Revised Common Lectionary (Complementary)

^5 (A) Och Herren såg att människornas ondska var stor på jorden och att deras hjärtans alla tankar och avsikter ständigt var alltigenom onda. ⁶ Då sörjde Herren att han hade gjort människorna på jorden, och han var bedrövad i sitt hjärta. ⁷ Herren sade: ”Människorna som jag har skapat ska jag utplåna från jordens yta – både människor och fyrfotadjur, kräldjur och himlens fåglar. Jag sörjer att jag har gjort dem.”

⁸ Men Noa hade funnit nåd inför Herrens ögon.

III. NOAS FORTSATTA HISTORIA 6:9-9:29

^9 (B) Detta är Noas fortsatta historia. Noa var en rättfärdig man och fullkomlig bland sina samtida. Han vandrade med Gud. ¹⁰ Och Noa blev far till tre söner, Sem, Ham och Jafet.

¹¹ Men jorden blev mer och mer fördärvad inför Gud och full av våld. ¹² Gud såg på jorden, och se, den var fördärvad, eftersom alla människor^[a] levde i fördärv på jorden.

Floden förutsägs och arken byggs

¹³ Då sade Gud till Noa: ”Jag har bestämt mig för att göra slut på allt levande, för jorden är full av våld på grund av dem. Se, jag ska förgöra dem tillsammans med jorden. ¹⁴ Gör dig en ark^[b] av goferträ^[c], inred den med kamrar och bestryk den med jordbeck^[d] både på insidan och utsidan. ¹⁵ Så ska du göra arken: Den ska vara trehundra alnar lång, femtio alnar bred och trettio alnar hög.^{[e] 16} Högst upp ska du göra en öppning för ljuset, en aln hög, runt hela arken. En dörr till arken ska du sätta på sidan. Du ska inreda den så att den får en undervåning, en mellanvåning och en övervåning.

¹⁷ Se, jag ska låta floden^[f] komma med vatten över jorden för att förgöra alla varelser under himlen som har livsande. Allt på jorden ska förgås. ¹⁸ Men med dig vill jag upprätta mitt förbund. Du ska gå in i arken med dina söner, din hustru och dina sonhustrur. ¹⁹ Av allt levande, av alla varelser, ska du föra in ett par i arken för att de ska överleva tillsammans med dig. Hankön och honkön ska det vara. ²⁰ Av fåglarna efter deras slag, av fyrfotadjuren efter deras slag och av alla kräldjur på marken efter deras slag ska ett par av varje slag gå in till dig för att förbli vid liv. ²¹ Och du ska ta med dig all slags föda, sådant som kan ätas, och samla i förråd. Det ska tjäna som mat för dig och dem.”

²² Och Noa gjorde så. Han gjorde i allt som Gud hade befallt honom.

Paulus resa till Rom

27 ^(A) När det var bestämt att vi skulle avsegla mot Italien, överlämnade man Paulus och några andra fångar till en officer som hette Julius och som tillhörde den kejserliga vakten. ^2 (B) Vi gick ombord på ett skepp från Adramyttium som skulle gå till hamnarna längs Asiens kust och lade ut. Aristarchus, en makedonier från Tessalonike, var med oss. ^3 (C) Dagen därpå lade vi till i Sidon. Julius, som behandlade Paulus väl, lät honom gå till sina vänner och ta emot deras omsorg.

⁴ När vi hade lagt ut därifrån seglade vi i lä av Cypern, eftersom vi hade motvind^[a]. ⁵ Vi seglade över öppna havet längs kusten av Kilikien och Pamfylien och lade till vid Myra i Lykien.

⁶ Där fann officeren ett skepp från Alexandria som skulle till Italien, och han tog oss ombord på det. ⁷ Under åtskilliga dagar gick seglingen långsamt, och då vi knappt nådde fram till Knidos och vinden inte lät oss fortsätta seglade vi ner i lä av Kreta vid Salmone. ⁸ Vi följde kusten med stor svårighet och kom till en plats som kallas Goda hamnarna, nära staden Lasea.

^9 (D) Det hade nu gått lång tid och sjöresan hade blivit farlig, eftersom fastedagen^[b] redan var förbi. Paulus varnade dem därför ^10 (E) och sade: "Ni män, jag ser att den här sjöresan kommer att medföra skada och stor förlust inte bara av last och skepp utan också av våra liv." ¹¹ Men officeren litade mer på styrmannen och skeppsägaren^[c] än på vad Paulus sade. ¹² Och då hamnen inte låg bra till för att övervintra bestämde sig de flesta för att gå ut därifrån och försöka nå Fenix, en hamn på Kreta som vetter mot sydväst och nordväst. Där tänkte de tillbringa vintern.