Revised Common Lectionary (Complementary)

Gud är allas domare

94 Herre, min Gud, hämnden tillhör dig. Uppenbara dig i din härlighet!

² Res dig, du som dömer hela världen. Ge de stolta det straff de förtjänar.

³ Herre, hur länge ska de onda få triumfera och vara glada?

⁴ Lyssna på deras fräckheter! Hör, hur dessa onda män skryter!

⁵ Se, hur de förtrycker ditt folk, Herre, och hur de plågar dem du älskar.

⁶ Brutalt mördar de änkor och främlingar, ja, till och med föräldralösa barn.

⁷ Herren ser det inte, säger de, våra förfäders Gud märker det inte.

^8-9 Era dumhuvuden! När ska ni ta ert förnuft till fånga? Är Gud, han som har gett människan ögon och öron, både döv och blind? Skulle han som straffar sitt folk, då inte straffa er också?

¹⁰ Han som vet allt - skulle han inte veta vad ni gör?

¹¹ Herren vet hur begränsade och oförnuftiga människornas tankar är och genomskådar allt.

^12-13 Därför tillrättavisar han oss och undervisar oss om sina lagar. Och när våra fiender hotar oss, så beskyddar han oss, för att till sist utplåna dem helt.

¹⁴ Herren kommer inte att överge sitt folk, för de tillhör honom.

¹⁵ Än en gång ska han döma med rättvisa, och alla som är uppriktiga ska rätta sig efter det och glädja sig.

¹⁶ Vem vill stå upp tillsammans med mig mot de onda människorna? Vem vill försvara mig?

¹⁷ Jag skulle ha varit död om du, Herre, inte hade hjälpt mig.

¹⁸ Ofta ropade jag: Nu är allt slut, och i din kärlek hjälpte du mig, Herre.

¹⁹ När tvivel fyller mitt sinne och när mitt hjärta är oroligt, lugnar du mig och ger mig nytt hopp.

²⁰ Du har väl ingenting att göra med korrumperade domare som tar emot mutor och sätter sig över lagen och låter orätt bli rätt?

^21-22 Tål du verkligen att se dessa som dömer de oskyldiga till döden? Nej! Herren, min Gud, är min borg, en stark klippa. Hos honom kan jag gömma mig.

²³ De ogudaktiga människornas synder ska slå tillbaka mot dem själva som en bumerang, och Herren, vår Gud, ska förgöra dem.

⁷ På den tiden var det sed i Israel att man tog av sig sin sandal och överlämnade den till den andra parten som ett tecken på att man var överens och att överenskommelsen var bindande.

⁸ När mannen alltså sagt till Boas: Köp du åkern, drog han av sig sin sandal.

⁹ Då sa Boas till vittnena och alla de andra som stod runt omkring dem: Ni har alla sett att jag i dag har köpt all Elimeleks, Kiljons och Mahelons egendom av Noomi,

¹⁰ och att jag också har betalat för moabitiskan Rut, Mahelons änka, så att hon kan bli min hustru och föda en son, som kan föra hennes mans namn vidare.

¹¹ Och allt folket som stod där, och alla vittnena svarade: Vi är vittnen till detta. Måtte Herren göra denna kvinna, som nu kommer in i ditt hus, lika fruktsam som Rakel och Lea, från vilka hela Israels folk härstammar. Vi hoppas att du ska bli en mäktig och framgångsrik man i Betlehem,

¹² och att dina ättlingar, som Herren ska ge dig genom denna unga kvinna, blir lika många och högt aktade som de som härstammar från Peres, son till Tamar och Juda.

Boas och Ruts ättlingar

¹³ Boas gifte sig alltså med Rut, och han låg med henne, och Herren lät henne föda en son.

¹⁴ Kvinnorna i staden sa till Noomi: Lovad vare Herren, som har gett dig en arvinge. Måtte han bli berömd i Israel.

¹⁵ Han ska få dig att känna dig ung på nytt, och han ska vara ditt stöd på ålderdomen, för han är son till din sonhustru, som älskar dig så mycket och som har gjort mer gott mot dig än sju söner!

^16-17 Och Noomi tog hand om barnet, och grannkvinnorna sa: Nu har Noomi äntligen fått en son igen! Pojken fick namnet Obed, och han kom senare att bli far till Isai, Davids far.

^18-22 Så här ser Boas släkttavla ut från hans förfader Peres, i rakt nedstigande led: Peres, Hesron, Ram, Amminadab, Naheson, Salmon, Boas, Obed, Isai och David.

Jesus blir inte accepterad i Nasaret

¹⁶ När han kom till staden Nasaret där han hade växt upp, gick han på lördagen som vanligt till synagogan. Där reste han sig upp för att läsa från Skriften.

¹⁷ Man räckte då fram profeten Jesajas bok åt honom. Han öppnade den och fann det ställe där det står:

^18-19 Herrens Ande är över mig. Han har utvalt mig att komma med ett glädjebud till de fattiga. Han har sänt mig för att ge de fångna frihet, de blinda sin syn, och för att befria de förtryckta och utropa ett frihetens år från Herren.

²⁰ Han lade sedan ihop boken och lämnade den till tjänaren och satte sig ner. Alla väntade nu med spänning på vad han skulle säga.

²¹ Då sa han: I dag har dessa Skriftens ord gått i uppfyllelse inför alla.

²² Och alla som lyssnade kunde stämma in i det han sa. De förvånade sig över hans tal som gjorde sådant intryck. Man kan knappast tro att det är Josefs son, sa de till varandra.

²³ Då sa han till dem: Snart påminner ni mig nog om ordspråket: 'Läkare, bota dig själv!' I Kafarnaum, gjorde du stora under. Visa nu också här i din hemstad vad du kan.

²⁴ Men jag vet att ingen profet blir accepterad i sin egen hemstad.

^25-26 Kommer ni inte ihåg hur profeten Elia hjälpte änkan i Sarefat nära Sidon genom att göra ett under? Det fanns många judiska änkor som behövde hjälp just då. Det hade ju inte regnat på tre och ett halvt år, och det var hungersnöd i landet. Ändå sändes inte Elia till dem.

²⁷ Eller tänk på profeten Elisa, som hellre botade syriern Naaman än de många judiska spetälska som behövde hjälp.

²⁸ Människorna i synagogan blev rasande när de hörde detta.

²⁹ De rusade på honom och hotade honom, och de drev honom ut ur staden ända till kanten av det berg som den var byggd på för att knuffa honom utför klippan.

³⁰ Men han gick rakt igenom folkmassan och lämnade dem.