Revised Common Lectionary (Complementary)
96 Sjungen till HERRENS ära en ny sång, sjungen till HERRENS ära, alla länder.
2 Sjungen till HERRENS ära, loven hans namn. Båden glädje var dag, förkunnen hans frälsning.
3 Förtäljen bland hedningarna hans ära, bland alla folk hans under.
4 Ty stor är HERREN och högt lovad, fruktansvärd är han mer än alla gudar.
5 Ty folkens alla gudar äro avgudar, men HERREN är den som har gjort himmelen.
6 Majestät och härlighet äro inför hans ansikte, makt och glans i hans helgedom.
7 Given åt HERREN, I folkens släkter, given åt HERREN ära och makt;
8 given åt HERREN hans namns ära, bären fram skänker, och kommen i hans gårdar.
9 Tillbedjen HERREN i helig skrud, bäven för hans ansikte, alla länder.
10 Sägen bland hedningarna: »HERREN är nu konung! Därför står jordkretsen fast och vacklar icke; han dömer folken med rättvisa.»
11 Himmelen vare glad, och jorden fröjde sig; havet bruse och allt vad däri är.
12 Marken glädje sig och allt som är därpå, ja, då juble alla skogens träd.
13 inför HERREN, ty han kommer, ty han kommer för att döma jorden. Han skall döma jordens krets med rättfärdighet och folken med sin trofasthet.
3 Och på den dag då HERREN låter dig få ro från din vedermöda och ångest, och från den hårda träldom som har varit dig pålagd,
4 då skall du stämma upp denna visa över konungen i Babel, du skall säga: »Vilken ände har icke plågaren fått, vilken ände pinoorten!
5 HERREN har brutit sönder de ogudaktigas stav, tyrannernas ris,
6 det ris som i grymhet slog folken med slag på slag, och i vrede härskade över folkslagen med skoningslös förföljelse.
7 Hela jorden har nu fått vila och ro; man brister ut i jubel.
8 Själva cypresserna glädja sig över ditt fall, så ock Libanons cedrar: 'Sedan du nu ligger där, drager ingen hitupp för att hugga ned oss.'
9 Dödsriket därnere störes i sin ro för din skull, när det måste taga emot dig. Skuggorna där väckas upp för din skull, jordens alla väldige; folkens alla konungar måste stå upp från sina troner.
10 De upphäva alla sin röst och säga till dig: 'Så har då också du blivit maktlös såsom vi, ja, blivit vår like.'
11 Ned till dödsriket har din härlighet måst fara, och dina harpors buller; förruttnelse är bädden under dig, och maskar äro ditt täcke.
14 Vid den tiden fick Herodes, landsfursten, höra ryktet om Jesus.
2 Då sade han till sina tjänare: »Det är Johannes döparen. Han har uppstått från de döda, och därför verka dessa krafter i honom.»
3 Herodes hade nämligen låtit gripa Johannes och binda honom och sätta honom i fängelse, för Herodias', sin broder Filippus' hustrus, skull.
4 Ty Johannes hade sagt till honom: »Det är icke lovligt för dig att hava henne.»
5 Och han hade velat döda honom, men han fruktade för folket, eftersom de höllo honom för en profet.
6 Men så kom Herodes' födelsedag. Då dansade Herodias' dotter inför dem; och hon behagade Herodes så mycket,
7 att han med en ed lovade att giva henne vad helst hon begärde.
8 Hon sade då, såsom hennes moder ingav henne: »Giv mig här på ett fat Johannes döparens huvud.»
9 Då blev konungen bekymrad, men för edens och för bordsgästernas skull bjöd han att man skulle giva henne det,
10 och sände åstad och lät halshugga Johannes i fängelset.
11 Och hans huvud blev framburet på ett fat och givet åt flickan; och hon bar det till sin moder.
12 Men hans lärjungar kommo och togo hans döda kropp och begrovo honom. Sedan gingo de och omtalade det för Jesus.