Revised Common Lectionary (Complementary)
Kungens tack för räddning och seger
18 (A) För körledaren. Av Herrens tjänare David, som sjöng denna sång till Herren när Herrenhade räddat honom från alla hans fiender[a] och ur Sauls våld. 2 (B) Han sade:
Hjärtligt kär har jag dig,
Herre min styrka,
3 (C) Herre mitt bergfäste,
min borg och min räddare,
min Gud, min klippa
och min tillflykt,
min sköld och min frälsnings horn[b],
mitt värn!
4 (D) Jag ropar till Herren,
den högt lovade,
och jag blir frälst från mina fiender.
5 (E) Dödens band omgav mig,
fördärvets strömmar
skrämde mig,
6 dödsrikets band omslöt mig,
dödens snaror mötte mig.
7 (F) I min nöd åkallade jag Herren,
jag ropade till min Gud.
Från sitt tempel
hörde han min röst,
mitt rop till honom
nådde hans öron.
8 (G) Då skakade jorden och bävade,
bergens grundvalar darrade,
de skakade av hans brinnande
vrede.
9 (H) Rök steg ur hans näsa
och förtärande eld ur hans mun,
det gnistrade av glöd från honom.
10 Han sänkte himlen och steg ner
med mörka moln under sina fötter,
11 (I) han red på keruben och flög,
han svävade fram
på vindens vingar.
12 (J) Han gjorde mörker till sitt skydd,
till sin hydda runt omkring honom:
mörka vatten, tjocka moln.
13 Ur glansen framför honom
bröt molnen fram
med hagel och glödande kol.
14 (K) Herren dundrade i himlen,
den Högste höjde sin röst
med hagel och glödande kol[c].
15 (L) Han sköt sina pilar
och skingrade dem,
blixtar i mängd och förvirrade dem.
16 Flodbäddar blev synliga,
jordens grundvalar blottades
för din tillrättavisning, Herre,
för din vredes stormvind.
24 Kom ihåg att upphöja hans verk
som människorna besjunger,
25 som alla människor ser,
som de betraktar om än i fjärran.
26 (A) Se, Gud är för hög för vårt förstånd,
hans år är fler än någon kan utforska.
27 (B) Vattnets droppar drar han uppåt,
de strilar som regn från dimman.
28 Det strömmar från skyarna
och droppar i mängd
över människor.
29 (C) Kan någon förstå
hur molnen breder ut sig,
förstå dundret från hans hydda?
30 Se, han sprider sina blixtars ljus
omkring sig
och döljer havets djup.
31 Genom dem dömer han folken,
men ger också mat i överflöd.
32 Han höljer sina händer i blixtars ljus
och befaller dem att träffa sitt mål.
33 Hans dunder bär bud om honom,
även boskapen vet vad som väntar.[a]
14 Lyssna till detta, Job,
stanna och tänk på Guds under!
15 Förstår du hur Gud styr dem
och låter blixten lysa fram
från sitt moln?
16 Förstår du lagen för skyarnas jämvikt,
den Allvises underverk,
17 hur dina kläder blir heta
när jorden blir stilla
under sunnanvinden?
18 Kan du, med honom,
breda ut skyarna som ett valv,
fasta som en spegel av gjuten metall?
19 Lär oss vad vi ska säga till honom,
i vårt mörker har vi inget
att lägga fram.
20 Ska det kungöras för honom
att jag vill tala?
Ingen ber väl om att bli slukad?
21 Ingen kan väl se på ljuset
som strålar i skyarna
när vinden har gått fram
och skingrat dem?
22 Från norr[a] kommer en glans av guld,
ett skrämmande majestät
omger Gud.
23 (A) Den Allsmäktige kan vi inte finna,
han är upphöjd i kraft och dom.
Han kan inte kränka
sin stora rättfärdighet.
24 Därför fruktar människorna honom.
Han bryr sig inte om dem
som tycker sig vara visa.
Jesus stillar stormen
23 (A) Jesus steg i båten, och hans lärjungar följde med honom. 24 Då blåste det upp till full storm på sjön så att vågorna slog upp över båten. Men han sov. 25 De kom då fram och väckte honom och sade: "Herre, rädda oss, vi går under!" 26 Han sade till dem: "Varför är ni rädda? Så lite tro ni har!" Sedan reste han sig och talade strängt till vindarna och sjön, och det blev alldeles stilla. 27 Männen häpnade och sade: "Vem är han? Till och med vindarna och sjön lyder ju honom!"
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation