Revised Common Lectionary (Complementary)

²³ Jag ska göra ditt namn känt bland mitt folk. Jag ska stå upp inför församlingen och vittna om allt det underbara som du har gjort.

²⁴ Prisa Herren, alla ni som fruktar honom, kommer jag att säga. Frukta och ära hans namn, ni ättlingar till vår stamfar Jakob! Låt hela Israel sjunga lovsånger till Herren,

²⁵ för han har inte slagit dövörat till för mina nödrop. Han har inte vänt sig bort ifrån mig. När jag ropade till honom svarade han mig.

²⁶ Ja, jag ska stå upp och ära dig inför allt folket. Jag ska offentligt uppfylla mina löften inför alla dem som ärar och fruktar ditt namn.

²⁷ De fattiga ska äta och bli mätta. Och alla som söker Herren ska finna honom och prisa hans namn. Så länge de lever ska de ha framgång.

²⁸ Hela jorden ska se det och återvända till Herren, ja, folken i varje land ska tillbe honom.

²⁹ Herren är kung och regerar över alla folk.

³⁰ Ja, alla dödliga både stolta och ödmjuka ska tillsammans tillbe honom.

³¹ Våra barn ska också tjäna honom, och de ska få höra om Herren och hans under.

Gud lovar Abram en son

15 Efteråt sa Herren till Abram i en syn: Var inte orolig, Abram, för jag ska försvara dig, och jag ska ge dig stora välsignelser.

^2-3 Men Abram svarade: Herre, Herre, vad har jag för nytta av alla dina välsignelser, när jag inte har någon son? Utan en son kommer någon annan i min familj att ärva all min rikedom.

⁴ Då sa Herren till honom: Nej, ingen annan kommer att bli din arvinge, för du ska få en son som ska ärva allt du äger.

⁵ Sedan förde Gud ut Abram under natthimlen och sa till honom: Se upp mot himlen och räkna stjärnorna, om du kan. Dina ättlingar kommer att bli som dessa, alltför många för att kunna räknas!

⁶ Och Abram trodde Gud, och Gud räknade honom som rättfärdig på grund av hans tro.

¹² När solen gick ner den kvällen föll en tung sömn över Abram, och han såg i en syn ett fruktansvärt olycksbådande mörker, som fyllde honom med skräck.

¹³ Då sa Herren till Abram: Dina ättlingar kommer att förtryckas som slavar i ett främmande land under 400 år.

¹⁴ Men jag ska straffa det folk som gör dem till slavar, och till slut kommer de att gå därifrån med stora rikedomar,

¹⁵ (och själv kommer du att dö i frid vid hög, mogen ålder).

¹⁶ Och efter fyra generationer ska dina ättlingar återvända hit till detta land, för de onda amoreerna, som bor här nu, kommer inte att vara mogna för straff förrän då.

¹⁷ När solen gick ner och det blev mörkt såg Abram en rykande eld och en flammande fackla som passerade mellan de slaktade djurhalvorna.

¹⁸ Den dagen upprättade Herren detta förbund med Abram: Jag har gett detta land till dina ättlingar, ända från Wadiel-Arish till floden Eufrat.

Det finns en utväg

^21-22 Men nu har Gud visat oss hur vi kan bli rättfärdiga. Vi blir inte frikända från Guds dom genom att försöka hålla hans lagar och vara tillräckligt goda, utan genom en annan väg. Det är en väg som Lagen och Profeterna talade om för länge sedan. Nu säger nämligen Gud att han vill ta emot oss och frikänna oss - förklara oss icke skyldiga - om vi tror att Jesus Kristus tar bort våra synder. Och vi kan alla bli frikända på samma sätt genom att komma till Kristus. Det spelar ingen roll vilka vi är, eller hurdana vi har varit.

²³ Alla har vi syndat, och saknar därför den likhet med Gud som vi är skapade att ha.

²⁴ Nu ger han oss en möjlighet som vi inte har förtjänat, nämligen att ställa allt till rätta genom att vi accepterar vad Jesus har gjort för oss.

²⁵ Gud sände Kristus Jesus för att ta straffet för våra synder. Men vi måste tro på detta för att hans blod ska bli det offer som räddar oss från Guds vrede. På detta sätt visade han sig fullständigt rättvis, även om han tidigare hade lämnat synderna ostraffade. Han väntade med tålamod på den dag då Kristus skulle komma och ta bort all synd.

²⁶ Också i dag gäller samma rättvisa. Den som tror på Jesus blir frälst. Men är det inte orättvist av Gud att låta brottslingar gå fria och säga att de är oskyldiga? Nej, han gör det därför att de tror på Jesus, som tog på sig deras synd.

²⁷ Vad kan vi då skryta med när det gäller att förtjäna vår frälsning? Ingenting alls. Varför det? Vår befrielse är inte grundad på goda gärningar, utan på vad Kristus har gjort och på vår tro på honom.

²⁸ Vi kan alltså sammanfatta och säga att vi är frälsta genom tron på Kristus, och inte genom de goda gärningar vi gör.

²⁹ Räddar då Gud bara judarna på detta sätt? Nej, det gäller alla andra också.

³⁰ Gud behandlar oss alla lika och frikänner oss om vi tror.

³¹ Om vi är frälsta genom tron, betyder det då att vi inte längre behöver lyda Guds lagar? Tvärtom! Faktum är att det är bara när vi tror på Jesus som vi klarar av att följa lagen.