Revised Common Lectionary (Complementary)
61 Herrens, HERRENS Ande är över mig, ty HERREN har smort mig till att förkunna glädjens budskap för de ödmjuka; han har sänt mig till att läka dem som hava ett förkrossat hjärta, till att predika frihet för de fångna och förlossning för de bundna,
2 till att predika ett nådens år från HERREN och en hämndens dag från vår Gud, en dag, då han skall trösta alla sörjande,
3 då han skall låta de sörjande i Sion få huvudprydnad i stället för aska, glädjeolja i stället för sorg, högtidskläder i stället för en bedrövad ande; och de skola kallas »rättfärdighetens terebinter», »HERRENS plantering, som han vill förhärliga sig med».
4 Och de skola bygga upp de gamla ruinerna och upprätta förfädernas ödeplatser; de skola återställa de förödda städerna, de platser, som hava legat öde släkte efter släkte.
8 Ty jag, HERREN, älskar, vad rätt är, och hatar orättfärdigt rov; och jag skall giva dem deras lön i trofasthet och sluta ett evigt förbund med dem.
9 Och deras släkte skall bliva känt bland folken och deras avkomma bland folkslagen; alla som se dem skola märka på dem, att de äro ett släkte, som HERREN har välsignat.
10 Jag gläder mig storligen i HERREN, och min själ fröjdar sig i min Gud, ty han har iklätt mig frälsningens klädnad och höljt mig i rättfärdighetens mantel, likasom när en brudgum sätter högtidsbindeln på sitt huvud eller likasom när en brud pryder sig med sina smycken.
11 Ty likasom jorden låter sina växter spira fram och en trädgård sin sådd växa upp, så skall Herren, HERREN låta rättfärdighet uppväxa och lovsång inför alla folk.
126 En vallfartssång. När HERREN åter upprättade Sion, då voro vi såsom drömmande.
2 Då blev vår mun uppfylld med löje och vår tunga med jubel; då sade man bland hedningarna: »HERREN har gjort stora ting med dem.»
3 Ja, HERREN hade gjort stora ting med oss; däröver voro vi glada.
4 HERRE, upprätta oss igen, såsom du återför bäckarna i Sydlandet.
5 De som så med tårar skola skörda med jubel.
6 De gå åstad gråtande och bära sitt utsäde; de komma åter med jubel och bära sina kärvar.
46 Då sade Maria: »Min själ prisar storligen Herren,
47 och min ande fröjdar sig i Gud, min Frälsare.
48 Ty han har sett till sin tjänarinnas ringhet; och se, härefter skola alla släkten prisa mig salig.
49 Ty den Mäktige har gjort stora ting med mig, och heligt är hans namn.
50 Hans barmhärtighet varar från släkte till släkte över dem som frukta honom.
51 Han har utfört väldiga gärningar med sin arm, han har förskingrat dem som tänkte övermodiga tankar i sina hjärtan.
52 Härskare har han störtat från deras troner, och ringa män har han upphöjt;
53 hungriga har han mättat med sitt goda, och rika har han skickat bort med tomma händer.
54 Han har tagit sig an sin tjänare Israel och tänkt på att bevisa barmhärtighet
55 mot Abraham och mot hans säd till evig tid, efter sitt löfte till våra fäder.»
16 Varen alltid glada.
17 Bedjen oavlåtligen.
18 Tacken Gud i alla livets förhållanden. Ty att I så gören är Guds vilja i Kristus Jesus.
19 Utsläcken icke Anden,
20 förakten icke profetisk tal,
21 men pröven allt, behållen vad gott är,
22 avhållen eder från allt ont, av vad slag det vara må.
23 Men fridens Gud själv helge eder till hela eder varelse, så att hela eder ande och eder själ och eder kropp finnas bevarade ostraffliga vid vår Herres, Jesu Kristi, tillkommelse.
24 Trofast är han som kallar eder; han skall ock utföra sitt verk.
6 En man uppträdde, sänd av Gud; hans namn var Johannes.
7 Han kom såsom ett vittne, för att vittna om ljuset, på det att alla skulle komma till tro genom honom.
8 Icke var han ljuset, men han skulle vittna om ljuset.
19 Och detta är vad Johannes vittnade, när judarna hade sänt till honom präster och leviter från Jerusalem för att fråga honom vem han var.
20 Han svarade öppet och förnekade icke; han sade öppet: »Jag är icke Messias.»
21 Åter frågade de honom: »Vad är du då? Är du Elias?» Han svarade: »Det är jag icke.» -- »Är du Profeten?» Han svarade: »Nej.»
22 Då sade de till honom: »Vem är du då? Säg oss det, så att vi kunna giva dem svar, som hava sänt oss. Vad säger du om dig själv?»
23 Han svarade: »Jag är rösten av en som ropar i öknen: 'Jämnen vägen för Herren', såsom profeten Esaias sade.»
24 Och männen voro utsända ifrån fariséerna.
25 Och de frågade honom och sade till honom: »Varför döper du då, om du icke är Messias, ej heller Elias, ej heller Profeten?»
26 Johannes svarade dem och sade: »Jag döper i vatten; men mitt ibland eder står en som I icke kännen:
27 han som kommer efter mig, vilkens skorem jag icke är värdig att upplösa.»
28 Detta skedde i Betania, på andra sidan Jordan, där Johannes döpte.