Revised Common Lectionary (Complementary)
Gud, du har väl inte övergett mig
1-2 Jag ropar till Herren. Jag ropar till honom så högt jag kan, för att han ska lyssna!
3 Jag har ångest och ser ingen utväg mer. Till och med om nätterna ber jag och sträcker mina händer mot himlen. Det finns ingen tröst för mig.
4 När jag tänker på Gud suckar jag, och när jag ser hur jag har det så förlorar jag allt mod.
5 Han håller mig vaken, och i min oro kan jag inte få fram ett ord mer.
6 Jag kan inte låta bli att tänka på hur det var förr,
7 på den tiden då vi spelade och sjöng glada sånger till långt in på nätterna. Jag tänker på detta och funderar över skillnaden mellan då och nu.
8 Har Herren övergett mig? Ska han aldrig mer hjälpa mig?
9 Är hans kärlek borta för alltid? Har han svikit sitt löfte?
10 Har han glömt bort att visa mig sin nåd? Har han i vrede slagit igen dörren framför den han älskar?
11 Jag sa: Det som gör mig mest ont är att Guds kärlek och välsignelse inte är som förr.
12 Jag kommer ihåg alla hans stora under.
13 Dessa underbara gärningar är jämt och ständigt i mina tankar. Jag kan inte låta bli att tänka på dem.
14 Gud, allt vad du gör är heligt. Var finns det någon annan gud så mäktig som du?
15 Du är en Gud som gör under! Du visar fortfarande din stora makt.
16 Med din styrka räddade du ditt folk och du ledde Jakobs och Josefs söner ut ur Egypten.
17 När Röda havet såg dig, fylldes det av skräck! Det bävade ända ner i djupet!
18 Från molnen öste regnet ner och åskan mullrade i skyn och blixtarna flammade.
19 Ja, din stämma hördes i stormen. Bländande blixtar lyste upp världen! Jorden skakade och bävade.
20 Du banade en väg rakt genom havet. Vi kunde inte se dina fotsteg, och vi visste inte att vägen fanns där!
21 Men du ledde ditt folk som en fårhjord, med Mose och Aron som herdar.
8 Om det gällde mig själv skulle jag vädja till Gud och lägga fram min sak för honom.
9 Han kan göra under, fler än vi kan räkna och större än vi kan förstå.
10 Han sänder regnet över jorden för att vattna åkrarna
11 och ger rikedom till de fattiga och ödmjuka och trygghet till de lidande.
12 Han gör de klokas planer om intet.
13 De kloka går i sina egna fällor.
14 De famlar som blinda och går som i mörker mitt på ljusa dagen.
15 Gud räddar de lidande ur förtryckarnas grepp.
16 Så får till slut den fattige hopp, och orättfärdigheten måste tystna.
17 Den människa som Herren går till rätta med är avundsvärd! Förakta inte hans tillrättavisning!
18 Även om han sårar, så förbinder och botar han igen.
19 Han kommer att rädda dig gång på gång, så att inget ont ska skada dig.
20 Han ska rädda dig från svält i tider av hungersnöd och undan svärdet i krigstid.
21 Du kommer att vara skyddad från förtal och inte behöva oroa dig för framtiden.
22 Tankar på krig och hungersnöd ska inte beröra dig. Vilda djur ska lämna dig i fred.
23 Rovdjur ska inte anfalla dig.
24 Du behöver inte vara orolig för ditt hus, och ingenting ska bli stulet av din egendom.
25 Dina söner kommer att bli många. Dina ättlingar ska grönska som gräset.
26 Du ska få ett långt, lyckligt liv och skördas mogen och i rätt tid. Du ska inte bli skördad förrän tiden är inne.
27 Av erfarenhet har jag funnit att allt detta är sant. För ditt eget bästa, lyssna till mitt råd!
Lidandets betydelse
8 Och nu ett ord till er alla. Ni bör vara som en enda stor och lycklig familj, fyllda av sympati för varandra och älska varandra med ömhet och ödmjukhet.
9 Betala inte tillbaka ont med ont. Ge inte igen mot dem som säger något ovänligt mot er. Be i stället att Gud ska hjälpa dem, för han vill att vi ska vara vänliga mot varandra. Det är något som han välsignar oss för.
10 Om du vill leva ett lyckligt och gott liv, så behärska din tunga och hindra dina läppar från att sprida lögner.
11 Vänd dig bort från det onda och gör det goda. Försök att leva i frid, även om det kostar dig personlig ansträngning och uppoffring.
12 Herren vakar nämligen över sina barn och lyssnar till deras böner, men Herrens ansikte är vänt från dem som gör ont.
13 I allmänhet är det ingen som gör er illa för att ni vill göra gott.
14 Men även om någon skulle göra det så ska ni inte bli rädda eller oroliga.
15 Håll fast vid er tro på Kristus, er Herre, och om någon frågar er varför ni tror som ni gör, så ska ni vara beredda att berätta det för honom på ett mjukt och respektfullt sätt och med övertygelse.
16 Gör det som är rätt. Om människor sedan säger emot er och kallar er för allt möjligt, kommer de att skämmas över sig själva, eftersom de helt falskt har anklagat er när ni bara har gjort vad som är gott.
17 Kom ihåg, att om Gud vill att ni ska lida, så är det bättre att lida för att ni gör gott än för att ni gör ont.
Kristus led för oss
18 Kristus fick också möta lidande. Trots att han själv var fullständigt oskyldig och inte hade gjort någon som helst synd, fick han dö för oss och våra synders skull. Han gjorde det för att föra oss hem till Gud. Men trots att hans kropp dog fortsatte hans ande att leva,
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®