Revised Common Lectionary (Complementary)
Räddning undan förföljare
31 För körledaren. En psalm av David.
2 (A) Till dig, Herre, tar jag min tillflykt.
Låt mig aldrig behöva skämmas,
rädda mig i din rättfärdighet.
3 (B) Vänd ditt öra till mig,
skynda till min räddning!
Var min fasta klippa,
en borg till min frälsning,
4 (C) för du är min klippa och min borg.
Du ska leda och föra mig
för ditt namns skull,
5 (D) du ska lossa mig ur nätet
de lagt ut för mig,
för du är mitt beskydd.
15 Men jag litar på dig, Herre,
jag säger: "Du är min Gud."
16 (A) Min tid är i dina händer.
Rädda mig från mina fienders hand,
från dem som förföljer mig.
Profeten Uria
20 Där fanns också en annan man som profeterade i Herrens namn, Uria, Shemajas son, från Kirjat-Jearim. Han profeterade mot denna stad och detta land, precis som Jeremia hade gjort.
21 När då kung Jojakim med alla sina hjältar och alla furstar hörde vad han sade, ville han döda honom. Men när Uria fick höra det blev han förskräckt och flydde sin väg och kom till Egypten.
22 (A) Då sände kung Jojakim några män till Egypten: Elnatan, Akbors son, och några andra tillsammans med honom. 23 De hämtade Uria från Egypten och förde honom till kung Jojakim.
Han lät döda honom med svärd och kastade hans döda kropp på den allmänna begravningsplatsen.
24 (B) Men Ahikam, Shafans son, höll sin hand över Jeremia, så att man inte lämnade honom i folkets våld för att dödas.
48 (A) Judarna svarade: "Visst har vi rätt när vi säger att du är samarier och besatt av en ond ande?" 49 Jesus svarade: "Jag är inte besatt. Jag ärar min Far, och ni vanärar mig. 50 Jag söker inte min egen ära, men det finns en som söker den och som dömer. 51 (B) Jag säger er sanningen: Den som bevarar mitt ord ska aldrig någonsin se döden."
52 Judarna sade: "Nu vet vi att du har en ond ande. Abraham dog och likaså profeterna, och du säger: Den som bevarar mitt ord ska aldrig någonsin smaka döden. 53 (C) Är du större än vår far Abraham? Han dog, och profeterna är döda. Vem tror du att du är?" 54 Jesus svarade: "Om jag ärar mig själv är min ära ingenting värd. Det är min Far som ärar mig, han som ni kallar er Gud. 55 (D) Ni känner honom inte, men jag känner honom. Om jag sade att jag inte kände honom, skulle jag vara en lögnare som ni. Men jag känner honom och bevarar hans ord. 56 (E) Abraham, er far, jublade över att få se min dag.[a] Han såg den och gladde sig." 57 Judarna sade: "Du är inte femtio år än, och Abraham har du sett[b]!" 58 Jesus svarade: "Jag säger er sanningen: Jag Är, innan Abraham fanns."
59 (F) Då tog de upp stenar för att kasta på honom, men Jesus drog sig undan och lämnade tempelplatsen.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation