Revised Common Lectionary (Complementary)
20 Han förde mig ut på rymlig plats,
han räddade mig
eftersom han älskar mig.
21 (A) Herren var god mot mig
efter min rättfärdighet,
han lönade mig
efter mina händers renhet,
22 för jag har hållit mig
på Herrens vägar
och inte avfallit
från min Gud.
23 Jag har haft alla hans domar
för ögonen
och inte avvisat hans stadgar.
24 (B) Jag har varit fullkomlig
inför honom
och aktat mig för synd.
25 (C) Därför har Herren lönat mig
efter min rättfärdighet,
efter mina händers renhet
inför hans ögon.
26 Mot den trogne är du trofast,
mot den fullkomlige
är du fullkomlig.
27 (D) Mot den rene är du ren,
men mot den falske är du vrång.
28 (E) Ja, du frälser ett förtryckt folk,
men stolta ögon ödmjukar du.
29 (F) Du låter min lampa brinna klart,
Herren min Gud
lyser upp mitt mörker.
30 (G) Med dig slår jag ner en armé[a],
med min Gud stormar jag murar.
3 (A) Men Samuel sade till alla israeliterna: ”Om ni av hela ert hjärta vill vända om till Herren, så gör er av med de främmande gudarna och ashtarterna och vänd era hjärtan till Herren och tjäna endast honom. Då ska han rädda er från filisteernas hand.” 4 (B) Då gjorde Israels barn sig av med baalerna och ashtarterna och tjänade endast Herren.
5 (C) Sedan sade Samuel: ”Samla hela Israel till Mispa[a], så ska jag be till Herren för er.” 6 (D) Då samlades de i Mispa och öste upp vatten och hällde ut det inför Herren och fastade den dagen och sade: ”Vi har syndat mot Herren.” Och Samuel dömde[b] Israels barn i Mispa.
7 När filisteerna hörde att Israels barn hade samlats i Mispa, drog filisteernas furstar upp mot Israel. Israeliterna fick höra det och blev rädda för filisteerna. 8 Israels barn sade till Samuel: ”Sluta inte ropa till Herren vår Gud för oss, så att han räddar oss från filisteernas hand.” 9 Då tog Samuel ett dilamm och offrade det som ett helt brännoffer åt Herren. Samuel ropade till Herren för Israel och Herren bönhörde honom. 10 (E) Medan Samuel offrade brännoffret ryckte filisteerna fram till strid mot Israel. Men Herren lät ett starkt åskväder dundra över filisteerna på den dagen och förvirrade dem, och de blev slagna av Israel. 11 Och Israels män drog ut från Mispa och förföljde filisteerna och nergjorde dem ända till trakten nedanför Bet-Kar.
12 (F) Då tog Samuel en sten och reste den mellan Mispa och Shen[c] och gav den namnet Eben-Ezer,[d] och han sade: ”Ända till nu har Herren hjälpt oss.” 13 Så blev filisteerna kuvade och kom inte in i Israels land mer. Herrens hand var emot filisteerna så länge Samuel levde.
Guds rättvisa dom över alla
2 (A) Därför är du utan ursäkt, du människa, vem du än är som dömer. När du dömer en annan fördömer du dig själv, eftersom du som dömer handlar på samma sätt. 2 Vi vet att Guds dom med rätta drabbar dem som handlar så. 3 Men menar du att du ska komma undan Guds dom, du människa som dömer dem som handlar så och själv gör samma sak?
4 (B) Eller föraktar du hans rika godhet, mildhet och tålamod? Förstår du inte att Guds godhet vill föra dig till omvändelse? 5 (C) Med ditt hårda och envisa hjärta samlar du på dig vrede till vredens dag, då Guds rättfärdiga dom ska uppenbaras. 6 (D) Han ska löna var och en efter hans gärningar:[a] 7 (E) evigt liv åt dem som uthålligt gör det goda och söker härlighet, ära och odödlighet, 8 men vrede och straff åt dem som söker sitt eget och inte följer sanningen utan orättfärdigheten. 9 (F) Nöd och ångest över varje människas själ som gör det onda, juden först men också greken, 10 men härlighet, ära och frid åt var och en som gör det goda, juden först men också greken, 11 (G) för Gud är inte partisk.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation