Revised Common Lectionary (Complementary)
Tacksamhet för seger över fiender
118 Tacka Herren, för han är god! Hans nåd varar i evighet.
2 Låt Israels folk prisa honom med just de orden: Hans nåd varar i evighet!
14 Han är min styrka och min sång i stridens hetta, och nu har han låtit mig segra.
15-16 Lyssna till glädjeropen och sången från Guds folk: Herren har med makt utfört sina väldiga gärningar. Han har lyft sin hand till segertecken!
17 Jag behöver inte dö, i stället får jag leva och berätta vad han gjort.
18 Herren har straffat mig hårt, men inte överlämnat mig åt döden.
19 Öppna templets portar för mig! Jag vill gå in genom dem och ge honom mitt tack!
20 Dessa portar är Herrens portar, och endast de som tjänar Herren, får gå in genom dem.
21 Herre, jag tackar dig innerligt för att du har besvarat min bön och räddat mig.
22 Den sten som inte dög åt byggnadsarbetarna har nu blivit en hörnsten.
23 Detta är Herrens verk, det är fantastiskt att få se det med egna ögon.
24 Herren har förberett denna festdag för oss, därför är vi glada och jublar.
David för arken till Jerusalem
1-2 Sedan samlade David trettio tusen utvalda män och ledde dem till Baal-Juda för att föra hem arken, som tillhörde himlens Herre, han som har sin tron ovanför keruberna.
3 Arken placerades på en ny vagn och hämtades från Abinadabs hem på bergssluttningen, och Abinadabs söner Ussa och Ajo körde den nya vagnen.
4 Ajo gick framför den,
5 och David och de andra ledarna i Israel följde strax efter. De viftade glatt med grenar av cypresser och spelade på alla sorters musikinstrument för Herren: lyror, harpor, tamburiner, kastanjetter och cymbaler.
6 Men när de kom till Nakons loge snubblade oxarna, och Ussa grep tag i arken för att stödja den.
7 Då upptändes Guds vrede mot Ussa. Gud dödade honom där vid arken på grund av hans bristande respekt för den.
8 Men David blev upprörd över vad Herren hade gjort och kallade platsen 'Vreden mot Ussa
9 David var nu rädd för Herren och frågade: Hur ska jag nu kunna föra hem arken?
10 Därför beslöt han sig för att inte ta arken till Davids stad utan bar den i stället till Obed-Edoms hus. (Obed-Edom kom från Gat.)
11 Arken blev kvar hos honom i tre månader, och Herren välsignade Obed-Edom och hela hans familj.
12 När David hörde hur välsignad Obed-Edom hade blivit på grund av arken, gick han dit och lät hämta den, och den fördes till Davids stad under stort jubel.
13 När männen som bar arken hade gått sex steg, stannade de och offrade en tjur och en gödkalv.
14-15 David, som var klädd i prästdräkt, jublade och dansade inför Herren av hela sin kraft, medan allt folket under dans, trumpetfanfarer och glada rop, förde hem Herrens ark.
Jesus uppstår från de döda
24 Mycket tidigt på söndagsmorgonen tog kvinnorna kryddorna med sig och gick till graven.
2 Där fann de att den stora sten som hade täckt öppningen hade rullats åt sidan.
3 Då gick de in i graven, men Herrens Jesu kropp var borta.
4 De stod där förvirrade och visste inte vad de skulle tro. Plötsligt visade sig två män för dem, klädda i skinande vita kläder.
5 Kvinnorna blev förskräckta och bugade sig djupt.Då frågade männen: Varför letar ni i en grav efter en som lever?
6-7 Han är inte här. Han har återvänt till livet igen! Kommer ni inte ihåg vad han sa till er i Galileen? Att Människosonen måste bli förrådd och överlämnad i onda människors händer, och att de skulle korsfästa honom, men att han skulle uppstå igen på den tredje dagen?
8 Då kom de ihåg det,
9 och de skyndade sig tillbaka till Jerusalem för att tala om för lärjungarna och alla andra vad som hänt.
10 Kvinnorna som gick till graven var Maria från Magdala, och Johanna och Maria, Jakobs mor, och flera andra.
11 Men det de berättade lät som en saga för männen, och de trodde inte på det.
12 Men Petrus sprang till graven för att se efter. Han böjde sig ned och tittade in men det enda han såg var de tomma linneförbanden. Då gick han tillbaka hem, förundrad över vad som hade hänt.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®