Revised Common Lectionary (Complementary)

Gud hämtar Elia till himlen

^1-2 Nu var tiden inne för Herren att hämta upp Elia till himlen i en stormvind. När Elia och Elisa lämnade Gilgal, sa Elia:Stanna här, för Herren har sänt mig till Betel.Nej, jag svär inför Gud att jag aldrig ska lämna dig! svarade Elisa.Därför gick de tillsammans till Betel.

³ Där kom de unga profeterna som höll till i Betel fram till Elisa och frågade: Vet du om att Herren i dag tänker ta Elia ifrån dig? Tyst! sa Elisa till dem. Jag vet det.

⁴ Elisa, stanna kvar här i Betel nu, för Herren har bett mig gå till Jeriko, sa Elia.Men Elisa svarade som förra gången: Jag svär inför Gud att jag aldrig ska lämna dig. Därför gick de tillsammans till Jeriko.

⁵ I Jeriko kom den grupp profeter som fanns där fram till Elisa och frågade: Vet du om att Herren i dag tänker ta din herre ifrån dig? Ja, sa Elisa till dem. Låt oss inte prata mer om det!

^6-7 Stanna här nu, sa sedan Elia till Elisa, för Herren har sänt mig till floden Jordan.Men Elisa svarade som förut: Jag svär inför Gud att jag aldrig ska lämna dig.De gav sig alltså iväg tillsammans och stod så småningom vid floden Jordan, medan femtio av de unga profeterna iakttog dem på avstånd.

⁸ Elia tog då sin mantel, vek ihop den och slog på vattnet med den. Då delade sig vattnet i floden, och de gick torra över till andra sidan.

⁹ Vad vill du att jag ska göra för dig, innan jag blir hämtad härifrån? frågade Elia.Låt mig få dubbelt så mycket av den ande som du själv har, bad Elisa.

¹⁰ Du har bett om något mycket svårt, svarade Elia. Men om du ser när jag tas bort ifrån dig, då ska du få vad du begär.

¹¹ Medan de gick där och samtalade med varandra kom plötsligt en vagn av eld, och den drogs av hästar, som också var av eld. Vagnen körde fram mellan dem och skilde dem åt, och Elia fördes i en stormvind upp till himlen.

¹² Elisa såg det, och ropade: Min far! Min far! Israels vagnar och ryttare!När Elia försvann ur sikte rev Elisa sönder sin mantel.

Sann tillbedjan

50 Herren, den mäktige Guden, kallar på alla människor från öster till väster!

² Guds härlighets ljus lyser från det sköna berget Sion.

³ Ja, Herren kommer, han kan inte längre hålla tyst. En uppslukande eld går framför honom och en rasande storm omger honom.

⁴ Han har kommit för att döma sitt folk. Han ropar till himlen och jorden:

⁵ Kalla samman mitt folk, som genom sina offer på mitt altare har ingått ett förbund med mig, och lovat mig trohet och lydnad.

⁶ Gud kommer att döma dem fullständigt rättvist, för hela himlen vittnar om hans rättvisa.

³ Om de goda nyheter som vi predikar är dolda för någon, så är de dolda för den som är på väg till evig död.

⁴ Satan, som är gud i denna onda värld, har förblindat en sådan människa, så att hon varken kan se ljuset från det glada budskapet, eller förstå det fantastiska i Kristi, vår Guds, härlighet som vi predikar om.

⁵ Vi går inte runt och predikar om oss själva, utan vi predikar att Jesus Kristus är Herre. Allt vi säger om oss själva är att vi är era slavar på grund av vad Jesus har gjort för oss.

⁶ För Gud som sa: Låt ljuset lysa i mörkret, har fått oss att förstå att det är hans härlighets ljus som lyser mot oss i Jesu Kristi ansikte.

Jesus förvandlas på berget

² Sex dagar senare tog Jesus med sig Petrus, Jakob och Johannes till toppen av ett högt berg.Plötsligt förändrades hans utseende mitt framför ögonen på dem.

³ Hans kläder blev bländande vita, så att inget blekningsmedel i hela världen kan göra kläder så vita.

⁴ Sedan visade sig Elia och Mose och började samtala med Jesus.

⁵ Upphetsad ropade Petrus: Mästare! Här är det skönt att vara. Vi bygger tre hyddor! En för var och en av er.

⁶ Han sa detta bara för att säga något, för han visste helt enkelt inte vad han skulle säga, och alla tre var rädda och förvirrade.

⁷ Men medan han talade sveptes de in i ett moln, som sänkte sig ner och en röst från molnet sa: Han är min älskade Son. Lyssna till honom!

⁸ Då lärjungarna såg sig omkring var Mose och Elia borta, men Jesus var kvar hos dem.

⁹ När de gick ner för bergssluttningen befallde Jesus dem att inte med ett ord nämna om vad de sett, förrän Människosonen uppstått från de döda.