Revised Common Lectionary (Complementary)

^33-34 Tala bara om för mig vad jag ska göra, så gör jag det. Så länge jag lever vill jag lyda dig av hela mitt hjärta.

³⁵ Se till att jag går på rätta vägar, för jag vet verkligen hur underbara de är.

³⁶ Ge mig kärlek till ditt ord och låt inte mitt habegär ta överhanden.

³⁷ Vänd mig bort från det som är värdelöst och utan mening, och bevara mitt liv.

³⁸ Säg mig än en gång att dina löften gäller mig, för jag litar på dig och tjänar dig.

³⁹ Jag är så rädd att bli hånad för att jag lyder dina lagar, även om de är rätta och goda.

⁴⁰ Jag längtar efter att lyda dem!När du håller vad du lovat, så får jag liv på nytt.

Liknelsen om grytan

24 Den tionde dagen i tionde månaden i det nionde året kom ännu ett budskap till mig från Herren:

² Du människa, anteckna detta datum, för i dag har kungen i Babylon anfallit Jerusalem.

³ Berätta nu denna liknelse för rebellerna i Israel! Tala om för dem vad Herren säger! Sätt en gryta över elden och koka upp vatten i den!

⁴ Fyll den med de bästa köttbitar du kan finna, bitar från lår och bog och de bästa märgbenen.

⁵ Använd bara de bästa fåren i hjorden och lägg rikligt med bränsle på elden under grytan. Koka köttet väl!

⁶ Herren Gud säger: Ve över Jerusalem, mördarnas stad! Du är en gryta, full av rost och ondska. Ta därför upp köttstyckena bit för bit, i den ordning de kommer, för inget är bättre än ett annat.

⁷ Stadens ondska är uppenbar för alla. Hon dödar helt fräckt och lämnar kvar blod synligt på klipporna, så alla kan se det, men inte på marken där dammet snart skulle övertäcka det.

⁸ Jag har låtit det vara kvar för att påminna mig om henne och väcka upp min vrede och min hämnd.

⁹ Ve över Jerusalem, mördarnas stad! Jag ska lägga mer bränsle under grytan.

¹⁰ Lägg på mer ved, så att elden brinner kraftigare och grytan kokar ordentligt. Koka köttet väl, töm sedan grytan och bränn benen!

¹¹ Sätt sedan den tomma grytan på elden, så att kopparen glöder och rost och orenhet bränns bort!

¹² Men inget händer! Alltsammans blir kvar, trots att elden är så het.

¹³ Rosten är ditt orena begär att tillbe avgudar. Därför att jag nu ville rena dig och du vägrade, får du förbli oren, tills min vrede har fullbordat all olycka som ska komma över dig.

¹⁴ Jag, Herren, har sagt detta. Det kommer att ske. Jag ska göra det.

Paulus omsorg om församlingen

¹¹ Ni har fått mig att handla som en dåre och skryta på detta sätt. Jag skulle inte ha behövt framhäva mig själv, utan det skulle ni ha gjort. Det finns inte en enda sak som dessa fantastiska män har som inte jag också har, även om jag egentligen inte är värd någonting alls.

¹² När jag var hos er bevisade jag på allt sätt att jag verkligen är en apostel, utsänd till er av Gud själv. Jag arbetade tålmodigt bland er och gjorde många under och tecken och mäktiga gärningar.

¹³ Det enda som jag inte gjorde, men som jag annars gör överallt i alla andra församlingar, var att ligga er till last. Jag bad er inte om mat eller en plats där jag kunde bo. Var snälla och förlåt mig denna oförrätt!

¹⁴ Nu kommer jag till er igen, för tredje gången, och det ska fortfarande inte kosta er något, för det är inte era pengar jag vill ha. Det är er jag vill ha! När allt kommer omkring, så är ni mina barn, och barn betalar inte för den mat de får av sina föräldrar. Tvärtom, föräldrarna ser till att barnen får mat.

¹⁵ Jag är glad att få ge mig själv helt och fullt till er för ert andliga bästa, även om det tycks vara så att ju mer jag älskar er, desto mindre älskar ni mig.

¹⁶ En del av er säger: Det är sant att hans besök inte tycks kosta oss något, men han är smart, den där Paulus, och han har lurat oss. Visst måste han på något sätt ha gjort sig pengar på oss.

¹⁷ Men hur? Har någon av de män jag skickat till er skott sig på er bekostnad?

¹⁸ När jag övertalade Titus att besöka er och sände en annan broder med honom, försökte de då att utnyttja er? Nej, naturligtvis inte. Vi är nämligen ledda av samme helige Ande och vandrar i varandras fotspår och handlar därför på samma sätt.

¹⁹ Jag förmodar att ni tror att jag säger allt detta för att komma på god fot med er igen. Det är inte alls så. Jag kan försäkra er, och Gud lyssnar när jag säger det, att jag har skrivit detta för att hjälpa er, kära vänner, och för att bygga upp er andligt.

²⁰ Jag är rädd för att jag finner sådant som jag inte tycker om när jag kommer och besöker er. Och jag fruktar att jag då genom mitt sätt att handla kommer att göra er besvikna. Jag är rädd för att jag kommer att finna att ni grälar och är avundsjuka och arga på varandra, att ni är självsäkra och talar illa om varandra, och är fulla av högfärd och oenighet.

²¹ Ja, jag är rädd att Gud ska förödmjuka mig inför er, och att jag kommer att sörja och gråta, därför att många av er som under lång tid har syndat, inte ens bryr sig om de onda och orena handlingar som förekommer bland er.