Revised Common Lectionary (Complementary)

Lova Herren för hans godhet

103 ^[a]Av David.

Josef ger sig till känna

45 ^(A) Då kunde Josef inte behärska sig längre inför alla som stod omkring honom. Han ropade: ”Gå ut härifrån allihop!” Ingen fick stanna inne hos Josef när han gav sig till känna för sina bröder. ² Han började gråta så högt att egyptierna hörde det, och faraos husfolk hörde det också.

³ Och Josef sade till sina bröder: ”Jag är Josef. Lever far än?” Men hans bröder kunde inte svara, så förskräckta blev de för honom. ^4 (B) Då sade Josef till dem: ”Kom hit till mig.” När de kom fram sade han: ”Jag är er bror Josef som ni sålde till Egypten. ^5 (C) Men var inte ledsna och sörj inte över att ni sålde mig hit. Det var för att rädda liv som Gud sände mig hit före er. ⁶ I två år har det nu varit svält i landet, och det återstår fem år då man varken ska plöja eller skörda. ⁷ Men Gud sände mig hit före er, för att låta er bli kvar på jorden och hålla er vid liv, till räddning för många. ⁸ Det är alltså inte ni som sänt mig hit utan Gud. Han har gjort mig till en fader åt farao^[a] och till herre över hela hans hus och till härskare över hela Egyptens land.

⁹ Skynda er hem till far och säg till honom: Så säger din son Josef: Gud har satt mig till herre över hela Egypten. Kom ner till mig. Dröj inte! ¹⁰ Du ska få bo i landet Goshen^[b] och vara nära mig, du och dina barn och barnbarn, dina får och kor och allt som tillhör dig. ¹¹ Det är fem hungerår kvar, men jag ska sörja för dig så att varken du eller ditt hus eller någon som tillhör dig ska lida nöd. ¹² Ni ser ju med egna ögon, min bror Benjamin ser det också med egna ögon, att det är jag som talar till er med egen mun. ¹³ Berätta för far om all min härlighet i Egypten och om allt ni har sett. Och skynda er att föra far hit ner.” ¹⁴ Han föll sin bror Benjamin om halsen och grät, och Benjamin grät vid hans hals. ¹⁵ Han kysste alla sina bröder och grät i deras armar. Därefter samtalade hans bröder med honom.

¹⁶ När ryktet spred sig i faraos palats att Josefs bröder hade kommit, gladde det farao och hans tjänare. ¹⁷ Och farao sade till Josef: ”Säg till dina bröder att göra så här: Lasta era djur och res hem till Kanaans land. ¹⁸ Hämta sedan er far och ert husfolk och kom hit till mig, så ska jag ge er det bästa som finns i Egyptens land och ni ska få äta av landets överflöd. ¹⁹ Du ska säga till dem att göra så här: Ta med er vagnar^[c] från Egyptens land för era små barn och era hustrur, och hämta er far och kom hit. ²⁰ Bekymra er inte om era ägodelar, för det bästa som finns i hela Egyptens land ska vara ert.”

⁷ Och när ni ber ska ni inte rabbla tomma ord som hedningarna. De tänker att de ska bli bönhörda för sina många ords skull. ⁸ Var inte som de, för er Far vet vad ni behöver innan ni ber honom om det.

Herrens bön

^9 (A) Så ska ni be:

^14 (B) För om ni förlåter människorna deras överträdelser, ska er himmelske Far också förlåta er. ^15 (C) Men om ni inte förlåter människorna, ska inte heller er Far förlåta era överträdelser.