Revised Common Lectionary (Complementary)
15 Jag vill gå min väg,
jag vill vända tillbaka till min boning,
till dess de erkänner sin skuld
och söker mitt ansikte.
I nöden skall de vända sig till mig.
Folkets ånger är falsk
6 "Kom, låt oss vända om till Herren.
Ty han har rivit oss, han skall också hela oss.
Han har slagit oss, han skall också förbinda oss.
2 Han skall om två dagar på nytt göra oss levande,
ja, på tredje dagen skall han låta oss stå upp,
så att vi får leva inför hans ansikte.
3 Låt oss lära känna Herren,
ja, låt oss sträva efter att lära känna honom.
Hans uppgång är så viss som morgonrodnadens,
och han skall komma till oss lik ett regn,
lik ett vårregn som vattnar jorden."
4 Vad skall jag ta mig till med dig, Efraim?
Vad skall jag ta mig till med dig, Juda?
Er kärlek är som morgondis,
lik daggen som tidigt försvinner.
5 Därför har jag utdelat mina hugg genom profeterna
och dräpt dem genom orden från min mun.
Så skall domen över dig stå fram i ljuset.
6 Ty jag har min glädje i kärlek och inte i offer
och i kunskap om Gud mer än i brännoffer.
7 "Hör, mitt folk, jag vill tala,
Israel, jag vill vittna mot dig:
Jag är Gud, din Gud.
8 Det är inte för dina slaktoffer
jag vill gå till rätta med dig,
dina brännoffer har jag alltid inför mig.
9 Jag vill inte ta tjurar ur ditt hus
eller bockar ur dina fållor,
10 ty alla skogens djur är mina,
boskapen på de tusen bergen.
11 Jag känner alla fåglar på bergen,
allt som rör sig på marken är mitt.
12 Om jag hungrade skulle jag inte säga det till dig,
ty hela jorden är min med allt den rymmer.
13 Skulle jag äta tjurars kött
eller dricka bockars blod?
14 Nej, offra lovets offer åt Gud
och infria dina löften till den Högste.
15 Ropa till mig på nödens dag,
så skall jag rädda dig, och du skall ära mig."
Abraham och löftet
13 Det var inte genom lagen som Abraham och hans efterkommande fick löftet att ärva världen, utan genom den rättfärdighet som kommer av tro. 14 Om de som håller sig till lagen blir arvingar, då är tron utan innehåll och löftet satt ur kraft. 15 Lagen åstadkommer ju vrede. Men där ingen lag finns, där finns inte heller någon överträdelse. 16 Därför heter det "av tro", för att det skulle vara av nåd och löftet stå fast för alla hans avkomlingar, inte bara för dem som hör till lagens folk utan också för dem som har Abrahams tro, han som är allas vår fader. 17 Så står det skrivet:Till fader för många folk har jag satt dig,[a] och det är han inför Gud som han trodde på, honom som gör de döda levande och kallar på det som inte är, som om det vore till. 18 Där allt hopp var ute, trodde och hoppades han att han skulle bli fader till många folk, som det var sagt:Så talrika skall dina efterkommande bli.[b] 19 Han sviktade inte i tron då han tänkte på att hans egen kropp saknade livskraft - han var då omkring hundra år - och att Saras moderliv var dött. 20 Han tvivlade inte i otro på Guds löfte utan blev i stället starkare i tron och gav Gud äran. 21 Han var övertygad om att vad Gud hade lovat, det var han också mäktig att hålla. 22 Därför "räknades det honom till rättfärdighet."
23 Men dessa ord "det räknades honom till rättfärdighet" skrevs inte bara för hans skull 24 utan även med tanke på oss. Rättfärdighet kommer att tillräknas oss som tror på honom som från de döda uppväckte Jesus, vår Herre, 25 han som utlämnades för våra synders skull och uppväcktes för vår rättfärdiggörelses skull.
Jesus kallar Matteus
9 Jesus gick vidare och fick se en man som hette Matteus[a] sitta utanför tullhuset. Han sade till honom: "Följ mig!" Då steg Matteus upp och följde honom. 10 När Jesus sedan var gäst i hans hem, kom många publikaner och syndare och låg till bords tillsammans med Jesus och hans lärjungar. 11 Fariseerna fick se det och frågade hans lärjungar: "Varför äter er mästare med publikaner och syndare?" 12 Jesus hörde det och sade: "Det är inte de friska som behöver läkare utan de sjuka. 13 Gå och lär er vad detta ord betyder: Jag vill se barmhärtighet, inte offer. [b] Ty jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga, utan syndare."
Jesus uppväcker Jairus dotter
18 Medan Jesus talade till dem, kom en synagogföreståndare och föll ner för honom och sade: "Min dotter har just dött. Men kom och lägg din hand på henne, så får hon liv igen." 19 Då steg Jesus upp och följde honom, och hans lärjungar gick också med. 20 Och se, en kvinna som hade lidit av blödningar i tolv år närmade sig Jesus bakifrån och rörde vid hörntofsen på hans mantel. 21 Hon tänkte: "Om jag bara får röra vid hans mantel blir jag frisk." 22 Jesus vände sig om, och då han fick se henne, sade han: "Var vid gott mod, min dotter. Din tro har frälst dig." Och från det ögonblicket var kvinnan botad.
23 När Jesus kom fram till synagogföreståndarens hus och såg flöjtblåsarna och folkskaran som höll dödsklagan, 24 sade han: "Gå härifrån! Den lilla flickan är inte död. Hon sover." Då hånskrattade de åt honom. 25 Men så snart folket hade visats ut, gick han in och tog flickans hand, och hon steg upp. 26 Och ryktet om detta gick ut över hela det området.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln