Revised Common Lectionary (Complementary)

Psalm 100

Jubel över att Herren är Gud

¹ En tacksägelsepsalm.

Herrens befallning genom Mose och Aron

²⁸ Och Herren talade till Mose i Egyptens land. ²⁹ Han sade till honom: "Jag är Herren. Tala till farao, kungen i Egypten, allt som jag talar till dig." ³⁰ Men Mose sade inför Herren: "Se, jag har oomskurna läppar. Hur skulle farao vilja lyssna på mig?"

7 Men Herren sade till Mose: "Se, jag har satt dig att vara som Gud för farao och din bror Aron skall vara din profet. ² Du skall tala allt jag befaller dig. Sedan skall din bror Aron tala med farao om att han måste släppa Israels barn ut ur sitt land. ³ Jag skall förhärda faraos hjärta och göra många tecken och under i Egyptens land. ⁴ Farao kommer inte att lyssna på er, men jag skall lägga min hand på Egypten och föra mina härskaror, mitt folk, Israels barn, ut ur Egypten genom stora straffdomar. ⁵ Och egyptierna skall få erfara att jag är Herren, när jag räcker ut min hand över Egypten och för Israels barn ut därifrån."

⁶ Mose och Aron gjorde så, de gjorde som Herren hade befallt dem. ⁷ Mose var åttio år och Aron åttiotre, när de talade med farao.

Arons stav

⁸ Herren sade till Mose och Aron: ⁹ "När farao säger till er: Låt oss se något under! då skall du säga till Aron: Tag din stav och kasta den framför farao så skall den bli en stor orm." ¹⁰ Mose och Aron gick till farao och gjorde som Herren hade befallt. Aron kastade sin stav framför farao och hans tjänare, och den blev en stor orm. ¹¹ Då kallade farao till sig sina vise män och trollkarlar, och även dessa, de egyptiska spåmännen, gjorde samma tecken genom sina magiska konster. ¹² Var och en kastade sin stav, och stavarna blev stora ormar. Men Arons stav slukade deras stavar. ¹³ Ändå förblev faraos hjärta hårt och han lyssnade inte på dem, alldeles som Herren hade sagt.

Guds bud eller människors stadgar

7 Fariseerna och några skriftlärda som hade kommit från Jerusalem samlades kring honom. ² De hade sett att några av hans lärjungar åt med orena händer, det vill säga utan att tvätta händerna. - ³ Fariseerna liksom alla andra judar äter inte utan att ha tvättat händerna med en handfull^[a] vatten. De håller fast vid de äldstes stadgar. ⁴ Och när de kommer från torget^[b] äter de inte utan att först ha tvättat sig. Mycket annat har de också lärt sig att iaktta, som att skölja bägare, kannor och kopparkärl. - ⁵ Fariseerna och de skriftlärda frågade honom: "Varför följer inte dina lärjungar de äldstes stadgar^[c] utan äter med orena händer?" ⁶ Han svarade dem: "Rätt profeterade Jesaja om er, ni hycklare. Hos honom står det skrivet: Detta folk ärar mig med sina läppar, men deras hjärtan är långt ifrån mig. ^{[d] 7} Förgäves dyrkar de mig, eftersom de läror de förkunnar är människobud. ⁸ Ni upphäver Guds bud och håller er till människors stadgar."

⁹ Han sade också till dem: "Ni upphäver fullkomligt Guds bud för att hålla fast vid era egna stadgar. ¹⁰ Mose har sagt: Hedra din far och din mor ^[e] och: Den som förbannar sin far eller sin mor skall straffas med döden. ¹¹ Men ni påstår att om någon säger till sin far eller mor: Vad du kunde ha fått av mig ger jag i stället som 'korban', som offergåva,^{[f] 12} då tillåter ni honom inte längre att göra något för sin far eller mor. ¹³ Ni upphäver Guds ord genom de stadgar som ni följer och för vidare. Och mycket annat sådant gör ni."