Revised Common Lectionary (Complementary)

Jerusalem - staden Gud älskar

^1-2 Högt på sitt heliga berg har Gud byggt Jerusalem, den stad han älskar mer än någon annan!

³ Du Guds stad, hur mycket underbart får man inte höra om dig, för Herren säger:

⁴ I Egypten och Babylonien finns det människor som känner mig, och också bland filisteerna och i Tyrus och Etiopien ber man till mig.

⁵ Men en dag ska man säga om Jerusalem: Alla innevånare känner Gud! Ja, Gud, den högste har grundat denna stad.

⁶ Herren ska räkna alla folk och göra upp en lista över dem, och där ska han ange vilka som är medborgare i Jerusalem.

⁷ Och vid festerna ska de dansa och sjunga: Jerusalem är källan till alla våra välsignelser.

Den spetälske Naaman blir botad

5 Naaman var överbefälhavare för armén i Aram, och kungen där satte stort värde på honom för hans många ärofulla segrar. Han var alltså ansedd som en stor hjälte, men han led av spetälska.

² Mindre enheter av arameer hade gått in i Israel, och bland de fångar de tagit fanns en liten flicka som fick komma i tjänst hos Naamans fru.

³ En dag sa den lilla flickan till sin husmor: Jag önskar att herrn kunde besöka profeten i Samaria. Han skulle säkert bota honom från spetälskan!

⁴ Naaman berättade för kungen vad den lilla flickan hade föreslagit.

⁵ Res du och besök profeten, sa kungen till honom. Jag ska skriva ett rekommendationsbrev, som du kan visa kungen i Israel.Naaman gav sig iväg med tio talenter silver, sex tusen siklar guld och dessutom tio uppsättningar dyrbara kläder.

⁶ I brevet till kungen stod det: Mannen som överlämnar det här brevet är min tjänare Naaman. Jag vill att du ska göra honom fri från hans spetälska.

⁷ När kungen i Israel läste brevet rev han sönder sina kläder i ilska och förtvivlan och utbrast: Han skickar hit en spetälsk och vill att jag ska göra honom frisk! Är jag då kanske Gud, som kan ge och ta liv? Nej, han försöker säkert bara finna en anledning till att anfalla oss igen.

⁸ Men när profeten Elisa fick höra talas om hur upprörd kungen hade blivit, skickade han ett meddelande till honom: Varför är du så upprörd? Sänd Naaman till mig, så ska han få se att det verkligen finns en Guds profet här i Israel.

⁹ Naaman kom med sina hästar och vagnar och stannade utanför Elisas hus.

¹⁰ Elisa skickade ut en tjänare till honom med beskedet att han skulle gå och doppa sig i floden Jordan sju gånger. Då skulle varje spår av hans spetälska försvinna!

¹¹ Men Naaman blev arg och for sin väg.Jag tycker att han åtminstone borde ha kommit ut och talat med mig, sa han. Jag hade väntat mig att han skulle stryka med sin hand över det sjuka stället och be i Herrens, sin Guds, namn!

¹² Är inte floderna Abana och Parpar i Damaskus bättre än alla floder i Israel tillsammans? Om det är floder jag behöver, kan jag bada hemma och bli av med spetälskan. Sedan for han ilsken därifrån.

¹³ Men hans officerare försökte tala förstånd med honom och sa: Om profeten hade bett dig att göra något svårt, skulle du ha gjort det, eller hur? Därför borde du också lyda honom nu när han säger att du ska göra något så enkelt som att gå och bada för att bli frisk!

¹⁴ Naaman for då ner till floden Jordan och doppade sig där sju gånger, precis som profeten hade sagt åt honom. Och undret skedde! Han blev helt återställd, och hans hud var fin som på ett litet barn.

Apostlarna möts i Jerusalem

15 Medan Paulus och Barnabas var i Antiochia, kom några män från Judeen och började undervisa de troende. De sa att om man inte följde den gamla judiska omskärelseseden, så kan man inte bli frälst.

² Paulus och Barnabas kunde inte gå med på detta och diskuterade och resonerade med dem om detta ganska länge. Till slut skickade de troende dem till Jerusalem tillsammans med några män från platsen, för att samtala med apostlarna och de äldste om denna fråga.

³ Sedan hela församlingen hade tagit avsked av dem och följt dem ut ur staden, gick de till Jerusalem. På vägen dit stannade de i Fenikiens och Samariens städer för att besöka de troende och berätta för dem att också andra folk omvände sig till Gud vilket gladde dem alla.

⁴ När de kom fram till Jerusalem blev de hjärtligt mottagna av församlingen och alla apostlar och äldste. Paulus och Barnabas berättade om vad Gud hade gjort genom deras arbete.

⁵ Då reste sig några män, som hade varit fariseer före sin omvändelse, och förklarade att alla omvända som inte var judar måste omskäras, och att man skulle kräva att de följde alla judiska seder och ceremonier.

⁶ Apostlarna och församlingens äldste beslutade därför att hålla ett senare möte för att avgöra frågan.

⁷ Efter en lång diskussion under detta möte reste sig Petrus och talade till dem: Bröder, ni vet alla att Gud för länge sedan valde ut mig till att predika de goda nyheterna för andra än judar, för att de också skulle komma till tro.

⁸ Gud, som känner människornas hjärtan, har visat att han tar emot dem också genom att ge dem den helige Ande på samma sätt som han gav Anden till oss.

⁹ Han gjorde inte heller där någon skillnad mellan oss och dem för alla dem som trodde på honom befriade han från synd.

¹⁰ Ska nu ni försöka tillrättavisa Gud genom att lägga en börda på andra folk som varken vi eller våra förfäder kunde bära?

¹¹ Tror ni inte att alla blir frälsta på samma sätt, genom att ta emot Herren Jesus?

¹² Det blev ingen ytterligare diskussion, och alla lyssnade nu när Paulus och Barnabas berättade om de under som Gud hade gjort genom dem.

¹³ När de hade slutat reste sig Jakob. Bröder, sa han, lyssna på mig.

¹⁴ Petrus har berättat om den gång, då Gud först besökte andra än judar för att bland dem välja ut ett folk som ska ära hans namn.

¹⁵ Och att de omvänder sig stämmer överens med vad profeterna har sagt. Lyssna till exempel på dessa ord från profeten Amos:

¹⁶ 'Därefter, säger Herren, ska jag komma tillbaka och förnya det brutna avtalet med David. Det som har rivits ned ska jag bygga upp.

¹⁷ Hedningarna ska också finna Herren, för alla tillhör mig. '

¹⁸ Det är vad Herren säger, han som visar oss de planer han gjort upp från början.

¹⁹ Min mening är att vi inte ska kräva att de som inte är judar, och som vänder sig till Gud, ska lyda våra judiska lagar.

²⁰ Det räcker att vi skriver till dem och ber dem låta bli att äta kött, som offrats till avgudar, och avhålla sig från utomäktenskapliga förbindelser och från att äta kött från kvävda djur, som fortfarande har blod i sig.

²¹ Mot detta har man nämligen överallt predikat i varje judisk synagoga varenda sabbatsdag generation efter generation.