Revised Common Lectionary (Complementary)
Gud och hans folk
105 Tacka Herren för allt gott han gör. Tala om det för alla folk.
2 Sjung lovsånger om honom och berätta om hans under.
3 Gläd er i Herren, ni som tillhör honom. Gläd er!
4 Vänd er till honom och räkna med hans kraft. Var uthålliga!
5-6 Tänk på vad han i sin makt har gjort för oss, som är ättlingar till hans tjänare Abraham, till Jakob, hans utvalde. Kom ihåg hur han dömde våra fiender. Han är Herren, vår Gud.
7 Överallt i hela världen är det han som har sista ordet.
8-9 Skulle tusen generationer komma och gå, så skulle han ändå aldrig glömma sitt löfte, det förbund som han slöt redan med Abraham och Isak,
10-11 och som han bekräftade med Jakob. Och detta är mitt förbund med Israels folk som kommer att vara för alltid: Jag ska ge er Kanaans land till att vara er egendom.
37 Sedan ledde han sitt folk tryggt ut ur Egypten och de förde med sig mängder av silver och guld, och det fanns inte en enda en bland dem som var sjuk, utan alla var friska.
38 Egyptierna var rädda för dem och var glada när de lämnade landet.
39 För att skydda dem från den heta solen satte Gud ett moln över sitt folk, och han gav dem en eldpelare om natten för att de skulle få ljus.
40 De bad om kött, och han sände fåglar in i deras läger. Och han lät dem äta manna, brödet från himlen, för att de skulle bli mätta.
41 Han öppnade en klippa, och vattnet forsade fram. Det flöt som en flod genom det torra, ödsliga landet -
42 för Gud håller sitt ord, och han kom ihåg sina heliga löften till sin tjänare Abraham.
43 På så sätt ledde han under sång och jubel sina utvalda in i det utlovade landet.
44 Han gav dem det land som tillhört andra folk. De fick skörda och äta vad andra hade planterat.
45 Alla dessa under lät han sitt folk uppleva för att de skulle lyda honom och hålla hans bud. Halleluja!
12 Era synder är nämligen ett oläkligt sår.
13 Det finns ingen som kan hjälpa er eller förbinda era sår, och ingen medicin gör någon nytta.
14 Alla era bundsförvanter har lämnat er och bryr sig inte om er längre, för jag har sårat er på ett grymt sätt, precis som om jag var er fiende. Era synder är ju så många och er skuld så stor.
15 Varför klagar ni över er skada och över att såret inte läks? Ni har ju syndat och dragit på er så mycket skuld att ni måste få ett hårt straff.
16 Men en dag ska alla som försökt förgöra er själva utplånas, och alla era fiender ska bli slavar. De som plundrar er ska själva bli plundrade och de som anfaller er bli anfallna.
17 Ni ska få er hälsa tillbaka, och jag ska läka alla era sår. Nu kallas er stad den fördrivna och Jerusalem, platsen som ingen frågar efter.
18 Men, säger Herren, när jag leder er hem igen från er fångenskap och upprättar ert välstånd, ska Jerusalem än en gång byggas upp på sina ruiner. Palatset ska stå på samma plats som tidigare.
19 Städerna ska fyllas av glädje och tacksamhet, och jag ska föröka mitt folk och göra det till en stor och aktad nation.
20 De ska ha framgång precis som under Davids regeringstid. Folket ska bli upprättat inför mig, och jag ska straffa alla som förtrycker dem.
21 De ska på nytt få en ledare ur sina egna led, ingen främling, och jag kommer att inbjuda honom att bli en präst vid mitt altare. Han ska stå mig nära. Vem skulle våga komma inför mig utan att jag uppmanat honom?
22 Ni ska vara mitt folk och jag ska vara er Gud.
36 Använd er av ljuset medan det finns. Då kommer ni att bli ljusbärare. Sedan Jesus hade sagt detta gick han bort och gömde sig för dem.
Det är många som inte tror på Jesus som Messias
37 Men trots alla under han hade gjort trodde de flesta inte att han var Messias.
38 Det var precis vad profeten Jesaja hade förutsagt: Herre, vem ska tro oss? Vem ska acceptera Guds mäktiga under som bevis?
39 De kunde helt enkelt inte tro för Jesaja har också sagt:
40 Gud har förblindat deras ögon och förhärdat deras hjärtan, så att de varken kan se eller förstå eller vända sig till mig så att jag kan bota dem.
41 Jesaja kunde säga detta om Jesus för han hade nämligen i förväg fått se Messias härlighet.
42 Många av de judiska ledarna trodde ändå att han var Messias, men vågade inte bekänna det för någon, eftersom de var rädda att fariseerna skulle utesluta dem ur synagogan.
43 För dem betydde det mer att vara accepterad av människor än av Gud.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®