Revised Common Lectionary (Complementary)
2 Ja, Gud har kommit för att hjälpa mig! Jag ska lita på honom och inte vara rädd, för Herren är min starkhet och min sång. Han ska bli min frälsning.
3 Med glädje ska jag dricka ur frälsningens källa!
4 När den underbara dagen är inne, kommer du att säga: Tacka Herren! Prisa hans namn! Tala om för världen vad han har gjort och upphöj honom!
5 Sjung till Herrens ära, för det han har gjort.
6 Gör det känt över hela världen. Prisa honom alla ni som bor i Jerusalem, för den Helige i Israel, han som bor bland er, är stor och mäktig.
8 Herren har ögonen på detta syndiga rike. Jag ska utrota det från jorden. Men helt och hållet ska jag inte utplåna dem.
9 Jag har befallt att Israel ska skakas av andra folk som man sållar vete, utan att det minsta korn faller till marken.
10 Men alla dessa syndare som säger: 'Gud kommer inte att röra oss
Israel ska byggas upp igen
11 På den tiden ska jag på nytt bygga upp Davids stad, som nu ligger i ruiner, och låta den få tillbaka sin forna glans.
12 Israel ska ta i besittning det som är kvar av Edom och alla de nationer som en gång tillhörde riket. Så har Herren, som planerar allt, sagt.
13 Den dag kommer när det ska finnas ett överflöd av säd, så att skördetiden knappt ska vara över förrän det är dags att så på nytt. Vingårdarna på Israels höjder ska ge mer än tillräckligt av sitt söta vin.
14 Mitt folk ska bli återupprättat. De ska bygga upp sina städer som legat i ruiner och bo i dem igen, och de ska plantera vingårdar och trädgårdar och njuta av frukten och vinet därifrån.
15 Jag ska själv plantera dem i det land jag har gett dem, och de ska aldrig mer ryckas upp därifrån, säger Herren, er Gud.
Johannes döparens födelse
57 Elisabets väntan var nu slut, och det var dags för henne att föda. Och hon födde en pojke.
58 Nyheten om hur god Gud hade varit mot henne spred sig snabbt bland grannar och släktingar, och alla blev glada.
59 När pojken var åtta dagar gammal samlades alla släktingar och vänner för att vara med vid omskärelsen. Alla trodde att pojken skulle heta Sakarias efter sin far.
60 Men Elisabet sa: Nej, han ska heta Johannes.
61 Varför det? frågade de. Det finns ju ingen i hela släkten som heter så.
62 Och de vände sig till pojkens far och försökte tala till honom med hjälp av teckenspråk.
63 Han bad då om något att skriva på och till allas förvåning skrev han: Han ska heta Johannes.
64 I samma ögonblick kunde Sakarias tala igen, och han började lovprisa Gud.
65 Alla tyckte detta var mycket märkligt, och nyheten om vad som hänt spreds i hela det judeiska bergslandet.
66 Alla som hörde det tänkte på det och frågade sig: Vad ska det bli av detta barn? Herrens hand är verkligen med honom på ett särskilt sätt.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®