Revised Common Lectionary (Complementary)

Tacksamhet för Herrens hjälp

138 ^[a]Av David.

³³ Så säger Herren Gud: När jag har renat er från alla era missgärningar, då ska jag låta städerna bli bebodda, och ruinerna ska byggas upp. ³⁴ Det ödelagda landet ska åter bli brukat i stället för att ligga som en ödemark inför alla som går förbi. ^35 (A) Då ska man säga: Det landet som var ödelagt har nu blivit som Edens lustgård, och städerna som var ödelagda, skövlade och förstörda är nu bebodda och befästa. ^36 (B) Då ska folken som är kvar runt omkring er inse att jag, Herren, åter har byggt upp det som var förstört och på nytt planterat det som var ödelagt. Jag, Herren, har talat det, och jag ska göra det.

³⁷ Så säger Herren Gud: Också detta ska jag låta Israels hus be mig om och göra för dem: Jag ska föröka människorna som en fårhjord. ³⁸ Som de heliga fåren, Jerusalems får vid högtiderna, så ska de hjordar av människor vara som ska fylla de ödelagda städerna. Och de ska inse att jag är Herren.”

Fariseernas och saddukeernas surdeg

^5 (A) När lärjungarna kom över till andra sidan sjön hade de glömt att ta med sig bröd. ^6 (B) Jesus sade till dem: "Akta er för fariseernas och saddukeernas surdeg!" ⁷ De sade till varandra: "Vi fick inte med oss något bröd."

⁸ Jesus märkte det och frågade: "Varför säger ni till varandra att ni inte har något bröd? Så lite tro ni har! ^9 (C) Förstår ni fortfarande inte? Kommer ni inte ihåg de fem bröden till de fem tusen och hur många korgar ni fick? ^10 (D) Eller de sju bröden till de fyra tusen och hur många korgar ni fick? ¹¹ Varför förstår ni inte att det inte var bröd jag talade om? Akta er för fariseernas och saddukeernas surdeg." ¹² Då förstod de att han inte talade om att akta sig för surdeg i bröd, utan för fariseernas och saddukeernas lära.