Revised Common Lectionary (Complementary)
FJÄRDE BOKEN
Psalm 90
Guds evighet och människans förgänglighet
1 En bön av gudsmannen Mose.
Herre, du har varit vår tillflykt
från släkte till släkte.
2 Innan bergen blev till
och du skapade jorden och världen,
ja, från evighet till evighet är du, Gud.
3 Du låter människorna vända åter till stoft,
du säger: "Vänd åter, ni människors[a] barn!"
4 Ty tusen år är i dina ögon
som den dag som förgick i går,
de är som en nattväkt.
5 Du sköljer dem bort, de är som en sömn.
Om morgonen liknar de gräset som frodas.
6 Om morgonen gror det och blomstrar,
om aftonen vissnar det och blir torrt.
7 Vi går under genom din vrede,
genom din förbittring förskräcks vi.
8 Du ställer våra missgärningar inför dig,
våra hemliga synder i ditt ansiktes ljus.
9 Alla våra dagar försvinner genom din harm,
vi slutar våra år som en suck.
10 Vårt liv varar sjuttio år
eller åttio, om krafterna räcker.
När det är som bäst är det möda och bekymmer.
Snart är det förbi, vi flyger bort.
11 Vem känner din vredes makt
och din harm, så att han fruktar dig?
12 Lär oss inse att våra dagar är räknade,
så att vi får visa hjärtan.
Dom över Israels berg
6 Herrens ord kom till mig: 2 "Du människobarn, vänd ditt ansikte mot Israels berg, profetera mot dem 3 och säg: Ni Israels berg, hör Herrens, Herrens ord: Så säger Herren, Herren till bergen och höjderna, till bäckarna och dalarna: Se, jag, jag själv skall låta svärdet komma över er och förstöra era offerhöjder. 4 Era altaren skall förstöras och era solstoder smulas sönder, och jag skall låta era slagna falla inför era avgudar. 5 Jag skall låta de döda kropparna av Israels barn ligga inför deras avgudar, och jag skall strö ut era ben runt omkring era altaren. 6 Var ni än bor skall städerna bli öde och offerhöjderna ödelagda. Era altaren skall stå öde och förstörda och era avgudar slås sönder och få ett slut. Era solstoder skall bli nerhuggna och era verk utplånade. 7 Män som slås till döds skall falla mitt ibland er, och ni skall inse att jag är Herren.
8 Men jag skall låta några leva kvar. När ni blir kringspridda i länderna, skall somliga av er räddas undan svärdet ute bland folken. 9 De av er som räddas skall tänka på mig bland hednafolken där de är i fångenskap, när jag har krossat deras trolösa hjärtan som vikit av ifrån mig och deras ögon som trolöst skådade efter sina avgudar. De skall avsky sig själva för det onda de har gjort med alla sina vidrigheter. 10 Och de skall inse att jag är Herren. Det är inte ett tomt ord att jag skall låta denna olycka komma över dem.
11 Så säger Herren, Herren: Slå ihop dina händer och stampa med fötterna och ropa ve över alla usla vidrigheter bland Israels folk. Genom svärd, hunger och pest skall de falla. 12 Den som är långt borta skall dö av pest, och den som är nära skall falla för svärd, och den som blir kvar och blir bevarad skall dö av hunger. Så skall jag ösa ut min vrede över dem. 13 Ni skall inse att jag är Herren, när deras slagna män ligger där mitt ibland sina avgudar, runt omkring sina altaren, på alla höga kullar, på alla bergstoppar, under alla gröna träd och under alla lummiga terebinter, överallt där de har låtit en ljuvlig doft stiga upp till alla sina avgudar. 14 Jag skall räcka ut min hand mot dem och göra landet, var de än bor, mer öde och tomt än öknen vid Dibla. De skall då inse att jag är Herren."
16 Och jag hörde en stark röst från templet säga till de sju änglarna: "Gå ut och töm Guds sju vredesskålar över jorden."
2 Och den förste gick bort och tömde sin skål över jorden, och onda och svåra bölder slog upp på de människor som hade vilddjurets märke och som tillbad dess bild.
3 Den andre ängeln tömde sin skål över havet, och havet förvandlades till blod som från en död, och allt liv i havet dog.
4 Den tredje ängeln tömde sin skål över floderna och vattenkällorna, och de förvandlades till blod. 5 Och jag hörde vattnens ängel säga: "Rättfärdig är du som är och som var, du Helige, ty du har fällt denna dom. 6 De har utgjutit heligas och profeters blod och därför har du gett dem blod att dricka, och de har förtjänat det." 7 Och jag hörde altaret säga: "Ja, Herre Gud, du Allsmäktige, sanna och rättfärdiga är dina domar."
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln