Revised Common Lectionary (Complementary)
Lovsång till Herren för hans seger
25 (A) Herre, du är min Gud!
Jag vill upphöja dig,
jag vill prisa ditt namn,
för du gör underbara ting,
dina beslut från forna tider
med trofasthet och sanning.
2 Du har gjort stad till stenhög,
befäst stad till ruiner.
Främlingarnas fäste
ska inte längre vara en stad,
det ska aldrig mer byggas upp.
3 Därför ska det mäktiga folket
ära dig,
de skoningslösa hedningarnas
städer frukta dig.
4 (B) Du är ett skydd för den svage,
ett skydd för den fattige
i hans nöd,
en tillflykt undan storm,
en skugga undan hetta.
För de skoningslösas andedräkt
är som en storm mot en vägg.
5 Som du kuvar hettan
när det är som torrast,
så kuvar du främlingarnas larm.
Som hettan dämpas
av molnets skugga,
så dämpas de skoningslösas sång.
Herrens festmåltid
6 (C) Herren Sebaot ska på detta berg
göra en festmåltid för alla folk,
en festmåltid med feta rätter
och lagrade viner,
feta, mustiga rätter
och lagrat, klarat vin.
7 (D) Han ska på detta berg utplåna
den slöja som beslöjar alla folk,
det täckelse som täcker
alla folkslag.
8 (E) Han ska utplåna döden för evigt.
Herren Gud ska torka tårarna
från alla ansikten
och ta bort sitt folks vanära
från hela jorden,
för Herren har talat.[a]
Den gode herden
23 (A) En psalm av David.
Herren är min herde,
mig ska inget fattas.
2 (B) Han låter mig vila på gröna ängar,
han för mig till vatten
där jag finner ro.
3 (C) Han ger liv åt[a] min själ,
han leder mig på rätta vägar
för sitt namns skull.
4 (D) Även om jag vandrar
i dödsskuggans dal
fruktar jag inget ont,
för du är med mig.
Din käpp och stav[b],
de tröstar mig.
5 (E) Du dukar för mig ett bord
i mina fienders åsyn,
du smörjer mitt huvud med olja[c]
och låter min bägare flöda över.
6 (F) Ja, godhet och nåd ska följa mig
i alla mina livsdagar,
och jag ska bo i[d] Herrens hus
för alltid.
Förmaningar
4 (A) Stå därför fasta i Herren, mina älskade och efterlängtade bröder, min glädje och min krona, mina älskade!
2 (B) Jag uppmanar Evodia och uppmanar Syntyche att vara eniga i Herren. 3 (C) Ja, även dig, trofaste medarbetare[a], ber jag: hjälp dessa kvinnor som har kämpat med mig i evangeliets tjänst, tillsammans med Clemens[b] och mina andra medarbetare som har sina namn i livets bok.
4 (D) Gläd er alltid i Herren. Än en gång säger jag: gläd er! 5 (E) Låt alla människor se hur vänliga ni är. Herren är nära.
6 (F) Bekymra er inte för något, utan låt Gud få veta alla era önskningar genom bön och åkallan med tacksägelse. 7 (G) Då ska Guds frid, som övergår allt förstånd, bevara era hjärtan och era tankar i Kristus Jesus.
8 (H) För övrigt, bröder: allt som är sant och värdigt, rätt och rent, allt som är värt att älska och uppskatta, allt som kallas dygd och förtjänar beröm, tänk på allt sådant. 9 (I) Det ni har lärt och tagit emot, hört och sett hos mig, det ska ni göra. Då ska fridens Gud vara med er.
Liknelsen om kungasonens bröllop
22 Jesus talade än en gång till dem i liknelser: 2 (A) "Himmelriket är som en kung som höll bröllop för sin son. 3 Han sände ut sina tjänare för att kalla de inbjudna till bröllopet, men de ville inte komma.
4 (B) Då sände han ut andra tjänare och befallde dem att säga till de inbjudna: Min måltid är redo, mina oxar och gödkalvar är slaktade och allt är färdigt. Kom till bröllopet! 5 Men de brydde sig inte om det utan gick sin väg, en till sin åker, en annan till sina affärer. 6 De andra grep hans tjänare och misshandlade[a] och dödade dem.
7 (C) Då blev kungen vred och sände ut sina soldater och lät döda dessa mördare och brände ner deras stad. 8 Sedan sade han till sina tjänare: Allt är färdigt för bröllopet, men de inbjudna var inte värdiga. 9 (D) Gå därför ut till vägskälen och bjud alla ni ser till bröllopet. 10 Tjänarna gick då ut på vägarna och samlade alla de mötte, både onda och goda, och bröllopssalen fylldes med bordsgäster.
11 (E) När kungen kom in för att se sina gäster, fick han där syn på en man som inte var klädd i bröllopskläder. 12 Han sade till honom: Min vän, hur kom du in hit utan bröllopskläder? Mannen teg. 13 (F) Då sade kungen till tjänarna: Bind honom till händer och fötter och kasta ut honom i mörkret här utanför! Där ska man gråta och gnissla tänder. 14 Många är kallade, men få är utvalda."
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation