Revised Common Lectionary (Complementary)

Vilken Gud vi har

Den här sången skrevs av David när Herren hade befriat honom från Saul och från många fiender.^1-2 Herre, vad jag älskar dig, för du har gjort mig stark!

³ Herren är min borg, och i den är jag trygg. Ingen kan förfölja mig in i den och döda mig. Herren är min klippa, där jag kan gömma mig. Han är min Frälsare, ett berg där ingen kan nå mig, ett torn där jag är säker. Han är min sköld, min kraft och min styrka.

⁴ När jag ropar till honom om hjälp, då vet jag att han räddar mig från alla mina fiender. Därför prisar jag dig, Herre!

⁵ Döden band mig, och en flod av ogudaktighet sköljde över mig.

⁶ Fångad och till synes hjälplös kämpade jag för att komma loss ur dödens grepp.

⁷ I min förtvivlan ropade jag till Herren om hjälp, och han hörde mig i sitt tempel. Mitt nödrop nådde hans öron.

⁸ Då darrade jorden, och bergen bävade för Herren var vred och upprörd.

⁹ Rök vällde fram ur hans näsborrar och ur hans mun sprutade ut flammande eldslågor och glödande kol.

¹⁰ Tjocka, mörka moln sänkte sig ner till jorden och Herren kom ner i dem.

¹¹ Han satt på keruberna, och med vindens vingar skyndade han sig snabbt till min hjälp.

¹² Han svepte in sig i mörker och dolde sin närvaro i tjocka regnmoln.

¹³ Plötsligt syntes hans närvaros ljus genom molnen. Det blixtrade och kraftiga hagel föll.

¹⁴ Herren dundrade i himlen. Gud, som är över alla gudar, lät sin stämma höras. Och vilka hagelstormar och vilken eld!

¹⁵ Han sköt sina fruktade pilar och jagade alla fiender på flykten.

¹⁶ Herre, på din befallning blev havet torrlagt, och jordens grund blev synlig.

¹⁷ Från himlen sträckte han ner sin hand och drog mig upp ur det djupa vattnet. Han hjälpte mig ur mina svårigheter.

¹⁸ Han räddade mig från dessa fiender, som hatar mig. Jag var ju fullständigt hjälplös i deras händer.

¹⁹ De anföll mig just den dag då jag var som svagast, men Herren beskyddade mig.

^10-12 En vecka senare, när Noa var 600 år, två månader och sjutton dagar gammal, började regnet komma i skyfall från himlen. Vatten från underjordiska källor vällde fram ur jorden under fyrtio dygn.

¹³ Men Noa hade samma dag gått in i båten med sin hustru och sina söner Sem, Ham och Jafet och deras hustrur.

^14-15 Tillsammans med dem i båten fanns par av varje djurart, husdjur och vilda djur, dessutom kräldjur och fåglar av varje art.

¹⁶ De kom parvis, hane och hona, precis som Gud hade befallt. Sedan stängde Herren Gud dörren efter dem.

¹⁷ Under fyrtio dagar brusade vattenmassorna fram. De täckte marken och lyfte båten högt ovanför jorden.

¹⁸ Vattnet steg högre och högre, men båten flöt tryggt.

^19-20 Slutligen täckte vattnet alla berg och stod flera meter över de högsta topparna.

²¹ Jordens alla levande varelser drunknade, fåglar, husdjur, vilda djur, kräldjur och hela mänskligheten.

²² Allt som andades och levde på torra land,

²³ ja, allt liv på jorden utplånades. Gud förgjorde dem allesammans och lät bara Noa och dem som var med honom i båten leva.

²⁴ Vattnet täckte jorden i 150 dagar.

8 Gud glömde inte Noa och alla djuren i båten. Han lät en vind blåsa över vattnet så att det började sjunka undan.

² De underjordiska källorna slutade att strömma, och skyfallen avtog.

^3-4 Vattnet fortsatte alltså att sjunka undan, tills båten stannade på Ararats berg, 150 dagar efter regnets början.

⁵ Tre månader senare hade vattnet minskat så mycket att andra bergstoppar började bli synliga.

⁴ Gud skonade inte ens de änglar som syndade, utan kastade ner dem i en avgrund, där de är fängslade i mörker till domens dag.

⁵ Och han skonade inte någon av de människor som levde för länge sedan, före den stora översvämningen. Bara Noa, den ende som bekände sin tro på Gud, blev räddad tillsammans med sju familjemedlemmar. Hela den gudlösa världen blev fullständigt utplånad, när Gud dränkte hela jorden i vatten.

⁶ Vid ett senare tillfälle jämnade han städerna Sodom och Gomorra med marken. Askhögarna efter dem har blivit ett varnande exempel för ogudaktiga i alla tider.

^7-8 Men samtidigt räddade Herren Lot ut ur Sodom, eftersom han var en god man och led svårt av den fruktansvärda ondska som han dag efter dag tvingades se omkring sig.

⁹ På samma sätt kan också Herren rädda både er och mig från de frestelser som omger oss och fortsätta att straffa de ogudaktiga ända till den dag, då den slutliga domen kommer.

¹⁰ Han är särskilt sträng mot dem som följer sina egna onda drifter, och mot dem som är stolta och oresonliga och inte drar sig för att håna Gud den Högste i all hans härlighet.