Revised Common Lectionary (Complementary)

Herren ger Jerusalem fred och välstånd

147 Halleluja! Ja, lova Herren! Vad skönt det är att sjunga hans lov! Vad rätt det känns och vilken glädje det ger!

² Han bygger upp Jerusalem på nytt. De av Israels folk som levt i landsflykt hämtar han tillbaka.

³ Han helar dem som har sorgsna hjärtan och förbinder deras sår.

⁴ Han har bestämt stjärnornas antal och gett var och en ett namn.

⁵ Vad mäktig han är! Hans makt är oinskränkt! Hans förstånd är obegränsat!

⁶ Herren reser upp de förtryckta, men förtryckarna slår han till marken.

⁷ Sjung till Gud av tacksamhet! Sjung en lovsång och spela för honom på harpa!

⁸ Han täcker himlen med moln och låter regnskurar falla. Han låter det gröna gräset växa på bergssluttningarna.

⁹ Han ger mat åt de vilda djuren, och han matar de unga korparna när de ropar till honom.

¹⁰ Hästens styrka imponerar inte på honom. Och mannens snabbhet är ingenting i hans ögon.

¹¹ Men han gläder sig över dem som verkligen tar honom på allvar och väntar sig allt gott från honom.

²⁰ Något sådant har han inte gjort för andra folk. De känner inte till hans befallningar.Halleluja! Ja, lova Herren!

36 Elihu fortsatte:

² Låt mig få fortsätta, så ska jag visa att det är sant som jag säger. Jag har inte avslutat mitt försvarstal för Gud!

³ Du ska få många exempel på min Skapares rättfärdighet.

⁴ Jag ljuger inte, jag vet vad jag talar om.

⁵ Gud är allsmäktig, och ändå överger han ingen! Han är fullkomlig när det gäller att förstå.

⁶ Han belönar inte de ogudaktiga utan ger de drabbade rätt.

⁷ Han överger inte de gudfruktiga utan hedrar dem med upphöjelse.

⁸ Om svårigheter kommer över dem och bedrövelse griper dem,

⁹ så använder han det för att visa vad de gjort fel och att de har handlat oförsvarligt.

¹⁰ Han får dem att lyssna till tillrättavisning, så att de kan vända om från sin synd.

¹¹ Om de då lyssnar och lyder honom, blir de välsignade med framgång hela sitt liv.

¹² Om de inte lyssnar till honom, kommer de att förgås och dö av brist på sunt förnuft.

¹³ Men de ogudaktiga drabbas av hans vrede. De vänder inte om till honom ens när han straffar dem.

¹⁴ De dör unga efter ett liv i lättsinne och fördärv.

¹⁵ Men de som lider blir befriade från sina lidanden, och då lyssnar de till honom!

¹⁶ Han ville verkligen locka dig undan faran till en ljuvlig plats och välsigna dig där.

¹⁷ Men du är alltför upptagen med rätt och rättvisa och kommer med ogrundade anklagelser mot andra.

¹⁸ Se till så att ingen frestar dig med rikedom. Låt dig inte lockas avsides av orättfärdiga förmåner.

¹⁹ Skulle rikedom eller egen ansträngning kunna lyfta dig över alla motgångar? Kommer det att göra slut på ditt straff?

²⁰ Längta inte efter nattens möjligheter till oupptäckt synd.

²¹ Vänd om från det onda, för det var för att du skulle slippa hamna i ett liv i ondska som du råkade ut för detta lidande.

²² Gud är den som har all makt. Vem kan undervisa som han?

²³ Vem kan leda honom eller tillrättavisa honom?

En apostels rättigheter

9 Jag är apostel, en Guds budbärare, och inte ansvarig inför någon människa. Jag tillhör dem som verkligen har sett Jesus, vår Herre, med mina egna ögon. Och era förvandlade liv är resultatet av mitt intensiva arbete för honom.

² Om jag inte är en apostel enligt andras uppfattning, så är jag det ändå verkligen för er, för ni har blivit vunna för Kristus genom mig.

³ Det är mitt svar till dem som ifrågasätter mina rättigheter.

⁴ Eller har jag inga rättigheter alls? Kan jag inte göra anspråk på samma förmåner som de andra apostlarna har, när de är gäster i era hem?

⁵ Om jag hade en hustru, och hon var troende, skulle då inte jag kunna ta henne med på mina resor, precis som de andra lärjungarna och Herrens bröder och Petrus gör?

⁶ Och är det bara Barnabas och jag som fortfarande måste arbeta för vårt uppehälle, medan ni underhåller alla de andra?

⁷ Inte måste väl en soldat i armén betala sina egna utgifter? Och har ni någonsin hört om en lantbrukare som skördar sin säd och inte har rätt att äta något av den? Inte förbjuder man väl den herde som tar hand om fårhjorden och getterna att dricka något av mjölken?

⁸ Och jag säger er inte bara det som människor tycker är rätt och riktigt. Jag säger er vad Guds lag befaller,

⁹ för i den lag som Gud gav till Mose sa han, att man inte får sätta munkorg på oxen, så att han inte kan äta av det vete han tröskar. Tror ni att Gud bara tänkte på oxarna när han sa detta?

¹⁰ Tänkte han inte också på oss? Naturligtvis gjorde han det. Han sa detta för att visa oss att kristna arbetare ska ha betalt av dem som de hjälper. De som plöjer och tröskar har rätt att vänta sig en del av skörden.

¹¹ Vi har planterat en god andlig säd i era själar. Är det alltför mycket begärt att vi i gengäld får mat och kläder?

¹² Ni ger det till andra som undervisar er, och det bör ni göra. Men borde inte vi ha ännu större rätt till detta? Ändå har vi aldrig bett om denna rättighet, utan klarar vårt uppehälle utan er hjälp. Vi har aldrig krävt betalning av något slag, av rädsla för att ni då skulle bli mindre intresserade av vårt budskap, de goda nyheterna om Kristus.

¹³ Vet ni inte att Gud uppmanade dem som arbetade i hans tempel att ta av den mat som fördes dit som gåvor till honom? Och de som arbetar vid Guds altare får en del av den mat som förs dit för att offras till Herren.

¹⁴ På samma sätt har Herren bestämt att de som förkunnar de goda nyheterna ska få sitt uppehälle av dem som tar emot dem.

¹⁵ Jag har ännu inte utnyttjat denna rättighet. Och jag skriver inte det här för att antyda att jag tänker börja med det nu. Jag skulle faktiskt hellre dö av hunger, än förlora den tillfredsställelse jag får av att predika utan lön.

¹⁶ Min uppgift att föra ut det glada budskapet är ingen uppoffring. Jag skulle inte kunna sluta ens om jag ville. Då skulle jag bli fullkomligt olycklig. Dessutom är det faktiskt Guds order till mig.