Revised Common Lectionary (Complementary)

Gud, du har väl inte övergett mig

^1-2 Jag ropar till Herren. Jag ropar till honom så högt jag kan, för att han ska lyssna!

³ Jag har ångest och ser ingen utväg mer. Till och med om nätterna ber jag och sträcker mina händer mot himlen. Det finns ingen tröst för mig.

⁴ När jag tänker på Gud suckar jag, och när jag ser hur jag har det så förlorar jag allt mod.

⁵ Han håller mig vaken, och i min oro kan jag inte få fram ett ord mer.

⁶ Jag kan inte låta bli att tänka på hur det var förr,

⁷ på den tiden då vi spelade och sjöng glada sånger till långt in på nätterna. Jag tänker på detta och funderar över skillnaden mellan då och nu.

⁸ Har Herren övergett mig? Ska han aldrig mer hjälpa mig?

⁹ Är hans kärlek borta för alltid? Har han svikit sitt löfte?

¹⁰ Har han glömt bort att visa mig sin nåd? Har han i vrede slagit igen dörren framför den han älskar?

¹¹ Jag sa: Det som gör mig mest ont är att Guds kärlek och välsignelse inte är som förr.

¹² Jag kommer ihåg alla hans stora under.

¹³ Dessa underbara gärningar är jämt och ständigt i mina tankar. Jag kan inte låta bli att tänka på dem.

¹⁴ Gud, allt vad du gör är heligt. Var finns det någon annan gud så mäktig som du?

¹⁵ Du är en Gud som gör under! Du visar fortfarande din stora makt.

¹⁶ Med din styrka räddade du ditt folk och du ledde Jakobs och Josefs söner ut ur Egypten.

¹⁷ När Röda havet såg dig, fylldes det av skräck! Det bävade ända ner i djupet!

¹⁸ Från molnen öste regnet ner och åskan mullrade i skyn och blixtarna flammade.

¹⁹ Ja, din stämma hördes i stormen. Bländande blixtar lyste upp världen! Jorden skakade och bävade.

²⁰ Du banade en väg rakt genom havet. Vi kunde inte se dina fotsteg, och vi visste inte att vägen fanns där!

²¹ Men du ledde ditt folk som en fårhjord, med Mose och Aron som herdar.

Elifas tar till orda

4 Elifas från Teman svarade Job:

² Vill du låta mig säga ett ord? För vem kan nu tiga?

^3-4 Ofta har du uppmuntrat olyckliga människor att lita på Gud. Du har gett nytt mod åt svaga och åt dem som fallit eller ligger slagna till marken och frestas att ge upp.

⁵ Men när det nu gäller dig själv, kommer du till korta och bryts ner.

⁶ Borde inte tron på Gud också vara din tillflykt i en situation som denna? Borde inte du vara säker på att Gud vill ta hand om de goda?

^7-8 Stanna upp och tänk efter! Känner du till en enda verkligt god och oskyldig människa som har blivit straffad? Erfarenheten säger ju att de som sår synd och ondska också får skörda det.

⁹ De förintas av Guds andedräkt, en pust av hans vrede förgör dem.

¹⁰ Även vilda, unga lejon får så småningom svaga käftar.

¹¹ Precis som gamla hjälplösa lejon får de skyldiga svälta, och deras barn kommer att skingras.

¹² Den här sanningen fick jag lära mig i hemlighet, som om den hade viskats i mitt öra.

¹³ Den kom till mig i en syn på natten, när alla andra sov.

¹⁴ Plötsligt kom rädsla och bävan över mig, och jag darrade av skräck,

¹⁵ när en vindpust slog mig i ansiktet och håret på huvudet reste sig.

¹⁶ Jag kände någons närvaro men kunde inte se att någon stod där. Då hörde jag en röst tala ur stillheten:

¹⁷ 'Är då en vanlig människa mer än Gud? Är hon renare än sin skapare?'

^18-19 Om Gud inte ens kan lita på sina budbärare, om till och med änglarna begår misstag, hur skulle han då kunna lita på människor, skapade av markens lera, som kan krossas till döds som insekter!

²⁰ På morgonen lever de, men på kvällen är de döda, borta för alltid.

²¹ Livslågan blåses ut, och de dör utan att någon lagt märke till dem.

Från död till liv

2 En gång var ni under Guds förbannelse, för evigt dömda för era synder.

² Ni följde med strömmen och var som alla andra. Ni var fulla av synd och anpassade er till tidsandan och den andemakt som verkar bland de människor som lever i uppror mot Gud.

³ Förut var vi allesammans likadana som de. Våra liv avspeglade den ondska som härskade i oss, och vi gjorde allt ont som våra drifter eller våra onda tankar ledde oss in i. Det började dåligt för oss, födda som vi var med en ond natur, och vi var drabbade av Guds vrede precis som alla andra.

⁴ Men hos Gud finns mycket barmhärtighet! Han älskade oss med en sådan kärlek

⁵ att trots att vi var andligen döda och dömda av våra synder, gav han oss livet tillbaka, när han lät Kristus uppstå från döden. Det är genom hans kärlek, en kärlek som vi inte gjort oss förtjänta av, som vi har blivit frälsta.

⁶ Han har väckt oss från vårt döda tillstånd och gett oss härligheten tillsammans med Kristus, och vi har nu en plats i det himmelska riket, alltsammans genom vad Jesus Kristus gjort för oss.

⁷ Och nu kan Gud alltid peka på oss, som exempel på hur ofantligt stor den nåd är, som han har visat oss i allt som han gjort för oss genom Jesus Kristus.

⁸ Genom hans nåd är ni frälsta därför att ni tror på Kristus. Och er tro kommer inte genom egna ansträngningar, den är en gåva från Gud.

⁹ Frälsningen är nämligen inte en belöning för det goda vi har gjort. Därför kan ingen av oss skryta med den.

¹⁰ Det är Gud själv som har gjort oss till vad vi är och gett oss nytt liv genom Kristus Jesus. Så förvandlade han oss till att göra det goda, som han från början bestämt oss till.