till ett möte på den öppna platsen öster om templet och talade till dem:Lyssna till mig, alla leviter! Helga er och helga det tempel som är byggt åt Herren, era förfäders Gud. Rensa ut allt orent ur det!

⁶ Våra förfäder har nämligen begått en svår synd inför Herren, vår Gud, då de övergav Herren och hans tempel och vände det ryggen.

⁷ De stängde dörrarna, släckte ljusstakarna, försummade att tända rökelse och att bära fram brännoffer.

⁸ Därför har Herrens vrede kommit över Juda och Jerusalem. Han har låtit oss bli avskydda och föraktade.

⁹ Våra föräldrar har dödats i krig, och våra söner, döttrar och hustrur är i fångenskap på grund av allt detta.

¹⁰ Nu vill jag att vi ska förnya förbundet med Herren, Israels Gud, så att hans vrede viker från oss.

¹¹ Mina barn, missköt inte era uppgifter längre, för Herren har utsett er till att vara inför honom, att tjäna honom och tända rökelse åt honom!

¹⁶ Prästerna renade templets inre och bar ut allt orent till förgården, och sedan vidare till bäcken Kidron.

¹⁷ Allt detta hade börjat den första dagen i månaden, och efter åtta dagar hade de hunnit fram till ingången. Sedan tog det ytterligare åtta dagar att göra i ordning templets inre. Hela arbetet tog alltså sexton dagar.

¹⁸ Sedan gick de till palatset och rapporterade för kung Hiskia: Nu har vi rensat hela templet och brännofferaltaret med alla dess tillbehör och även bordet för skådebröden och dess tillbehör.

¹⁹ Dessutom har vi hämtat tillbaka och helgat alla de föremål som kung Ahas tog bort när han stängde templet. De finns nu vid Herrens altare.

²³ Det var därför som det heliga tältet här nere på jorden och allt som fanns i det, och som är bilder av det som finns i himlen, måste renas av Mose genom att han bestänkte det med blod från djur. Men de verkliga förebilderna i himlen renades med ett mycket dyrbarare offer.

²⁴ Kristus har nämligen inte gått in i det tempel som är byggt av människor, utan i själva himlen för att å våra vägnar träda fram inför Gud.

²⁵ Och han behövde bara ge sig själv som offer en enda gång. Översteprästen här nere på jorden däremot måste varje år på nytt gå in i det allraheligaste och offra blodet från ett djur.

²⁶ Om det hade varit så skulle Kristus ända sedan världens skapelse ha varit tvungen att lida och dö gång på gång. Nej! Han har dött en gång för alla, i denna sista tid, för att för evigt göra slut på syndens makt.

²⁷ Och på samma sätt som vi människor en gång dör och därefter möter domen,

²⁸ så dog också Kristus bara en gång. Han dog som ett offer för många människors synder, och han ska komma tillbaka, men inte för att än en gång befatta sig med våra synder. Nej, han ska komma med den slutliga frälsningen till alla som ivrigt och med tålamod väntar på honom.