Revised Common Lectionary (Complementary)
Tacksamhet för bönesvar
138 Av David.
Jag vill prisa dig av hela mitt hjärta.
Jag vill lova dig med sång inför gudarna.
2 Jag böjer mig ner, mot ditt heliga tempel,
och prisar ditt namn
för din nåd och trofasthet.
För du har upphöjt ditt namn och ditt ord över allting.
3 När jag ropade till dig svarade du mig,
du styrkte mig och gav mig ny kraft.
4 Alla kungar på jorden ska prisa dig, Herre,
när de får höra dina ord.
5 De ska sjunga om Herrens vägar,
för Herrens härlighet är stor.
6 Herren är den högste, men han ser till de låga.
De stolta genomskådar han redan på långt håll.
7 När jag måste gå igenom nöd,
håller du mig vid liv.
Du sträcker ut din hand mot mina fienders vrede,
och med din mäktiga hand räddar du mig.
8 Herren kommer att fullborda sitt verk för mig.
Herre, din nåd varar för evigt.
Överge inte dina händers verk.
11 Herrens ord kom till mig: 12 ”Du människa, stäm upp en klagosång över kungen i Tyros! Säg till honom: ’Så säger Herren, Herren:
Du var en fullkomlig sigillring[a],
full av vishet och skönhet.
13 Du var i Eden, Guds trädgård.
Du var täckt av alla slags dyrbara ädelstenar:
karneol, topas, kalcedon, krysolit, onyx, jaspis, safir, rubin och smaragd.
Dina smycken och prydnader[b] var av finaste guld,
gjorda för dig den dag du skapades.
14 Du var en smord[c], beskyddande kerub
som jag hade satt på Guds heliga berg.
Där gick du bland gnistrande stenar.
15 Du var oklanderlig i allt du gjorde från den dag du skapades
till den dag då du gav rum åt orättfärdighet.
16 Under den omfattande handel som du bedrev tog våld och synd makten över ditt inre.
Därför stötte jag bort dig från Guds berg.
Jag förvisade dig, du beskyddande kerub,
från de gnistrande stenarna.
17 Din skönhet gjorde dig högmodig,
och du slösade bott din vishet i all din framgång.
Därför kastade jag dig till marken och lät dig beskådas av kungar.
18 Genom dina många synder och din ohederliga handel
har du vanhelgat dina helgedomar.
Därför lät jag eld gå ut från dig och förtära dig.
Du blev till aska på jorden inför alla som såg dig.
19 Alla folk som kände dig blev förfärade över dig.
Du har mött ett fasansfullt slut och är borta för evigt.’ ”
Dra inte en annan troende inför rätta
6 Hur kan någon bland er som ligger i tvist med en annan dra honom inför rätta inför de orättfärdiga, i stället för de heliga? 2 Vet ni inte att de heliga ska döma världen? Om ni ska döma världen, skulle ni då inte kunna reda ut sådana här småsaker? 3 Vet ni inte att vi ska döma änglar? Då måste vi väl klara av vardagliga tvister. 4 Men nu när ni har sådana här tvister, ta då till domare sådana som församlingen ser ner på![a] 5 Ni borde skämmas! Finns det då ingen bland er som är vis nog att döma mellan sina troende syskon? 6 Men nu har en troende en rättstvist med en annan troende, och det framför ögonen på icke troende!
7 Att ni överhuvudtaget drar varandra inför rätta är ett nederlag för er. Varför inte bara acceptera en oförrätt eller ta en förlust? 8 I stället gör ni själva orätt och roffar åt er, så att det drabbar era egna trossyskon!
9 Vet ni inte att ingen orättfärdig får ärva Guds rike? Bedra inte er själva. Ingen som lever i sexuell omoral, som tillber avgudar, som är otrogen i sitt äktenskap eller som ägnar sig åt homosexualitet, 10 inte heller tjuvar, själviska människor, drinkare, förtalare eller de som lurar andra på pengar får ärva Guds rike. 11 Vissa av er levde tidigare på det sättet, men har nu tvättats rena, helgats och gjorts rättfärdiga i Herren Jesus Kristus namn och i vår Guds Ande.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.