Revised Common Lectionary (Complementary)

Herren är min lycka

16 Skydda mig, Gud, för du är min räddning och min tillflykt.

² Jag sa till Herren: Du är min Herre, och allt gott kommer från dig.

³ Min största lycka är att vara tillsammans med människor som gör din vilja, för de är de verkligt ädla människorna i landet.

⁴ Alla som väljer andra gudar kommer att dra olycka över sig. Jag tänker inte offra tillsammans med dem, och jag vill inte ens uttala deras gudars namn.

⁵ Herren själv är mitt arv, ja, mitt allt. Han ger mig allt jag behöver,

⁶ och min framtid ligger i hans händer. Vilket underbart arv!

⁷ Jag vill lova Herren, som ger mig råd och under natten talar till mitt samvete. Det är då Herren säger till mig vad jag ska göra.

⁸ Jag tänker alltid på honom, och eftersom han är så nära, behöver jag aldrig snubbla eller falla.

⁹ Mitt hjärta är fyllt av glädje, och jag får bo i trygghet, för du kommer inte att lämna mig bland de döda.

¹⁰ Du tänker inte tillåta att den som du älskar får ruttna i graven.

¹¹ Du har låtit mig uppleva livets glädje och din egen underbara, eviga närvaro.

²⁸ Medan han talade hördes en röst från himlen: Kung Nebukadnessar, lyssna! Detta är till dig: Du regerar inte längre över detta rike.

²⁹ Du ska tvingas lämna palatset och bo tillsammans med djuren ute på fälten och äta gräs som en oxe under sju år, tills du äntligen inser att Gud delar ut människors riken åt den han själv väljer.

³⁰ I samma stund gick orden i uppfyllelse. Nebukadnessar blev driven ut ur sitt palats och fick äta gräs som en oxe, och hans kropp blev våt av daggen. Hans hår växte och blev så långt som en örns fjädrar och hans naglar som fågelklor.

³¹ När sju år hade gått, lyfte jag, Nebukadnessar, min blick mot himlen. Mitt förstånd återvände, och jag prisade och tillbad den högste Guden och ärade honom som förblir i evighet och vars rike varar från släkte till släkte.

³² Människorna på jorden är ingenting i jämförelse med honom. Han gör vad han vill med både himlens krafter och jordens alla folk. Ingen kan hindra honom eller säga: 'Vad menar du med att göra på det sättet?'

³³ När jag fick tillbaka mitt förstånd, fick jag också tillbaka min makt och härlighet och mitt rike. Mina rådgivare och tjänstemän kom tillbaka till mig, jag fick tillbaka min tron och blev till och med mäktigare än tidigare.

³⁴ Jag, Nebukadnessar, prisar nu och ärar himlens kung, allas domare, som bara gör det som är rätt och riktigt. Han har makt att krossa alla högmodiga!

Mannen som hyrde ut sin vingård

12 Sedan började Jesus tala till folket med hjälp av bilder och sa bland annat: En man planterade en vingård. Han byggde en mur runt omkring den och grävde en grop där han kunde pressa druvorna. Han byggde också ett vakttorn. Sedan hyrde han ut vingården till några vinodlare och reste utomlands.

² När det blev dags att skörda skickade han en av sina män för att hämta den del av skörden som var hans.

³ Men vinodlarna tog fast mannen och slog honom och skickade honom tomhänt tillbaka.

⁴ Ägaren sände då en annan av sina män, men de gjorde likadant med honom. De misshandlade honom och slog honom i huvudet.

⁵ Den näste som han sände dödade de. Ja, alla som ägaren sände för att få ut sin del av skörden, misshandlade de eller slog ihjäl.

⁶ Till slut fanns det bara en kvar att sända, ägarens ende och mycket älskade son. Han bestämde sig då för att sända iväg denne. Honom vågar de inte göra något ont, tänkte han.

⁷ Men när vinodlarna såg sonen komma sa de: 'Det är han som ska ta över vingården när hans far dör. Vi dödar honom, och sedan blir vingården vår!'

⁸ Därför grep de honom och slog ihjäl honom och slängde ut kroppen utanför muren.

⁹ Vad tror ni att ägaren kommer att göra när han får veta vad som har hänt? Jo, han kommer själv för att döda dem allesammans och sedan hyra ut vingården till andra.

¹⁰ Har ni inte läst den här versen i Psaltaren: 'Den sten som inte dög åt byggnadsarbetarna har nu blivit en hörnsten, den mest betydelsefulla stenen i hela huset!

¹¹ Detta är Herrens verk, och man tror inte det är sant när man ser det'?

¹² De judiska ledarna ville genast arrestera honom för de förstod mycket väl att det var dem han syftade på. De var de onda vinodlarna i berättelsen. Men de var samtidigt så rädda för folket att de inte vågade ge sig på honom. Därför lämnade de honom och gick därifrån.