Revised Common Lectionary (Complementary)
FJÄRDE BOKEN
Guds evighet och vår förgänglighet
90 (A) En bön av gudsmannen Mose.
Herre, du har varit vår tillflykt[a]
från släkte till släkte.
2 (B) Innan bergen blev till
och du skapade jorden och världen,
från evighet till evighet är du,
Gud.
3 (C) Du låter människan
vända åter till stoft,
du säger: "Vänd om,
ni människors[b] barn!"
4 (D) Tusen år är i dina ögon
som dagen i går som försvann,
som en av nattens timmar[c].
5 (E) Du sköljer bort dem,
de är som en sömn.
Om morgonen gror de som gräset,
6 (F) om morgonen gror det och blomstrar,
mot kvällen vissnar det och torkar.
7 Vi går under genom din vrede,
förskräckta av din glöd.
8 (G) Du ställer våra synder inför dig,
våra hemligheter
i ditt ansiktes ljus.
9 (A) Alla våra dagar försvinner
genom din vrede,
vi slutar våra år som en suck.
10 (B) Vårt liv varar sjuttio år,
eller åttio om krafterna räcker.
När det är som bäst
är det möda och bekymmer.
Snart är det slut och vi flyger bort.
11 (C) Vem känner din vredes kraft
och din harm
så att han fruktar dig?
12 (A) Lär oss att våra dagar är räknade,
så att vi får visa hjärtan.
Slutet kommer
7 Herrens ord kom till mig:
2 (A) ”Människobarn, så säger Herren Gud till Israels land: Slutet kommer! Ja, slutet kommer över landets fyra hörn. 3 Nu kommer slutet över dig, för jag ska sända min vrede mot dig och döma dig efter dina gärningar och låta alla dina vidrigheter drabba dig. 4 Jag ska inte skona dig och inte ha något förbarmande. Jag ska låta dina gärningar drabba dig och dina vidrigheter vara mitt ibland dig. Och ni ska inse att jag är Herren.
5 Så säger Herren Gud: Se, en olycka kommer, en olycka ensam i sitt slag! 6 Slutet kommer, ja, slutet kommer! Det vaknar och kommer över dig. Se, det kommer! 7 Nu är det din tur att dömas, du som bor här i landet. Din stund kommer, förvirringens dag är nära, då inget skörderop mer ska höras på bergen. 8 Jag ska snart ösa min harm över dig och släcka min vrede på dig och döma dig efter dina gärningar och låta alla dina vidrigheter drabba dig. 9 (B) Jag ska inte skona dig och inte ha något förbarmande. Jag ska ge dig efter dina gärningar och de avskyvärda ting som finns hos dig. Och ni ska inse att det är jag, Herren, som slår.
8 Den fjärde tömde sin skål över solen, och den fick makt att bränna människorna med eld. 9 (A) Människorna brändes av stark hetta och hädade Guds namn, han som har makt över dessa plågor. Men de omvände sig inte så att de gav honom äran.
10 (B) Den femte tömde sin skål över vilddjurets tron, och dess rike lades i mörker. Människorna bet sig i tungan av smärtan 11 och hädade himlens Gud för sina plågor och sina bölder. Men de omvände sig inte från sina gärningar.
12 Den sjätte tömde sin skål över den stora floden Eufrat, och dess vatten torkade ut så att vägen öppnades för kungarna från Östern. 13 (C) Och jag såg att det ur drakens mun och ur vilddjurets mun och ur den falske profetens mun kom tre orena andar som liknade paddor. 14 (D) De är onda andar som gör tecken, och de drar ut till kungarna i hela världen för att samla dem till striden på Guds, den Allsmäktiges, stora dag. – 15 (E) "Se, jag kommer som en tjuv. Salig är den som vakar och bevarar sina kläder, så att han inte går naken och man ser hans skam." – 16 Och de samlade dem på den plats som på hebreiska heter Harmagedon[a].
Världens slut
17 (F) Den sjunde tömde sin skål över luften. Och en stark röst gick ut från tronen i templet: "Det har skett." 18 (G) Och det kom blixtar och dån och åska och en så stor jordbävning att något liknande aldrig har hänt så länge människan har funnits på jorden, så stor och väldig var jordbävningen. 19 (H) Den stora staden rämnade i tre delar, och folkens städer störtade samman. Gud kom ihåg det stora Babylon och räckte det bägaren med sin stränga vredes vin. 20 (I) Alla öar flydde, och bergen fanns inte mer. 21 (J) Stora hagel, tunga som talenter[b], föll från himlen över människorna, och de hädade Gud för hagelplågan eftersom den var mycket svår.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation