Revised Common Lectionary (Complementary)
Den gode herden
23 (A) En psalm av David.
Herren är min herde,
mig ska inget fattas.
2 (B) Han låter mig vila på gröna ängar,
han för mig till vatten
där jag finner ro.
3 (C) Han ger liv åt[a] min själ,
han leder mig på rätta vägar
för sitt namns skull.
4 (D) Även om jag vandrar
i dödsskuggans dal
fruktar jag inget ont,
för du är med mig.
Din käpp och stav[b],
de tröstar mig.
5 (E) Du dukar för mig ett bord
i mina fienders åsyn,
du smörjer mitt huvud med olja[c]
och låter min bägare flöda över.
6 (F) Ja, godhet och nåd ska följa mig
i alla mina livsdagar,
och jag ska bo i[d] Herrens hus
för alltid.
Jerusalems övermod
22 (A) Profetia om Synernas dal[a].
Vad fattas dig,
eftersom allt ditt folk
går upp på taken?
2 Du larmfyllda, bullrande stad,
du sorglösa stad!
Dina fallna
har inte fallit för svärd,
de dog inte i strid.
3 (B) Alla dina furstar
har flytt tillsammans,
utan bågskott blev de fångar.
Alla som påträffades hos dig
blev fångar,
hur långt bort de än flydde.
4 (C) Därför säger jag:
Vänd bort blicken från mig,
jag måste gråta bittert.
Försök inte trösta mig över dottern
mitt folks undergång.
5 Ja, det kommer en dag
av förvirring, nertrampning
och bestörtning
från Herren Gud Sebaot
i Synernas dal,
med nerbrutna murar
och rop upp mot berget.
6 Elam bär kogret,
vagnkämpar och ryttare
följer honom.
Kir[b] har blottat skölden.
7 Dina skönaste dalar fylls med vagnar,
och ryttare har ställt upp sig
vid porten.
Förmaningar
5 (A) Nu uppmanar jag de äldste bland er, jag som själv är en äldste och ett vittne till Kristi lidanden och som också har del i den härlighet som ska uppenbaras: 2 (B) var herdar för Guds hjord hos er och vaka över den, inte av tvång utan frivilligt, så som Gud vill[a], inte för egen vinning utan med hängivet hjärta. 3 (C) Uppträd inte som herrar över dem som anförtrotts er, utan var föredömen för hjorden. 4 (D) När den högste herden sedan uppenbarar sig, ska ni få härlighetens segerkrans som aldrig vissnar.
5 (E) Likaså ni yngre, underordna er de äldre[b]. Och ni alla, klä er i ödmjukhet mot varandra, för Gud står emot de högmodiga men ger nåd åt de ödmjuka.[c]
Avslutning
12 (A) Med hjälp av Silvanus[a], som jag anser vara en trofast broder, har jag skrivit kort till er för att förmana[b] er och bekräfta att detta är Guds sanna nåd. Stå fasta i den.[c]
13 (B) Församlingen i Babylon[d], utvald liksom ni, hälsar till er. Det gör även min son Markus[e]. 14 (C) Hälsa varandra med kärlekens kyss[f]. Frid vare med er alla i Kristus.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation