Revised Common Lectionary (Complementary)
7 Herre, Gud Sebaot,
låt inte dem som hoppas på dig
få skämmas för min skull,
låt inte dem som söker dig
få vanära för min skull,
du Israels Gud.
8 (A) För din skull får jag utstå hån,
vanära täcker mitt ansikte.
9 (B) Jag har blivit en främling
för mina bröder,
främmande för min mors barn.
10 (C) Brinnande iver för ditt hus
har förtärt mig,
dina smädares smädelser
föll över mig.[a]
11 Jag grät i min själ[a] och fastade,
men det blev jag hånad för.
12 Jag klädde mig i sorgdräkt,
men jag blev ett ordspråk för dem.
13 (A) De som sitter i porten
pratar om mig,
drinkare gör visor om mig.
14 (B) Men jag bär min bön
till dig, Herre, i nådens tid.
Gud, svara mig i din stora godhet,
i din frälsande trofasthet!
15 Rädda mig ur dyn
så att jag inte sjunker,
rädda mig
från dem som hatar mig
och från de djupa vattnen.
16 Låt inte vattenströmmarna
skölja över mig,
låt inte djupet sluka mig,
låt inte brunnens gap
slå igen över mig.
17 Svara mig, Herre,
för din nåd är god!
Vänd dig till mig
i din stora barmhärtighet.
18 (A) Dölj inte ditt ansikte för din tjänare,
för jag är i nöd.
Skynda dig, svara mig!
18 (A) Men de sade: ”Kom, vi tänker ut planer mot Jeremia. För prästerna ska inte komma till korta med sin undervisning, inte den vise med sitt råd eller profeten med sitt ord. Kom, vi fäller honom med våra tungor och struntar i alla hans ord.”
Vädjan om Guds ingripande
19 Herre, lyssna på mig
och hör vad mina motståndare
säger.
20 (B) Ska gott få lönas med ont?
De har grävt en grop
för att ta mitt liv!
Tänk på hur jag har stått
inför ditt ansikte
och manat gott för dem
för att vända bort din vrede
från dem.
21 (C) Överlämna därför deras barn
åt svälten
och utlämna dem själva
åt svärdet,
så att deras hustrur
blir barnlösa och änkor,
deras män dödade av pesten
och deras unga män slagna
med svärd i striden.
22 Låt sorgerop höras från deras hus
när du plötsligt skickar rövarband
över dem,
för de grävde en grop
för att fånga mig
och lade ut snaror för mina fötter.
23 (D) Men du, Herre, känner
alla deras planer att döda mig.
Förlåt dem inte deras missgärning
och utplåna inte deras synd.
Låt dem komma på fall inför dig.
Grip in mot dem
på din vredes dag.
Apostlarna inför Stora rådet
17 (A) Översteprästen och alla hans anhängare, det vill säga saddukeernas parti, fylldes av avund[a] 18 och grep apostlarna och satte dem i allmänt häkte. 19 (B) Men på natten öppnade en Herrens ängel fängelseportarna och förde ut dem och sade: 20 (C) "Gå och ställ er i templet och förkunna för folket allt om detta liv[b]!" 21 När de hörde det, gick de tidigt på morgonen till templet och började undervisa.
När översteprästen och hans anhängare kom dit sammankallade de Stora rådet, Israels folks hela äldsteråd, och skickade bud till häktet för att hämta apostlarna.[c] 22 Men när tjänarna kom fram, fann de dem inte i fängelset. De vände tillbaka och rapporterade: 23 "Vi såg att häktet var ordentligt låst och vakterna stod vid portarna, men när vi öppnade fann vi ingen därinne." 24 När tempelvaktens ledare och översteprästerna fick höra detta blev de villrådiga och undrade vad som kunde ha hänt. 25 Då kom någon och berättade för dem: "Männen som ni satte i fängelse står i templet och undervisar folket!" 26 Ledaren för tempelvakten gick då ut med tjänarna och hämtade dem utan att bruka våld, eftersom de var rädda att folket skulle stena dem.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation