Revised Common Lectionary (Complementary)

² Ja, Gud har kommit för att hjälpa mig! Jag ska lita på honom och inte vara rädd, för Herren är min starkhet och min sång. Han ska bli min frälsning.

³ Med glädje ska jag dricka ur frälsningens källa!

⁴ När den underbara dagen är inne, kommer du att säga: Tacka Herren! Prisa hans namn! Tala om för världen vad han har gjort och upphöj honom!

⁵ Sjung till Herrens ära, för det han har gjort.

⁶ Gör det känt över hela världen. Prisa honom alla ni som bor i Jerusalem, för den Helige i Israel, han som bor bland er, är stor och mäktig.

Herren avskyr Israels högmod

6 Stackars dem som lever i lyx i Jerusalem och Samaria, städerna som är så berömda och populära.

² Gå över till Kalne och se vad som händer där! Gå sedan till Stora Hamat och till Gat i filisteernas land! En gång var de bättre och mäktigare än ni, men se på dem nu!

³ Ni slår bort alla tankar på straffet som väntar er, men genom era onda gärningar drar ni domens dag allt närmare.

⁴ Ni ligger på elfenbensbäddar omgivna av lyx och äter den allra finaste mat.

⁵ Ni sjunger meningslösa sånger till harpa och menar er vara lika goda sångare och musikanter som kung David.

⁶ Ni dricker vin utan måtta och använder rikligt med dyrbar parfym, men ägnar inte en tanke åt dem av era landsmän som är i behov av hjälp.

⁷ Därför kommer ni att bli de första som får gå i landsflykt. Plötsligt ska allt ert festande ta slut.

⁸ Herren, härskarornas Gud, har svurit vid sitt eget namn: Jag avskyr det stolta folket i Israel och hatar deras lyx. Jag ska överlämna staden och allt i den till deras fiender.

Den som ger generöst ärar Gud

8 Nu vill jag berätta för er vad Gud i sin nåd har gjort för församlingarna i Makedonien.

² Även om de har gått igenom många prövningar och svårigheter, har de fått uppleva en underbar glädje mitt i sin djupa fattigdom som inspirerat dem till en överflödande omsorg om andra.

³ De gav inte bara vad de hade råd med, utan mycket mer. Jag kan vittna om att de gjorde det därför att de ville det, och inte därför att jag tjatade på dem.

⁴ De bad oss att ta med det de samlat in, så att de också skulle få vara med och dela glädjen i att hjälpa de kristna i Jerusalem.

⁵ Det allra bästa var att de överträffade alla våra förväntningar, för det första de gjorde var att överlåta sig själva åt Gud och sedan åt oss, vad det än kunde innebära.

⁶ De ville också att vi skulle be Titus att besöka er och inspirera er till att utföra er del av denna kärlekstjänst. Det var ju han som uppmuntrade er att ge första gången.

⁷ Ni är, kära vänner, föregångare på så många sätt. Ni har så mycket tro, så många goda förkunnare, så mycket kunskap, så stor entusiasm och så mycket kärlek till oss. Nu vill jag också att ni ska vara föregångare i att dela med er.

⁸ Det är ingen order jag ger er. Jag säger inte att ni måste göra det, men andra är angelägna att göra det. Det här är ett sätt att bevisa att er kärlek är verklig och att den är mer än bara ord.

⁹ Ni vet hur fylld av kärlek och godhet vår Herre Jesus var. Trots sina oerhörda möjligheter lämnade han allt för att hjälpa er. Han lämnade allt för att ge er allt.

¹⁰ Jag skulle vilja föreslå att ni avslutar vad ni började att göra för ett år sedan, för ni var inte bara de första att ta detta initiativ, utan också de första att förverkliga det.

¹¹ Eftersom ni har börjat så entusiastiskt, bör ni fortsätta det tills det blir avslutat, och ge vad ni kan av det ni har. Låt orden bli handling!

¹² Om ni verkligen är ivriga att ge, så är det inte så viktigt hur mycket ni har att ge. Gud vill att ni ska ge av vad ni har, inte av vad ni inte har.

¹³ Naturligtvis menar jag inte att de som tar emot era gåvor ska få det bekvämt på er bekostnad,

¹⁴ utan bara att ni bör dela med er av vad ni har till dem. För närvarande har ni det gott ställt och kan hjälpa dem. En annan gång kan de kanske dela med sig till er, när ni behöver något. På det sättet kommer alla att ha vad de behöver.

¹⁵ Kommer ni ihåg vad Skriften säger om detta? Den som samlade mycket hade inget kvar, och den som samlade lite hade tillräckligt. Därför bör ni också dela med er till dem som behöver.